Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klibbröta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6ig
lätt uttvättas ur jorden av genomsipprande
vatten, nedsätter gödsling med kalisalt jordens
kalkhalt (se Klor). I större mängd verkar k.
giftigt på växterna. Denna skadliga verkan
upphäves emellertid fullständigt genom närvaro
av kalciumkarbonat (Meddel. N:o 201 fr.
Centralanstalten för jordbruksförsök). K. kan
likasom kalciumfosfat användas till ingivning
åt djur mot sleksot (se Benskörhet).
Klorkalium. Se Kalium.
Klorkalk är ett vitt pulverformigt ämne,
som beredes genom inverkan av klorgas på
släckt kalk, varvid bildas en blandning av
klorkalcium (se d. o.) och kalciumhypoklorit,
Ca(OCl)2. Den senare föreningen sönderdelas
lätt under avgivande av fritt syre eller klor
och verkar därigenom blekande och
desinficerande.
Klormagnesium, MgCl2, är ett i vatten
lättlösligt, bittert smakande, ofärgat salt, som
förekommer i havsvatten och ingår som
bland-ningsdel av vissa av de ur sådant avsatta
saltmineral, som användas som kaligödsling,
framför allt karnallit (se Kalium). Det har i något
starkare lösning giftig verkan på växterna.
Kloroform, CHC13, som framställes genom
■destillation av alkohol med klorkalk eller
uppvärmning av kloralhydrat med kalilut, är en
färglös, i vatten svårlöslig, vid 61 ° C. kokande
vätska, med söt eterisk lukt och brännande
smak. Den användes som bedövande medel
samt som lösningsmedel för fett, harts,
kautschuk, guttaperka m. m. Jfr Gift.
Klorofyll. Se Bladgrönt.
Kloros. Brist på järn hos växter. Häves
genom tillförsel av järnsalter vid vattningen.
Se Bleksot.
Klovbro. Se Kolning, ingörning.
Klumpmask. Se Groddjur.
Klumprotsjuka hos kålväxter samt
närbesläktade ogräs, ss. åkerkål, åkersenap, skärvfrö,
lomme m. fl., visar sig genom oregelbundna
utväxter eller svulster å rötterna, vilka snart
ruttna, spridande en vedervärdig stank. K.
orsakas av en slemväxt, Plasmodiophora
bras-sicce Wor. Sjukdomen är synnerligen vanlig
i vårt land och vållar stor skada.
Åtgärder mot densamma: a. Jorden, å
vilken kål växter odlas, bör vara noggrant
avdikad och grundligt kalkas, b. Å jord, där k.
uppträtt, böra kålväxter ej odlas under
närmaste 5—6 år, och under tiden böra ovan
nämnda ogräs så fullständigt som möjligt
utrotas, enär eljest smittämnet genom dem hålles
i liv i jorden, c. Sjuka rötter böra ej få komma
i gödseln utan brännas eller blandas med
ny-släckt kalk och nedgrävas, d. Kålplantor böra
ej utplanteras, om de hava uppsvällningar på
rötterna. E. H—g.
Klyngen, skånsk beteckning för blåbär.
Klave. Se Klave.
Kläckning. Se Fiskodling, Äggkläckning.
Klängning, Se Fröklängning.
Klumprotsjuka kålrötter.
Klängväxter. Ett stort antal växtarter
klänga medelst trådlika delar, klangen,
bladskaften eller luftrötter vid andra växter eller
stöd av annat slag och nå därigenom upp till
starkare solbelysning, varmed följer rikare
blomning och fruktsättning. Så är fallet med
en stor mängd baljväxter (ss. ärter, vicker),
gurkväxter m. fl. Åtskilliga k. användas som
prydande beklädnad kring verandor, på väggar
och murar o. s. v., ss. vildvin, murgröna,
Clematis, hundrova, klätterkrasse m. fl. Jfr
Slingerväxter.
Klätt, åkerklätt, rödklint,
Agro-Stemma Githago L., en till nej likfamilj en,
Caryo-phyllacecB, hörande, meterhög, gråaktigt luden ört
med jämbreda örtblad och ett fåtaligt knippe
eller ensamma, stora, röda blommor i toppen.
Fröna äro stora, svarta (Ogräs, fig. 23). Växer
som ogräs i säd, huvudsakligen höstråg i hela
landet. Det skadar därigenom, att dess svarta
frön skämmer säden, gör mjölet och brödet
mörkt samt kan genom sitt innehåll av ett
giftigt ämne, gitagin, verka skadligt, om det
är inblandat i större mängd.
Klätterspenat. Se Rankspenat.
Klövar, den yttersta tåleden hos idisslare
och svin, äro byggda likasom hoven hos hästen,
så att en hornkapsel, hornklöven,
omgiver den innanför liggande av den inre delen
av huden bildade, på blodkärl rika k ö
11-k 1 ö v e n. Klövar sakna stråle och hörnstöd,
jfr Hov. Nötkreaturen och övriga idisslare
hava 2 fullt utbildade tår, vardera slutande
med en klöv, skilda genom klövspalten,
samt ett par på kotledens baksida sittande
förkrympta lättklövar. Svinet har 4
klövar utvecklade, av vilka de två yttersta,
som äro svagare och ej nå marken vid gåendet,
kallas bitar eller biklövar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
