Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klöver ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
622
tröskningen samt halmens avskiljande risslas
och kastas dråsen vanligen för att frånskilja
urslaget frö, tomma agnar och boss, varefter
fröhylsorna nötas för fröets avskiljande och
rengöring. Nötningen plägar sedan gammalt
utföras på slagtröskverk, varvid skon blott
löst tillägges och tunnan omklädes med en
särskild mantel, mot vilken fröet nötes.
Numera nötes mest på särskilda maskiner (se
Klöverfrönötare). Härvid skadas lätt fröet
(se Frökontroll). Skördemängden av
rödklöverfrö plägar vara mellan 200 och 450 kg. per
ha. men kan uppgå ända till 600 kg.
Skador och sjukdomar.
Rödklövern är mycket utsatt för angrepp av
snyl-tare, och antagligen är detta huvudorsaken till
att jorden vid fortsatt och ofta återkommande
odling av densamma blir »k 1 ö v e r t r ö 11».
Bland parasiterna äro de mest skadliga
åtminstone i södra Sverige klöverrötan
och stj älkålen. Rötterna dödas även
av rotfiltsjukesvampen, och
örtståndet skadas av bladmögel,
mjöldagg, rost och klöversnärj a; den
sistnämnda förstör klövern under växttiden,
om den får sprida sig, vilket hindras genom
noggrant avlägsnande av denna i Sverige icke
inhemska växts frön ur utsädet.
Se Bladmögel, Klöverröta, Rundmaskar,
Klöverspetsvivel, Rost, Snärja.
Skogsklöver, T. flexuosum Jacq. 1.
medium Huds, liknar rödklöver men skiljer
sig genom mycket seg, krypande rot, mer
nedliggande, ogrenad, träig stjälk, smalare
småblad, glesare blomhuvud samt brett ovala
frön. Växer allmänt vild på torr mark och är
av värde å magra betesmarker, men förekommer
sällan å goda beten och odlas ej.
Blodklöver, T. incarnatum L., är en
ettårig art med upprat, vanligen ogrenad
stjälk, luden, med spetsiga huvuden av
blodröda blommor, ljust rödgula, ovala frön,
vägande 3.5 g. per 1000. Odlas i södra Europa
till grönfoder. Den har vid försök i Sverige
icke visat sig kunna i avkastning tävla med
andra grönfoderväxter.
Alsikeklöver, T. hybridum L.,
mångårig ört med rikt förgrenad och bladig stjälk;
äggrunda, glatta småblad; stipler med basen
sammanvuxen med bladskaftet; blommor vita,
rodnande, välluktande, rika på honung,
åtkomlig för bien, för vilka de äro en viktig
honungskälla; baljor 2—3-fröiga; fröna snett
hjärtlika, mörkgröna, väga omkring 0.7 g.
per 1,000 st. och 75—80 kg. per hi. En god
frövara bör hava minst 95 % grobarhet och 97
% renhet. Väl moget, torrt frö kan behålla
grobarheten väl i 2 år, men ofta avtager den
tidigare, varför fröet helst bör användas vid
första sådd efter skörden.
Arten växer vild i hela landet upp till södra
Norrland, förordades först av Linné till
odling och är numera en vanlig beståndsdel i
insådda vallar. Den har grundare rot och tål
mindre väl torka än rödklöver men är mer
uthållig och givande på ständigt fuktig jord,
samt är också mindre ömtålig för vårfroster
och för angrepp av parasiter, varför den på
lämplig jord är ägnad att göra en
vallanläggning säkrare. Likasom senklöver fortsätter
den länge att blomma, lämnar blott en skörd
och återväxt blott till bete. Odlas likasom
rödklöver. Utsädet beräknas efter 10—16 kg.
per ha. vid enbär sådd. Skördemängden är
i:a året oftast mindre än av rödklöver, men då
alsikeklöver är mer uthållig, medtages den i
fröblandningen till fleråriga vallar. Landets
Alsikeklöver.
fröbehov, som beräknats utgöra 1,270,000 kg.,
tages i Sverige så gott som alltid ur
klövertimotej-vallar, varför det svenska fröet, som
huvudsakligen skördas i Östergötland,
Mälar-länen och Närke, ofta är förorenat av
timotejfrö, från vilket det på grund av lika storlek
ej lätt kan fullständigt avskiljas. En
medelgod fröskörd plägar giva 200—450 kg. frö per
hektar. Även utländskt frö användes, vanligen
100,000—200,000 kg. per år, huvudsakligen
från Canada, vars frö dock plägar lämna
mindre avkastning än svenskt eller norskt.
Vitklöver, T. repens L., en i hela landet
ytterst allmänt vildväxande art, utmärkt
genom krypande och rotslående stjälk, från
vilken uppräta, glatta blad och blomstänglar
med vita blomhuvuden uppskjuta. Baljorna
innehålla 3—4 hjärtformiga, höggula frön,
vägande omkring 0.7 g. per 1,000 st. och 75
kg. per hi. Gott frö bör hava minst 87 %
grobarhet och 97 % renhet. Vitklöver växer
företrädesvis på fuktig jord, där dess rotslående
stjälkar starkt utbreda sig och bibehålla sig
år från år. Den bidrager därför kraftigt att
hålla gräsmattan sluten, om marken är
ständigt fuktig, men då den till följd av rötternas
ytliga utbredning ej kan motstå vattenbrist,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
