Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jättegröe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
585
ningen^förblir kvarliggande på botten av
jäskaret, såsom vid tillverkningen av lager- och
pilsneröl (se ölbrygd).
Bland saccharomyceterna märkas även
släktena P i c h i a och W i 11 i a, varav det förra
karakteriseras genom sin oförmåga att
frambringa jäsning och genom hinnbildning på ytan,
det senare genom sin förmåga till esterbildning.
»Jästliknande svampar» kallas sådana, som i
morfologiskt avseende under hela sin
utveckling eller under en del av densamma likna de
J ästsvampar.
äkta jästsvamparna men sakna förmågan att
bilda askosporer. Hit höra bl. a. den på frukter
och bär ytterst allmänt förekommande,
citron-formade apiculatusj ästen
(Pseudo-saccharomyces apiculatus Reess), släktet Torula,
som innefattar såväl jäsande som ej jäsande
arter, samt Mycoderma, som saknar
jäsnings-förmåga, bildar veckade hinnor på ytan av
jästa vätskor, t. ex. surnad vassla, och
oxiderar alkohol till kolsyra och vatten, med
ättiksyra som mellanstadium. I
jäsningsindustrierna verka dessa senare svampar alltså alltid
skadligt, om de få tillfälle att rikare utveckla
sig.
Vid öl-, sprit- och pressjästtillverkningen
samt i stor utsträckning även vid beredningen
av viner och fruktviner användes numera
renkulturer av speciellt utexperimenterade
kultur jästraser, som renodlas å därför särskilt
inrättade laboratorier. I starkt syrat smör
pläga j. förekomma och medverka till
uppkomsten av olika smörfel.
Chr. Barthel.
Bryggerij äst har förr använts
huvudsakligen vid brödbaknmg men har på senaste
tid börjat tillgodogöras även till foder. För
detta ändamål böra jästsvamparna dödas, vilket
sker genom jästens kokning, om den skall
användas våt, men vanligen genom torkning vid
tillräckligt hög värme. Torr jäst bildar ett
brunaktigt fodermedel med något bitter smak.
Vid en vattenhalt av 12 % har den ungefär
följande procentiska sammansättning:
protein 50, varav 42 smältbar äggvita, fett 3,
kvävefria ex trakt ämnen 27 och aska 4, samt
beräknas äga ett fodervärde av 126 f.e. per
100 kg. Kokt jäst torde hava samma
fodervärde i förhållande till sin torrämnehalt. Den
är sålunda ett mycket äggviterikt foder, vilket
enligt försöksfodring åt svin och hästar har
hög smältbarhet. M. W.
Jättegröe, Jättegryn e, Kasevia,
Glyceria aquatica Wahlb. 1. G. spectabilis Mert.,
är ett storvuxet, flerårigt gräs, som växer vid
sjö- och åstränder i grupper eller stora bestånd
här och var i Sverige upp till Dalälven. Det
grova, svampiga strået uppbär 1—1.5 cm.
breda, mjuka blad och en stor vippa av
grön-eller grågula borstlösa småax. Fröet
(frukterna) väger 0.7 gr. per 1,000.
J. är ett ganska näringsrikt foder, som
innehåller omkring 10 % protein med 80 %
smältbarhet, 40 % kvävefria extraktämnen och 30 %
växttråd. På somliga orter säges det begärligt
avbetas av kreaturen, men på andra ratas det
både som friskt foder och hö. Som pressfoder
är det mycket begärligt, och genom sådan
beredning kan den betydliga fodertillgång, j. på
sina ställen lämnar, säkert tillgodogöras.
J. kan lätt inplanteras på lämplig mark
(svämjord, som alltid håller sig våt) genom
rotstockar, som utsättas på våren. Om de
utsättas på t. ex. 1 m. inbördes avstånd, fylla
de snart mellanrummen genom från utlöpare
uppväxande skott. Frösådd har förordats att
utföras så, att fröet inbakas i lerbollar, som
nedsläppas i grunt vatten. J. angripes av en
sotsvamp, Ustilago longissima Lev., som
framkallar brandsår å bladen. Av svampen
angripet foder anses kunna verka giftigt.
Jätterjord. Se Grus jord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
