Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jättegröe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/{^(æA*s+^
S89
veckling, men dess uppgift härvid är ej
närmare känd.
Om än sålunda k. är en nödvändig
beståndsdel i djurens föda, så innehålla de flesta i större
mängd brukliga fodermedel, framför allt
stråfoder, i synnerhet av baljväxter, likasom
rotfrukter, dock så mycket k., att brist därå
sällan kan uppstå i djurnäringen och i alla
händelser först senare än å andra
mineralämnen, ss. kalk och fosforsyra, varför särskild
uppmärksamhet i regel ej behöver ägnas
djurens kalibehov. K.-salter verka, om de förtäras,
laxerande och i större mängd giftigt,
framkallande hjärtförlamning, varför försiktighet bör
iakttagas att ej kreatur få beta på
kalisalt-gödslade betesmarker, förr än regn urtvättat
saltet.
Kalisalter hava stor betydelse såväl för
vissa industrier som såsom konstgödsel. De
beredas numera så gott som uteslutande ur
bergsalt, som hittills hämtats huvudsakligen
från saltlager i norra Tyskland, och efter en
huvudort för denna industri kallas de ofta
Stassfurtersalter. För att söka
koksalt började man år 1839 att borra i dessa lager
och nådde på 256 m. djup under ovanliggande
kalksten och skiffrar ett koksaltlager, som var
starkt blandat med magnesium och
kaliumsalter, och först 333 m. djupt anträffades rent
koksalt i ett lager av oerhörd mäktighet. Det
orena salt, som således täckte stensaltlagret,
måste brytas, för att det rena koksaltet skulle
bliva åtkomligt, och hopades i stora massor,
tills det visats, att därur kunde med fördel
framställas kalisalter, vilka snart funno en stor
och under åren starkt ökad användning, främst
till gödsling. Sedan 1860-talet har kalisalters
beredning skett vid ett flertal verk i Anhalt,
Sachsen, Hannover och Braunschweig,
sammanslutna till ett under statens kontroll
stående »Kalisyndikat». Detta har även bearbetat
lager i Elsass och praktiskt taget haft
världsmonopol på dessa varor, vilket dock numera
brutits, sedan Elsass övergått till Frankrike.
Saltlager innehållande kalisalt finnas även
på andra håll, ss. i Ryssland, Spanien och
Kalifornien, men hava hittills icke haft någon
betydelse för gödselmedelmarknaden.
Kaligödselmedel och kalisalt för industriellt
bruk beredas dels av vissa salter i deras
naturliga skick genom blott krossning, dels genom
glödgning (kalcinering), urlakning och
omkri-stallisering av den naturliga salt blandningen.
De i handeln förekommande gödselsalterna
äro ofärgade (vita), med på föroreningar
beroende skiftningar i rött, brunt eller blått, och
lösliga i vatten. De viktigaste äro:
A. Krossade råsalter:
karnallit, bestående av klormagnesium och
klorkalium i blandning, med 9—10 % kali och 37%
klor och 26 % vatten. Införes ej till Sverige.
Kainit, bestående av kalium- och
magnesiumsulf at samt klormagnesium jämte en
betydlig förorening av klornatrium.
Kali-halten växlar 12—14 %. Därjämte finnes
omkring 10 % magnesium (beräknad som oxid),
18 % natron, 30 % klor och 12 % vatten.
Detta salt är något mindre lättlösligt än övriga
kaligödselsalter, men dock fullständigt
vattenlösligt.
B. Kalcinerade och
omkri-stalliserade salter: Klorkalium
förekommer i flera salt varor av olika renhetsgrad.
De renare sorterna med 50—60 % kali brukas
på grund av sitt höga pris föga eller alls ej till
gödsling, men av vid deras beredning erhållna
orenare saltblandningar har i Tyskland och på
senaste tid i Sverige använts huvudsakligen
40 %- och i Sverige intill kristiden 37
%-kali-salt, vanligen betecknat som »k a 1 i g ö d n i n g»,
samt i mindre mängd 20 %-kalisalt. Numera
införas huvudsakligen 20 %- och 40 %-salt.
37—40-procentig »kaligödning» innehåller
hu-vldsakligen klorkalium (omkr. 60 %) samt
klornatrium (omkr. 25 %) med sammanlagt
omkring 43 % klor och 12 % natron.
Vattenhalten intill 5 %. Om den stigande
användningen av kalisalter vittna följande siffror i ton:
Tysklands produktion: kalisalt......
1880
1910
1919
668,596 1,579
8,l6o,OO0 16,301
25,730
Sveriges införsel:
kalisalt motsv. rent kali.......
Kaliimporten till Sverige utgjordes under
tiden närmast före världskriget till ej fullt 1/3
av kainit samt något mer av 37 %- och 20
%-kalisalt.
Kaligödsling. De odlade växternas
behov av k. kan på fast jord och vid måttliga
skördar tillfredsställas utan särskild
kaligödsling, i synnerhet som vad med skördarna därav
bortföres till största delen med kreatursgödseln
återbördas till åkern. Detta är dock
förhållandet endast i den mån urinen, som är
kalirikare än den fasta spillningen, tillvaratages
(jfr Gödselvatten). I äldre tid förekom ingen
särskild kaligödsling annat än stundom genom
spridning av vedaska, som är rätt kalirik.
(Se Aska). De stegrade fordringarna på
skördarnas storlek, den starkt ökade odlingen av
rotfrukter, som borttaga mycket mer k. från
jorden än övriga odlade växter, samt framför
allt odlingen av mossjord, som är mycket fattig
på k. och får mindre tillförsel därav i
kreatursgödsel än den fasta jorden, hava medfört ett
alltjämt ökat behov av kaligödsling, som gives
i form av kalisalter, beredda ur bergsalt (se
ovan).
Behov av kaligödsling. På
mull-och torvjord samt sandjord, som i regel äro
fattiga på lösligt k., är gödsling med detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
