Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koksalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Växterna upptaga båda koksaltets
beståndsdelar klor och natrium som näring,
men intetdera av dem synes behövas i någon
större mängd, varför de ock pläga betecknas
som mindre väsentliga näringsämnen. Liksom
övriga lättlösliga salter verkar k. i större mängd
som växt gift.
K. har stundom förordats som gödselmedel,
vars verkan dock varit omstridd. Under
senare år utförda gödslingsförsök hava visat,
att k.-gödsling kan avsevärt öka
skördemängden, liksom ock att den k.-rika kainit en i
förhållande till sin kalihalt verkat större
skördeökning än renare kalisalt. Denna ökning har
visserligen, vad rotfrukter beträffar, ofta till
stor del eller uteslutande bestått i en ökad
vattenhalt, vilken dock är en vanlig följd av
rotfrukternas ökade storlek, som k.-gödsling
plägar medföra. I många fall har dock även
skördemängden av torrämne ökats. Hos säd
har också i vissa fall en ökning av såväl
grönfodermassa som halm och i än högre grad av
kärna påvisats som följd av k.-gödsling. Enligt
prof. T. Hedlund medför anhopning av
klorider liksom av sulfat i växtcellerna en ökad
saftspänning och stegrad tillväxt, vilken dock
visar sig huvudsakligen genom cellernas
förstoring, men icke i tillväxt av cellväggarnas
tjocklek, d. v. s. medför en relativ nedgång i
torrämneshalten. Om jorden är fattig på
alkalier, medför däremot enl. samme förf.
saltgödslingen ökning även av torrämnemängden.
I vissa fall synes skördeökningen hava berott
på saltets innehåll av klor, emedan denna
verkan framträtt tydligast, då k. givits jämte
klorfri eller klorfattig gödsel, ss. svavelsyrad
ammoniak, kalkkväve och svavelsyrat kali,
men ej som tillskott till klorrika salter, ss.
klorammonium. I andra fall, ss. vid gödsling
av betor, kan gödslingsverkan av k. tillskrivas
dess innehåll av natron, som befordrar dessa
växters utveckling. Man har även, särskilt vid
tillräcklig tillgång på såväl klor som natrium,
velat förklara koksalts gödselverkan därmed,
att det tillfredsställt växtens »allmänna
salthunger», d. v. s. dess behov att upptaga mer
av mineralämnen än summan av de minsta
mängder av de särskilda ämnen, som fordras
för växtens utveckling. Även har koksalts
skördeökande verkan förklarats därmed, att
det i jorden skulle omsätta sig med svårlösliga
föreningar och ur dessa lösliggöra kali. Även
i koksalts, likasom andra lättlösliga salters,
verkan att minska växternas
vattenavdunstning har man velat se en orsak till dess
skördeökande verkan, i det att vattentillgången,
som ofta starkt inverkar på assimilationen
och grödornas tillväxt, till följd av minskad
transpiration skulle räcka till för en större
bildning av organiska ämnen. Däremot torde
koksaltets egenskap att uppsuga och kvarhålla
vatten, varigenom jordens uttorkning
motverkas, icke, ss. antagits, vara till någon fördel
för växterna, då en hög salthalt synes motverka
flertalet växters upptagande av näring ur
en näringslösning. Som en avgjord verkan av
k. och andra klorhaltiga salter är att räkna en
minskning av stärkelsehalten hos potatis.
K. bör således ej användas som ersättning
för behövlig gödsling med kali och endast med
en viss försiktighet, ej över 200—400 kg. per
hektar, då en större saltmängd i jorden kan
verka skadligt på såväl groningen som
plantornas följande utveckling. — Litt.: Meddelande
N:o 51, 82, 94, 103, 120 och 131 fr. Centralanst.
f. jordbr.försök.
Ogräs på gångar utrotas genom k.
utspritt i fast form eller som stark lösning, ex.
sillake.
Djuren behöva k. som ett nödvändigt
näringsämne. Det lämnar kroppen natrium
och klor, vilka ingå i alla kroppens vävnader
och vätskor samt är av vikt för bildandet av
klorvätesyra, som är en beståndsdel av
magsaften. Särskilt synas djuren behöva tillskott
av k. som tillskott till foder, som är kalirikt.
Det verkar som en krydda, vilken gör fodret
smakligare, stegrar foderlusten och framkallar
ökad avsöndring av magsaft och övriga
matsmältningsvätskor, och ett tillskott därav är
därför särdeles önskvärt vid utfodring av
saltfattiga fodermedel (ss. betmassa) och smaklöst
foder, ss. urregnat hö. Gjorda försök tyda dock
ej på någon större inverkan på matsmältningen
av måttliga mängder av k. Givet i större mängd
väcker k. törst, föranleder upptagande av
mycket vatten, varigenom det kan motverka
fodersmältningen, samt framkallar en ökad
avföring. Den ökade urinavsöndringen, vilken
ansetts som bevis på, att k. befordrar
omsättningen inom kroppen och sönderdelningen av
äggvita, varav urinämne uppkommer, torde
böra anses som ett medel, varigenom kroppen
söker att avlägsna ett med födan mottaget
överskott av k. och av vatten.
Av husdjuren synas fåren mest älska saltrikt
foder, därnäst nötkreaturen, och särskilt
mjölkkor kunna behöva tillskott av k., emedan
de med mjölken avgiva betydliga mängder
därav. Brist på k. minskar foderlusten och
mjölkavkastningen och kan hava djurens
avtynande till följd. Häst, svin och höns hava
mindre behov av k. Behovet av k. i födan beror
för övrigt av det övriga fodrets och dryckens
innehåll därav. Där dricksvattnet, jorden och
därför även växterna äro fattiga på k., ss. fallet
särskilt är i bergstrakter, kan en regelbunden
tillsats därav till fodret vara nyttig, likasom
även då urregnat hö eller saltfattiga fodermedel,
ss. betmassa, pulpa m. m., utfodras. Vid vanlig
utfodring är det däremot i regel obehövligt,
och särskilt gäller detta köttätande djur, då
animalisk föda alltid är jämförelsevis rik på k.
I större mängd verkar k. som gift, och
särdeles vissa djurslag äro ömtåliga därför.
Sålunda förorsaka inblandning av sillake,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
