Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolsyra - Kolved - Kolvsjuka - Kolväte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbränningsgaser från masugnar. Liknande försök att
på fria fältet tillföra växterna k. genom i
jorden nedlagda rörledningar hava givit mindre
och mycket växlande resultat, ss. naturligt är,
då den tillförda kolsyran snart bortföres av
luftströmningarna. Visserligen har man funnit,
att kolsyrehalten avtagit från jordytan uppåt
och varit högre över träda än över bevuxen åker,
och att sålunda en stegrad kolsyretillförsel i
jorden kan alstra en högre kolsyrehalt i den
växterna omgivande luften, men uppenbarligen
bör vinden hastigt utjämna denna skillnad.
Man har även framhållit, att kreatursgödselns
skördestegrande verkan delvis bör tillskrivas
vid gödselns sönderdelning bildad k., och att
denna verkan bör framträda särskilt i
drivbänkar på gödselbädd men även på fritt land,
särdeles efter gödsling kort före växtperiodens
början. I det senare förhållandet har man
velat se en av orsakerna till att gödsling på
hösten i regel giver mindre skördeökning än på
våren. Direkt kolsyregödsling synes sålunda
hava utsikt till framgång i slutna rum men på
fria fältet knappt kunna få någon ekonomisk
användning. Litt. F. Bornemann, Kohlensäure
und Pflanzenwachstum. Berlin 1920.
Kolved. Se Kolning.
Kolvsjuka är en hos vissa gräs, särskilt
timotej och hundäxing, förekommande
sjukdom, som orsakas av en med rrijöldrygans
närbesläktad svamp, Epichloë typhina Tul.
Översta stråslidan har på försommaren ett vitt
överdrag, beroende på de där bildade vita
konidierna. Senare på sommaren antager
slidan en guldgul eller brungul färg av i den
sjuka delen utvecklade sporsäckar med sporer.
— Vanligen framträder svampen på stråts
översta bladslida och försvagar stråt, så att det
blir förkrympt och i regel icke förmår
framskjuta någon vippa och någon fröbildning
sålunda ej kan äga rum. Stundom, t. ex. 1902,
har sjukdomen uppträtt epidemiskt i en stor
del av landet. Då alla strån på en planta
angripas och sjukdomen återkommer år från år,
är det antagligt, att svampmyceliet fortlever
år från år i rotstocken. Då sjukdomen allmänt
uppträder i en vall, bör den upplöjas. Om blott
en del av plantorna äro angripna, kan
antagligen spridningen motverkas genom att gräset
avslås genast svampen visar sig för att
förekomma smittans spridning med konidier. E. H—g.
Kolväte, förening av kol och väte. Av de
otaliga föreningar, som dessa båda grundämnen
bilda, finnas vissa (terpener, kamfener) i
växterna, andra bildas vid organiska ämnens
sönderdelning, ss. vid deras jäsning utan
lufttillträde (Sumpgas) eller upphettning, varvid de
bortgå i gasform (i lysgas) eller ingå i därvid
bildad tjära Bergolja, vilken antages hava
uppkommit genom sönderdelning av organiska
lämningar, består av kolväten. De hava en
oerhörd stor betydelse såsom bränsle och lyse
samt som råmaterial för kemisk-teknisk
industri. Alla kolväten äro färglösa eller gulaktiga,
alls ej eller föga lösliga i vatten, brännbara
med högt värmevärde; de enklast sammansatta
äro gasformiga, de övriga vätskor eller fasta
ämnen, med smält- och kokpunkter stigande
med molekylens storlek.
Efter molekylens kemiska byggnad brukar
man uppdela dem på homologa serier, varmed
förstås serier av föreningar, vilkas
sammansättning kan uttryckas genom samma allmänna
formel. De ekonomiskt viktigaste grupperna
äro följande:
A. Alifatiska kolväten:
kolatomerna äro med varandra förenade till en öppen
kedja.
1. Sumpgasserien, med den
allmänna formeln CnH2n + 2. Dessa äro fullt
mättade, d. v. s. de innehålla så många
väteatomer, som kolatomerna kunna binda, och
äro därför mycket indifferenta mot kemisk
inverkan, varpå deras vanliga beteckning
paraffiner (eg. föga besläktad) tyder. Det lägsta
ledet är Sumpgas l. metan, CH4, en
beständig, färg-, lukt- och smaklös gas, som
uppstår genom en jäsning (metanjäsning) av
organiska ämnen samt vid dessas upphettning.
Den utvecklas därför av multnande organiska
lämningar ss. i kärr (sumpgas) samt i
stenkolsgruvor (gruvgas), i vilka dess blandning med
luft medför stor fara för explosioner. Den utgör
även en blandningdel i lysgas samt utgör en
del av tarmgaserna, som bildas vid
matsmältningen. (Se d. o.)
Mera sammansatta led av denna serie bilda
huvudmassan av bergolja, ur vilken de genom
destillation efter sin kokpunkt uppdelas i
grupper, ss. bensin, gasolja, fotogen, solarolja,
m. fl. flytande eller smörj artade samt
kristalliniska eller vaxartade produkter, de senare
kallade paraffin (se Bergolja). De
erhållas även vid destillation av feta stenkol.
2. Olefiner, av formeln CnH2n, efter
första ledet i serien även kallade oljebildande
kolvätens serie. Även av denna serie finnas
kolväten i bergolja och i destillat från stenkol.
3. Acetylen-serien, av formeln
CnH2n — 2, benämnd efter det första ledet i
serien, acetylen, C2H2, en gas som
framställes genom vattens inverkan på
kalciumkarbid för användning som lysgas.
B. Cykliska kolväten, vilkas
kolatomer binda varandra, så att de bilda en
sluten ring.
4. Terpener, formeln CnH2n — 4,
vanligen multipler av C10H16. De bilda eteriska
oljor, kåda och beståndsdelar av mjölksaft
hos växterna (terpentin-, citron-, kummin-olja,
kautschuk, guttaperka).
5. Bensolserien, av formeln CnH2n — 6.
Dess första led, benzol, C6H6, är en
ofärgad aromatiskt luktande vätska, vilken
jämte de högre sammansatta naftalin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
