Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kreatursgödsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/£>vu***w*^*k
ff~*L$*C
663
mernas art, lufttillträdet och de sönderdelade
ämnenas sammansättning.
I löst packad gödsel, i vilkens massa luft
i riklig mängd intränger, inträda
huvudsakligen av aeroba bakterier förorsakade
oxidationsprocesser med stark värmeutveckling
samt genom bortgång av gaser förlust av
torrämne, uppgående ända till 60—70 %. Om
gödseln hålles väl sammanpackad och fuktig,
så att lufttillträdet blir ringa, blir det anaeroba
bakterier, som förhärska, värmeutvecklingen
blir svagare, och förlusten i massa kan
begränsas till 20—30 %.
Under brinningen sönderdelas de kvävefria
ämnena i gödseln, vilka huvudsakligen utgöras
av cellulosa och pektinämnen (se
Cellulosajäsning, Pektinjäsning), till enklare kolhydrat
och vidare till organiska syror under utveckling
av gaser, framför allt kolsyra och Sumpgas
(metan). Samtidigt sker en långsamt
fortgående förmultning (humifiering), som leder till
bildandet av torvartade ämnen, vilka endast
långsamt vidare sönderdelas i jorden. — De
kvävehaltiga ämnena i träcken utgöras endast
till ringa del av för växterna lätt tillgängligt
ammoniakkväve. Detta utgör i allmänhet
högst 1/3 av gödselns hela kvävehalt. De övriga
kvävehaltiga ämnena utgöras av mot
matsmältningsvätskorna mer motståndskraftiga
äggvite-artade ämnen, särdeles nukleinämnen, i vilka
kvävet sålunda är mycket svårtillgängligt.
Största delen av detta kväve härrör från
cellerna av de massor av mikroorganismer, som
gödseln innehåller (ungefär hälften av träckens
kvävehalt härrör från mikroberna). Då de
äggviteartade ämnena sönderdelas, sönderfalla
de först i de aminosyror, av vilka de kunna
anses vara sammansatta, och vid dessas
fortsatta sönderspjälkande uppkomma
ammoniumföreningar samt slutligen ammoniak jämte
organiska syror och andra kvävefria ämnen,
som kunna vidare sönderdelas likasom de
ursprungliga kvävefria ämnena (se
Aminoföreningar) .
I urinen sker kväveomsättningen mycket
raskt, varvid av urinämne bildas
ammoniumkarbonat, och av hippursyra glykokoll (som
vidare sönderdelas till ammoniumkarbonat)
och benzoesyra (se Urinjäsning). Redan efter
1—2 veckor kan 80—90 % av kvävemängden
i gödselvatten, som uppsamlats skilt för sig,
återfinnas som ammoniumkarbonat, organiska
ammoniumsalter och fri ammoniak. Om direkt
salpeterbildning äger rum under gödselns
brinning, är tvivelaktigt.
Gödseln måste undergå brinning, innan den
blir lämplig för jordens gödsling. Färsk
kreatursgödsel innehåller blott obetydligt av
ämnen, som kunna direkt upptagas av växterna,
utan sådana måste först bildas vid de
sönder-delningar, som ske vid brinningen. Den färska
gödseln kan även verka skadligt. Dess innehåll
av lättlösliga kolhydrat gynnar i hög grad ut-
vecklingen av ammoniak- och
salpeterassimi-lerande organismer, vilka undandraga de högre
växterna den färdiga kvävenäringen; dessutom
kan värmeutvecklingen i gödseln föranleda
sönderdelning av ammoniumkarbonat och
ammoniaks förflyktigande. Möjligen kan även
ammoniak syrsättas till vatten och fritt kväve,
vilken omsättning dock ej är säkert bevisad,
samt redan bildad salpeter sönderdelas genom
denitrificerande bakterier (se Salpeter bildning).
Slutligen kunna de vid kolhydratens
sönderdelning bildade organiska syrorna direkt skada
växtrötterna. Särskilt på fuktig jord gynnas
genom färsk gödsel de salpetertärande
bakteriernas verksamhet. Chr. Barthel.
Den minskning i massa, som inträder genom
gödselns brinning, då inga särskilda åtgärder
vidtagits för dennas inskränkande, uppgå enligt
vid jordbruk gjorda iakttagelser vid 3 månaders
lagring till 10—30 %, 6 månaders lagring till
30—60 %, men denna förlust kan genom
åtgärder för förhindrande av luftens inträngande
i gödseln inskränkas åtminstone till hälften
av de anförda mängderna.
Förluster vid brinningen.
Brinningen medför ej blott minskning av gödselns
massa och därmed av den för jordens
fruktbarhet viktiga halten av mullbildande ämnen,
utan förorsakar även större eller mindre
förluster av kväve genom förflyktigande av
ammoniak och fritt kväve. Då askbeståndsdelarna
icke kunna förflyktigas, bör procenthalten
av dem stiga, i samma mån gödseln minskas i
mängd, men ofta förekommer ått en del av
dem under gödselns förvaring förloras genom
urlakning och bortrinning. Den brunna
gödselns sammansättning kan därför visa, i vilken
mån förluster av växtnäringsämnen ägt rum
under förvaringen, ss. följande exempel visa.
De 2 första analyserna visa samma gödsels
sammansättning som färsk och efter 7 månaders
omsorgsfull lagring, den tredje, som innehåller
medeltal av ett större antal analyser, kan anses
motsvara brunnen halmblandad gödsels
vanliga sammansättning.
Vatten .
Kväve
Fosforsyra
Kali . .
Kalk . .
I
II
III
80.90
80.75
77-47
0.40
0.44
0.42
0.15
0.21
0.19
0.51
’0.7 2
0.51
0.42
0.64
0.44
Under det att vid den omsorgsfulla lagringen
av gödseln (kol. II) kväveförlusten varit
mindre än minskningen i massa, varför
kvävehalten något stegrats, samt de mineraliska
ämnena ökats, antagligen i ungefär samma mån,
som gödselmassan minskats, ha däremot vid
vanlig, försumlig vård av gödseln (kol. III)
förlusterna av alla värdefulla ämnen i gödseln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
