Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolloider - Kolonisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ribbmilans tändning och kolning sker
på enahanda sätt. Vid värmlandsmilan
utkolas först varmgången från centrum ut mot
bottnens lägsta punkt, varvid uppstår i
stybbet ett djupt veck, vars inre sidor benämnas
stötar. »Värmen» drages nu medelst
upptagande av 1—3 fotrymningar på översidan
mot milans mitt, varifrån k. ledes koncentriskt
mot milans fot såsom vid östgötamilan (k.
med stående stötar). Stundom drager
man ej elden åter in mot centrum utan låter,
medelst på var stöt upptagna fotrymningar,
k. fortskrida på ömse sidor om varmgången för
att avslutas vid foten på milans övre sida
(gående stötar). Liggmilans
tändning kan ske i horisontell trumma eller å den
blottade veden å framsidans bryn eller fot eller
vid foten av endera gaveln. I varje fall ledes
k. genom milan mot dess baksida för medelst
ett i stybbet strax framför kolningsbandet
upptaget dike. Bakväggens k. regleras medelst
småningom nedflyttade rökhål samt
fotrymningar, som upptagas under bottenvasarna, då
halva bakväggen är kolad. På enahanda sätt
kolas Österby liggmila.
En medelstor mila bör vara slutkolad på 3
veckor. Då tätas och tillklubbas den
omsorgsfullt och kan efter 2 à 3 dagar rivas, varvid
kolen medelst kolkrok (en lång enarmad
korp) utbrytas i horisontella skikt från kullen
till foten och medelst kolharka utbredas
runt milan. Efter avsvalning infatas de
i bredvid bottnen av gärdsel eller slanor
uppförda kolhus, där de, täckta med granris
och stybb eller bräder, förvaras, tills de
bortköras på vinterföre. Vid kallsläckning
eller dämning påföres milan ett lager sand, som
vattnas och tillklappas (sandsläckning), eller
ock nedrives stybbet, blandas med vatten,
upplägges åter och tillklappas (ältning). Kolen
få därefter kvarstå i milan tills utforsling skall
ske. Genom sålunda minskad avstybbning
ökas kolutbytet med 10—15 %. Vid omsorgsfull
k. i mila erhålles ett utbyte av omkr. 50
volymprocent, d. v. s. till 1 läst kol (se nedan) åtgår
i runt tal 2 fm3. ved.
Ugnskolning har alltmer kommit till
användning, beroende på svårigheten att
erhålla kunniga kolare, möjligheten att använda
maskinell kraft och tillvarataga kolningens
biprodukter samt för att erhålla ett högre
kolutbyte än vid milkolning. De numera
vanligast använda ugnarna äro kontinuerliga,
d. v. s. kolningsrummet behöver aldrig avkylas
för kolens utrivning och ny veds inläggning.
Antingen lastas veden å vagnar som införas i
kolningsrummets ena ände för att successivt
uttagas i motsatt ände, där kolen få svalna i
ett särskilt kylrum (amerikanska vagnugnen,
Aminoffska och Gröndalska ugnarna), eller
ock störtas veden ovanifrån ned i
kolningsretorten, varifrån kolen efter kolningens slut
få ramla ned i en kylkammare (schaktugnar).
Ugnarna kunna vara anordnade för direkt
eller indirekt uppvärmning. I första
fallet ledas förbränningsprodukterna vanligen
från en särskild eldstad direkt på veden, medan
de i senare fallet omspola kolningsrummets
väggar eller cirkulera uti i retorten befintliga
värmeelement. Kolningstiden i en modern ugn
med kontinuerlig drift är 20—24 timmar.
Temperaturen överstiger sällan 350—400° C.
De vid kolningen bildade gaserna ledas till
kylare, där de kondenserbara avskiljas, varefter
återstoden ledes till eldstaden för att där tjäna
som bränsle. Det flytande destillatet avsätter
sig i 3 lager: tjära, träsyra och
skumolja, vilka vidare bearbetas i reningsverket.
Skumoljorna giva därvid terpentinolja,
träsyran giver träsprit och
ättiksyra, den senare oftast i form av
kalciumacetat. Rå träsprit innehåller ungefär 60 %
metylalkohol, 15 % aceton, 17 % vatten jämte
en del föroreningar, såsom aldehyder, ketoner
och allylalkohol.
Träkols egenskaper. Träkolet bör
ha hög kolhalt och låg halt av syre och
askbeståndsdelar. Vattenhalten hos väl lagrat
träkol bör ej överstiga 15 %, varjämte låg
stybbhalt och hög hållfasthet, kännetecknad
av en metallisk klang, äro av stort värde.
Milkol äro i regel av en högre kvalitet än ugnskol
beroende på att de senare äro bildade vid en
lägre temperatur. Träkol försäljas oftast per
läst (stig) om 20 hl., stundom per
storstig om 40 hl.; de väga i genomsnitt 15 kg.
per hl., hålla en fast massa av omkring 50
volymprocent och forslas från skogen i
kolryssar, rektangulära korgar, flätade av
vidjor eller spån och rvmmande 20—40 hl. M. J. Dft.
Kolonisation. Med inre k. brukar betecknas
åtgärder för uppodling och bebyggande av
ödebygder inom eget land. I Sverige har en
dylik k. på krono jord särskilt i Norrland
befordrats på åtskilliga sätt. Särskilt har som
kolonisationsförsök betecknats de upplåtelser,
som genom den år 1916 tillsatta
norrländska kolonisationskommittén ske
å kronojord över den marina gränsen i de 6[1]
nordligaste länen. Lägenheterna om dels 5—6
ha., dels 15 ha. odlingsmark med mindre,
tillhörande skogsmark, utlämnas till
välfrej-dade, dugliga arbetare, som ej äga annan
fastighet, av vilken en familj kan hava sitt
uppehälle. Avlopps- och avledningsdiken upptagas,
och en del av de mindre kolonaten bebyggas
av staten före upplåtandet. Detta sker på 15
år mot en avgäld motsvarande 3.6 % av
jordens och byggnadernas värde, men med 5
frihetsår och rätt för kolonisten att efter 10 års
god skötsel och byggnadernas fullbordande
efter kontraktets bestämmelser få köpa
äganderätten till lägenheten eller få arrendet förlängt
på 15 år. Under upplåtelsetiden får kolonisten
behövligt virke intill viss mängd från kronans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
