Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klöver ... - Klövsjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
624
Klöverfrönötare.
i’dessa och orsaka deras vissnande. Från
bladskivorna växer svampen genom bladskaften
ned i stam- och rotdelarna. Tränger svampen
djupare ned i roten, dödas denna, men håller
den sig i rotens övre del, kunna rotskott
utskjuta från rotens friska delar, varför en
klöver-eller lucernvall, som tidigt på våren synes
alldeles förstörd, senare kan förete ett rätt tätt
och friskt bestånd.
Svampens utbredning gynnas, om klövern
vuxit kraftigt på hösten, varför sjukdomens
uppträdande motverkas genom att frodvuxen
klöver på hösten avslås eller avbetas, en metod,
som i Holland använts med synnerligt god
verkan. Eljes har man intet annat att göra än
att plöja upp av k. svårare skadade
klövervallar. Senklöver synes mindre än de tidiga
klöversorterna lida av k. Sjukdomen angriper
såväl röd- som även övriga odlade klöverarter,
humle- och blålucern, esparsett m. fl.
baljväxter. • E. H—g.
Klöversilke. Se Snärja.
Kl översnärj a. Se Snärja.
Klöverspetsvivel, Apion apricans Herbst,
en 2—3 mm. lång, mörkt stålblå vivel med starkt
utdraget, snabellikt huvud, lever som larv
(fotlös och vit) inuti klöverns blomhuvud och
har därigenom, enär den är allmän, en icke
ringa betydelse för fröskörden, i det att
angripna blommor av vissna i förtid. Till fröskörd
avsedd klöver bör därför i god tid undersökas,
om larver finnas i blomhuvudena, och i
händelse av starkt angrepp bör klövern ej lämnas
till frö utan avslås och stäckas så tidigt som
möjligt, varvid en stor mängd larver torde
omkomma. A. T—n.
Klövertrötthet betecknar sedan gammalt
att en jords avkastning av klöver avtagit.
Oftast torde detta bero på att parasiter, som
angripa och döda klövern, vid dennas länge
fortsatta och ofta återkommande odling, allt
mer förökats i jorden (se Klöverröta, Stjälkål
i art. Rundmaskar, Rotfiltsjuka). Man har även
antagit, att k. kan bero därpå, att klöverns
rötter utsugit älven på kali.
Klöverål, stjälkål, se Rundmaskar.
Klövsjukdomar bero ofta på genom
försummad avverkning förväxta klövar s. k.
»stallklövar» (se Klövar). För att avhjälpa detta fel
är ej nog att, ss. ofta sker, med en klövsax
avklippa endast klövspetsen, ty den felaktiga
ställningen av klöven och den därav
förorsakade brytningen i de nedre ledgångarna
avhjälpas ej därigenom, utan klöven måste
avverkas på undre sidan, för att den normala
ställningen skall återvinnas. Försummas
avverkningen av förväxta klövar, händer lätt,
särdeles vid betessläppningen, att klövspetsen
avbrytes och då vanligen så långt in, att
kött-klöven blottas och blir inflammerad. Ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
