Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klöver ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blom redan första året och börjar blomma redan
i juni, 2—3 veckor tidigare än senklövern, samt
lämnar så riklig återväxt, att denna plägar
motsvara intill hälften av första skörden.
Senklöver blommar och skördas så sent, att
återväxten vanligen blir obetydlig, men den
lämnar dock i allmänhet större total skördemängd
än tidig rödklöver. Den har ock genom större
antal bladrosetter och flere vilande knoppar
större motståndskraft mot vintern än den
tidiga, vilken ofta till stor del redan under första
vintern dukar under för vinterköld, vårfrosten
och parasiter. Frö från Italien, Frankrike,
Nya Zeeland och Chile lämnar plantor, som
oftast till större delen gå ut under första
vintern; amerikanskt utsäde har dåligt anseende,
men då det härstammar från trakter med
mycket olika klimat, delvis lika strängt som
Sveriges, är också härdigheten mycket olika;
likaså av samma skäl ryskt frö både av
ömtåliga, antagligen sydryska, och härdiga stammar.
Bäst anseende av utländskt frö av tidig k. har
s. k. schlesiskt, härrörande från Schlesien samt
angränsande polska och ryska trakter. Av
senklöver, varav utsäde huvudsakligen kommer
från Sverige men även från de övriga
skandinaviska länderna och Ryssland, har det svenska
fröet hos oss lämnat högsta skörd. Då även
svensk rödklöverfrö växlar rätt mycket i
blomningstid, härdighet och avkastning, har
försöksodling för urval av framstående stammar
igångsatts. Tidig rödklöver är fullt lämplig
endast i kustlänen från västkusten till Gottland
och norra Kalmar län på ostkusten samt i
gynnsamma lägen i östergötland. I Skåne är
den förhärskande och har där stor betydelse
genom sin tidiga första skörd, efter vilken
jorden hinner väl bearbetas för efterföljande
höstsäd, samt genom det tidiga betet av återväxten.
I övriga delar av landet är schlesisk k. allt för
litet härdig, varför svensk senklöver där bör
föredragas, och detta gäller även jord i kallare
lägen i södra Sverige.
Bestämning av fröets
härkomst är på grund av dess olika
odlingsvärde av stor vikt. Ofta kan detta ske vid
frökontrollen på grund av inblandade föroreningar,
särskilt karakteristiska ogräsfrön. Således visar
förekomsten av frön av Ambrosia
artemisice-†olia L., Plantago Rugelii Dec. och aristata L.,
Panicum capillare L., Potentilla norvegica L. på
nordamerikansk härkomst; storkornig
klöver-snärja (Cuscuta racemosa Mart,) förekommer i
chilenskt frö; i ryskt frö Setaria verticillata P.B.
och viridis P.B. samt Silene dichotoma Ehrh.,
i tyskt Setaria-axtema,, morot, cikoria,
She-r ar dia arvensis L., Valerianella olitoria Poll. och
Morrisonii DC. samt mer än i skandinaviskt
frö Plantago lanceolata L. och humlelucern,
vilken senare arts frön, som äro mycket lika
rödklövers, stundom finnas inblandade i så
stor mängd, att avsiktlig tillsats är antaglig.
Ofta är dock fröet så väl rengjort, att några
621
dylika karaktärsfrön ej finnas och ej heller
fröets storlek eller utseende i övrigt giver
ledning för avgörandet om härkomsten. Då denna
är av så stor betydelse för frövarans värde, har
lagstadgats ett påbud (K. k. &/9 1909), att frö
av rödklöver vid införsel skall färgas med
eosinlösning, som giver de därav träffade fröna
en skarp röd färg.
Odling. Rödklöver växer bäst på kalkrik
lera, men även på sand med god kalkhalt och
fordrar för stark utveckling god tillgång på
fuktighet, men trivs ej vid stillastående högt
grundvatten. Genom sin stora, djupgående,
kväverika rotmassa verkar den särdeles
fördelaktigt på efterföljande gröda. Den i jorden
kvarblivande rotmassan har uppskattats till
över 2,000 kg. per ha. med 50 kg. kväve, 19
kg. fosforsyra och 21 kg. kali. Odlas stundom
ensam som i-årig gröda men vanligen i
blandade vallar, som lämna säkrare gröda, i det
att gräsen sprida sig och fylla de tomrum, som
k. lämnar. Sådd på hösten är mycket osäker
utan sker bäst på våren, men kan då ske mycket
tidigt; förr var t. o. m. vanligt att sprida frö i
hylsor redan på snön. Hylsorna (baljorna och
delvis de kvarsittande torra blombladen)
skydda fröna mot temperaturväxlingar och
torka, men försvåra beräkningen av
utsädesmängden; därför avlägsnas hylsorna numera
i regel (se Klöverfrönötare). Utsädesmängden
växlar i vallfröblandningar men beräknas
vanligen efter 20 kg. per ha. vid enbär sådd. —
Skördemängden av ren klöver skördad till hö
kan uppgå till 6—7, vanligare dock 4—5 ton
första året; av tidig klöver utgör första skörden
härav 2/8 eller mer; av senklöver lämnar
återväxten vanligen blott bete. Följande år
nedgår avkastningen av tidig k. oftast starkt,
under det att senklöver kan lämna oförminskad
avkastning flere år (se vidare Vall).
Fröodlingen fyller ej landets
utsädesbehov, som uppskattas till 3—4 millioner kg.
årligen, utan en avsevärd införsel (under senare
år 300,000—800,000 kg.) har förekommit.
Endast sällan förekommer särskild odling för
fröskörd, ehuru sådan med radsådd och
hack-rensning lämnar renare frö. Vanligen tages
fröskörd av i:a eller 2:a års vall, varvid man
i södra Sverige, för att erhålla bättre fröskörd,
sedan humlorna blivit talrikare (se ovan),
stundom först tar en tidig grönfoderskörd av
den tidiga klövern och låter återväxten stå
till frösättning. Däremot måste fröskörd av
senklöver tagas av första slåttern. Fröklövern
skäres väl mogen med lie eller slåttermaskin,
helst medan den ännu är daggvåt, för att ej
frö skall drösa, uppställes i små kärvar att
torka och införes ej förr, än den är väl torr,
emedan den eljes lätt tar hetta och fröet skadas.
Den tröskas helst genast vid skörden, men då
den inbärgats, blir den vanligen först något
seg och hårdtröskad, varför tröskningen då
helst uppskjutes, tills köld inträtt. Efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
