Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalkmjölk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598
Kalljord betecknar i trädgårdsskötseln
jord, vari växter odlas utan betäckning av
glas.
Kallvattenmetod. Se Gräddsättning.
Kalmus, Acorus Calamus L., en mångårig,
till missneväxterna, Araceœ, hörande ört med
grov krypande rotstock, långa, svärdlika blad
och en 2—3 tum lång, gröngul blomkolv.
Växer i södra och mellersta Sverige vid dyiga
stränder. Hela växten har aromatisk lukt
och kryddartad, besk smak, i synnerhet
rotstocken, som användes i medicin som värmande
och magstärkande medel. Rotstockarna
skördas på höst eller vår, då bladen äro nedvissna,
sköljas, rensas från bladrester och rötter samt
torkas på torr, luftig plats. 4.5 kg. färsk rot
giver 1 kg. torkad vara. Köpes på apoteken.
Kalomel. Se Antiseptiska medel, Avförande
medel, Kvicksilver.
Kalori. Se Näring, Värme.
Kalv. Antal. Korna betäckas i regel
varje år, men kastning, överlöpning och
gallgång förekomma i så mycket större omfattning
än tvillingfödsel, att de levande födda kalvarnas
antal knappt kan uppskattas högre än till 80
% av kornas, d. v. s. i Sverige på ungefär
1,900,000 kor (år 1913—14) omkring 1,500,000
kalvar. Enligt den officiella statistiken uppgår
antalet kalvar intill 1 års ålder till 20—25 %
av de vuxna nötkreaturens antal eller under
nämnda år omkring 450,000. Detta låga antal
förklaras därav, att större delen av kalvarna
slaktas under första året och blott en mindre
del påläggas för den vuxna kreatursstammens
vidmakthållande. Då antalet ungdjur över
ett år är ungefär detsamma som kalvarnas
och motsvarar omkring 1 1/2 års pålägg, skulle
den årliga rekryteringen av kreatursstammen
kräva omkring 300,000, och av återstående
1,200,000 kalvar kan antagas att omkring 2/3
eller 800,000 slaktas som spädkalvar, d. v. s.
som »nyktra», omedelbart efter födelsen eller
inom 2—3 veckor efter denna, och återstoden
400,000 som gödkalvar.
Vikten vid födseln växlar efter rasen och
föräldradj urens storlek, hos låglandsras mellan
30—40, hos Ayrshire 25—30 och hos kullig
boskap omkring 20 kg. Spädkalvar lämna
omkring 50 % av levande vikten i slaktvikt,
och denna ökas med gödningens fortskridande,
så att den hos en fullgödd kalv kan uppgå till
65 %, vartill kommer 7—8 % slaktavfall
(huvud, hjärtslag, talg).
Uppfödning. Då kalvens likasom övriga
ungdjurs förmåga att tillgodogöra näringen till
kroppstillväxt avtager med åldern, så att
viktökningen under mjölkfodringen kan uppgå
ända till 1 kg. per dag. men i medeltal för hela
första året blott till 0.5—0.8, för det andra
året 0.3—0.5 kg., är det av vikt, att kalven
från början utfodras riktigt. Under det första
dygnet bör han få blott omkring 1/2 1. mjölk,
och under de följande 10—12 dygnen ökas
givan med omkring 1/2 1. dagligen men därefter
långsammare, så att kalven vid 3 veckors ålder
får 7—8 1. Den ,dyra helmjölken brukar snart
ersättas med den billigare skummjölken, men
detta bör ske med en övergångstid av 2—3
veckor, så att kalven vid 6—7 veckors ålder
får blott skummjölk, varmed fortsättes efter
tillgången på mjölk samt efter kalvens kön och
bestämmelse till mjölk- eller göddjur, möjlighet
att övergå till bete o. s. v. till 4—6 månaders
ålder. Samtidigt ökas mängden mjölk i den
mån kalven växer, så att den dagliga
mjölk-givan uppgår till x/5—1/6 av hans levande vikt,
eller vid 6—7 veckors ålder till 9—10 1. och
slutligen 12 1. Där mjölken är dyr, gives den
ofta i mindre mängd och under kortare tid,
än här sagts, men i regel på bekostnad av
kalvens utveckling.
Avvänjningen bör ske småningom
genom att under 1—2 veckor alltmer späda
mjölken med vatten. På detta sätt kommer
kalven att, allt efter som övergången till
skummjölk samt avvänjning sker förr eller
senare, förtära 200—250 1. helmjölk och 800—
2,500 1. skummjölk. Undantagsvis fortsätter
man mjölkfodringen än längre åt tjurkalvar
och vid uppfödning av göddjur, under det att
å andra sidan kvigor med mindre utpräglade
mjölkningsanlag fodras något sparsammare för
att anlagen för fetmande ej må taga överhand.
Under de första dagarna av sitt liv bör
kalven ovillkorligen erhålla råmjölk, vilken genom
sin lösande inverkan befordrar rensningen från
det s. k. tarmbecket, som fyller tarmens inre
vid födelsen, och genom sin höga äggvitehalt
förmedlar övergången från fostrets
närings-upptagande i moderlivet till kalvens
självständiga upptagande av föda. Fostret erhöll
ur moderns blod en ytterst äggviterik näring.,
som så gott som fullständigt användes till
bildning av kroppsvävnader och blod, men
efter djurets födelse ökas behovet av näring för
bildning av värme och kraft samt för
fettan-sättning, vilka behov mer ekonomiskt fyllas
av kolhydrat och fett än av äggvita. Mjölkens
sammansättning förändras i samma riktning,
i det att övergången från rå- till normal mjölk
medför en nedgång i äggvitehalten och ökning
av kolhydrathalten. Förändring av födans
sammansättning fortgår, i samma riktning,
då kalven, ss. i naturtillståndet är regel, födes
på våren och sedan snart jämte den avtagande
modersmjölken börjar att leva av betesgräs
med lägre halt av äggvita och högre av
kolhydrat. Vid ladugårdsskötseln börjar kalven
däremot oftast betesgången senare, under det
att mjölken längre blir den uteslutande eller
huvudsakliga födan, vars äggvita till allt större
del kommer att användas för bildning av värme,
kraft och fett, varmed följer en ökad avsöndring
av äggvitans kväve i urinen. Detta från
fysiologisk synpunkt oekonomiska förhållande
inträder i än högre grad, då, såsom vanligen sker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
