Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kastrering ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6io
förr än 3—4 veckor efter det alla sjukliga
symtom försvunnit. Till förekommande av
smittämnets upptagande böra alla kor i3:e—
8: de dräktighetsmånaden dagligen tvättas
kring blygden med 2 % lysol- eller
kreolin-lösning. En metod, som vunnit ett visst
förtroende, är den Bräuerska, vilken består i
insprutning under huden var I4:e dag av 20—30
g. 2 % karbolsyrelösning på alla djur i 5:e—
j:e dräktighetsmånaden. För att undvika
smittospridning genom tjuren bör en särskild
tjur användas för alla kor, som kastat, eller
i annat fall tjurens skåp före och efter
betäckningen spolas med 1 1/8 % lysol- eller
terapo-gen-lösning. Sedan Bangs och Stribolts
undersökningar visat, att abortbacillen är den
egentliga sjukdomsorsaken, har man försökt
framställa olika slag av sera eller vaccin för att
åstadkomma immunitet och hindra sjukdomens
spridning, utan att dock hittills något fullt
tillförlitligt medel erhållits. Genom
undersökning av blod från misstänkta djur kan man
dock numera medelst den s. k.
agglutinations-och komplementbindningsmetoden med
säkerhet avgöra, om ett djur är smittat eller ej,
vilket kan vara till stor fördel för att i tid
kunna företaga åtgärder till sjukdomens
bekämpande. Blodprovet bör tagas av veterinär
och insändas till Statens
veterinärbakteriologiska anstalt för undersökning. Av nämnda
anstalt har under senare år i samband med
dessa blodundersökningar tillämpats ett slags
vaccinationsmetod, som i många fall givit
ganska tillfredsställande resultat.
Smittsam k. hos får förorsakas av
en spirill men är jämföreselvis sällsynt och
ingalunda av den stora ekonomiska betydelse
som k. hos nötkreaturen.
Smittsam k. hos sto har på senare
åren studerats och är känd från vårt land först
genom dess farsotsartade uppträdande i
Skaraborgs län år 1920. K. inträffar helt plötsligt
utan föregående symtom; efterbörden avgår i
regeln samtidigt med fostret, och därefter visar
sig endast en obetydlig flytning under ett par
dagar. Smittämnet utgöres i regeln av en
paratyfusbakterie. Det kan likasom vid
smittsam k. hos kor påvisas i blodet genom
agglutination, och därigenom har iakttagits, att
det kan förekomma icke blott hos ston utan
även hos hingstar, vallacker och unghästar
inom smittade besättningar. Vaccin har beretts
av renkulturer av paratyfusbakterier, vari
bakterierna dödats genom upphettning. 3
vaccineringar användas med 10 dagars
mellantid. Betydelsen av denna vaccinering har ej
ännu hunnit utrönas. På grund av sjukdomens
förlustbringande inverkan på hästaveln har
genom K. k. 19/3 1920 stadgats
anmälningsskyldighet för djurägaren och skyldighet för
veterinären att vid misstänkta fall av
paratyfus-abort insända blodprov till statens
veteri-närbakteriologiska anstalt. E. N—m.
Kastrering eller kastration betecknar
borttagande av könskörtlarna, varigenom
djuren berövas fortplantningsförmågan och
könsdriften samt till följd därav bliva lugnare och
lätthanterligare. Operationen medför även
vissa förändringar i djurens utseende, genom
att de sekundära könskaraktärerna hämmas
i sin utbildning eller återbildas, så att
kastra-terna i viss mån förete en mellanform mellan
han- och hondjur. Ju tidigare kastreringen sker,
desto tydligare är dess inverkan på typen.
Genom k. ökas även gödningsförmågan och får
köttet bättre beskaffenhet.
K. användes företrädesvis för handjur och
blott undantagsvis för hondjur, t. ex. ston
med abnorm könsdrift (nymfomani) och
därmed följande kitslighet och svårhanterlighet.
För handjur är operationen i regel ofarlig,
om den anförtros åt sakkunnig person, men
för hondjur alltid mera riskabel. Hingstar
kastreras vanligen vid 1—2 års ålder, men även
äldre hingstar kunna utan risk kastreras.
Ungtjurar, avsedda till dragare, kastreras helst
vid 1 x/2—2 år, galtgrisar vid omkring 7 veckor
och bagglam vid 6—8 veckors ålder. K. av
äldre, förut till avel använda han djur, ss. äldre
tjurar, fargaltar och baggar, endast för att
höja gödningsförmågan eller göra köttet
smakligare, lönar sig i regel ej. K. av tuppar kallas
kapunering och medför, om den
företages hos unga djur, en väsentlig förbättring
av köttet och är i allmänhet utan risk, om den
utföres av van operatör. E. N—m.
Kasttyg. Se Fängsling.
Kastved, Se Bränsle.
Katalas. Se Enzym.
Ka talasprov. Se Mjölkprovning.
Katalytisk verkan sägas ämnen hava, då.
de genom sin närvaro befordra kemiska eller
fysiologiska omsättningar utan att själv ingå.
i dessa. Sålunda verka
manganföreningar i jorden, utan att själv hava någon
känd uppgift som växtnäring, som retmedel
eller stimulerande (upplivande) medel på
växterna och befordra deras tillväxt. Detta antages
bero på att dessa föreningar befordra
syrsättningen av organiska ämnen i jorden och därmed
bildning av salpeter av det i organiska ämnen
bundna kvävet. Denna verkan visar sig vid
närvaro av små mängder av dessa salter, under
det att större verka skadligt. Även
järnoxid (rost) har man tillskrivit en liknande
verkan, i det att den skulle befordra
karbidkväves omsättning till upptagbar kvävenäring.
Svavel har stundom vid inblandning i små.
mängder i jorden befordrat växtligheten,
möjligen beroende på desinficerande eller
stimulerande verkan på en del mikroorganismer i
jorden. I andra fall har det varit utan verkan
Jfr Radioaktiva ämnen.
Katarr. Se Inflammation.
Katning av barrträd, d. v. s. avskalning:
av trädens bark, användes för att befordra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
