Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordgubbe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jsUsV~C<t,
579
den rymliga mjölkcisternen och den vida
spen-kanalen, vilken mot spenens spets har en knappt
i cm. lång tillslutningsdel med likasom hos
stoet veckad slemhinna. Tillslutningsdelen
är upptill genom en veckad kransliknande
bildning, tydligt avsatt från den övre, vidare
delen av spenkanalen. Dennas mynning i
spenens spets är begränsad av en liten svagt
begränsad vall.
Fårets och getens j. består av 2
körteldelar, skilda i medellinjen och vardera
försedd med en spene med en mynning. Fårens
spenar äro små, kägelformade, beklädda med
fina hår och hava rikligt med talg- och
svettkörtlar. Get ju vret är jämförelsevis stort och
nedhängande, med stora, framåtriktade spenar.
På ömse sidor om fårjuvret finnes en fickformad
instjälpning i den körtelrika huden, den s. k.
inguinal- eller j uverfickan.
Svinets j. sträcker sig längs bukväggen
från blygdbenet till bröstbenet. Antalet
juverdelar växlar, men i regel består vardera
juverhalvan av 5—6 sådana, vanligen med en spene,
sal. 10—12 spenar, varje med 1—2, sällan 3
mynningar och lika många spenkanaler. Även
hos hund och katt består juvret av flere
körtlar i 2 rader efter buken men med 8—12
spenkanaler och mynningar.
Juvrets vävnader. Juvret är byggt
av en mängd små körtelblåsor, j u v e r b 1
å-sor (a Iveole r), som omgivas av ett
tätt nät av kapillärer (fina blodkärl), och på
insidan klätt av ett kubiskt epitel. I detta
bildas mjölken och avsöndras i körtelblåsorna
(Se Mjölkavsöndring.) Dessa ligga inbäddade
i ett stödjenät av bindväv, som hos unga djur
är rikligt men hos äldre träder i bakgrunden
vid mjölkkörtelns fortgående utveckling. I ett
starkt mjölkavsöndrande j. är denna bindväv
så svag, att alveolväggarna synas stöta direkt
till varandra. Från juverblåsorna gå små
utförselgångar för mjölken, vilka förena sig till
allt grövre samlingsrör, som utmynna i
mjölkcisternen. Kapillärerna i ju ver blåsornas
väggar äro de finaste förgreningarna av de artärer,
som föra blodet till juvret och lämna material
för mjölkbildningen, samt de avförande venerna,
som sammanflyta till allt större stammar. En
av de viktigaste av dessa är den s. k.
mjölkådern, som uppsamlar blod från de främre
delarna av juvret och löper omedelbart under
huden på bukens undersida i mer eller mindre
slingrande förlopp fram till skovel benstrakten,
där den genom det s. k. mjölkhålet går
in i bukhålan. Grova, starkt slingrande
mjölkådror samt stora mjölkhål anses sedan gammalt
som ett gott mjölktecken. Man trodde, att
mjölk rann till juvret genom mjölkådern. Något
fullt tillförlitligt samband mellan mjölkåderns
utveckling och mjölkavkastningen finnes
emellertid icke. En grov mjölkåder tyder nog på
livlig blodcirkulation och därmed på god
verksamhet i juvret, men då även andra blodkärl
avföra blodet från juvret, behöva ej relativt
svaga mjölkådror tyda på dålig ju ver
verksamhet. P. E.
2. Exteriör. Vid bedömande av juvret, vars
utveckling hos avelsdjur i allmänhet, särskilt
hos mjölkkor, är av stor betydelse, bör hänsyn
tagas till storlek, form och konsistens samt
hudens och spenarnas beskaffenhet. Ett väl bildat
j. hos mjölkkon bör vara stort, d. v. s. sträcka
sig långt fram under buken (ungefär till en
lodrät linje från yttre höftknölen) och även
långt bakåt, så att en del därav blir synligt
bakom lårets bakre rand, och långt upp mellan
bakbenen, vara brett ansatt vid buken och väl
fylla rummet mellan låren. Det bör vara
symmetriskt, med alla fyra körtelgrupperna
ungefär lika utvecklade, spenarna stora,
kägelformiga, riktade isär. Huden bör vara tunn och
lös med fin hårbeklädnad och blodkärlen på
juvrets yta bildande ett tätt, genom huden
synligt kärlnät. Med avseende på konsistensen
skiljer man mellan kött- och mjölkjuver.
Köttjuver kallas det, om dess storlek
väsentligen beror på stark utveckling av den
mellan körtelloberna förefintliga fettbemängda
(»interstitiära») bindväven. Juvret kännes
mjukt och mera likartat genom hela sin massa
(av samma konsistens som kött, varav namnet)
och bibehåller även efter mjölkningen ungefär
samma storlek och konsistens. M j ö 1 k j u
v-r e t åter utgöres huvudsakligen av egentlig
körtelsubstans, under det att fett- och bindväv
äro mera sparsamt förekommande. I sitt
yttre lager kännes det mera löst med lätt
förskjutbar, tunn hud men fastare i det inre.
Det kännes, då det är fyllt med mjölk, hårt
och spänt men faller efter mjölkningen ihop
samt blir löst och slappt, varvid den rymliga
huden lägger sig i talrika långsgående veck
mellan bakbenen. G e t j u v e r betecknar,
att de främre j.-fjärdedelarna äro för små, så
att framspenarna sitta högre upp och juvrets
bakre del blir hängande med spenarna riktade
framåt. Flaskjuver är smalare upptill
och vidgar sig nedåt. Hängj uver hänger
långt ned, beroende på slapphet hos de
vävnader, som fästa det vid buken. En
osymmetrisk form angiver vanligen sjukliga
förändringar, såsom förminskning av en körtelgrupp
genom atrofi av körtel vävnaden, ofta en följd
av svår juverinflammation, eller förstoring
genom svulstbildning (juvertuberkulos) eller
förökning av den interstitiella bindväven
(bindvävshyperplasi) oftast på bekostnad av
själva körtelsubstansen, vilket likaledes ofta
följer efter överståndna juverlidanden. Kon
blir därigenom ofta 3- (eller 2-)spent, d. v. s.
lämnar ingen mjölk från de sjukligt förändrade
juverdelarna. Spenarna kallas
klubbfor-m i g a, då de äro tjockare nedåt, vilket i
allmänhet anger en tjock hud och därför betraktas
som ett dåligt mjölktecken, men
ampull-f o r m i g a, då de äro starkt utvidgade vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
