Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kycklinguppfödning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
687
värme, som, därigenom att de rör, i vilka
för-gasningen äger rum, ledas in i en bassäng
(refrigeratorn), innehållande koncentrerad
koksaltlösning, tages från denna. Gasen suges
tillbaka av kompressorn och tryckes åter in i
tryckledningen. Den i refrigeratorn
magasinerade kylan kan antingen avgivas direkt till
det rum, i vilket den är uppställd, eller ledas
genom kylvätskan till andra ställen.
L. Fr. R.
Kylning. Se Konservering, Kylmaskin,
Mejeri: Kylrum.
Kylrum. Se Mejeri.
Kymosin. Se Löpe.
Kyndel, Satureja hortensis L., en i södra
Europa vildväxande, sedan gammalt ss.
köks-växt odlad, läppblommig (fam. Labiatœ),
i-årig, kryddlikt doftande ört med fåtaliga
rödlätta blomflockar i blad vecken. Odlas,
dock nu mindre än förr, till soppkrydda. Sås
på våren i 5 rader på sängen. G. L—d.
Kyttande, Kyttlandsbruk, ett
fordom i synnerhet i Finland använt sätt att vid
ängsmarks upplöjning till åker gödsla jorden
genom bränning av grästor ven. Torven
upphackades och brändes jämte virke i högar,
varefter askan spreds och jorden upplöjdes.
Sedan jorden utsugits genom upprepade
havreskördar, fick jorden igenvalla sig för att, sedan
den återvunnit växtkraft, åter kyttas,
varigenom jorden blev allt mer utsugen. Se Gadd,
Svenska Lantskötseln, 1773, I, sid. 312.
Kåda, tjockflytande avsöndringar från
växter av för deras näring oanvändbara ämnen,
ss. körsbär s-k., som består av gummi och
växtslem, samt framför allt barrträdens k.,
som utgöres av flytande flyktig (eterisk) olja,
terpentinolj a, och däri löst harts,
bildat genom terpentinoljans syrsättning.
Denna kåda bildas huvudsakligen i barrträdens
yngre ved i särskilda, såväl radiellt som i
trädens längdriktning löpande hartskanaler
och sprider sig från dessa in i veden, även i
den redan döda kärnan. Genom inverkan av
den där befintliga luften övergår den flytande
kådan allt mer till fast harts. Detsamma sker,
då k. genom sår på stammen kommer i
beröring med fria luften. Detta sålunda uppkomna
fasta harts betecknas som tor r-k. till
skillnad från den flytande rinnkådan eller
balsamen. Med töre förstås död ved
starkt bemängd med hårdnad k.
K å d t ä k t eller insamling av k. från
växande träd sker i Sverige huvudsakligen av
tall och gran, dels i form av k., som utflutit
från naturliga eller oavsiktliga sår på stammen
(v i 1 d-k.), dels sedan träden avsiktligt sårats.
Detta sker genom k a t n i n g eller huggning
av en 1. flera bleckor å trädets stam, vilket
utföres på olika sätt. Hos tallen, där
kådflödet från bleckan hämmas genom kådans
stelning, måste bleckan bearbetas
(kant-kåtas) mycket ofta för att vidmakthålla
kådflödet, varvid den mesta kådan erhålles
ur nybildade, »patologiska» hartskanaler. Den
viktigaste numera brukliga metoden för
kåd-täkt å tall är följande. Å trädet anläggas tidigt
på våren strax ovan marken 3—5 fullt lodräta,
1 dm. breda, 1 1 , dm. höga bleckor på 20 cm.
inbördes avstånd. Härvid borttages såväl bark
och savbark som ett tunt skikt av veden,
men så att ytan blir plan och glatt med skarpa
kanter. Den utsipprande kådan samlas av en
behållare, inhuggen till 5 eller inborrad till
10 cm. djup i bleckans nedre kant eller
bestående av en å samma ställe fäst, svalboformad
bleckplåt. När kådflödet kommit i gång och
väderleken är gynnsam, kan behållaren tömmas
och bleckan kantkatas med ett par dagars
mellantid, varvid övre kanten avkatas till 1/2
cm. bredd. Kantkatningen kan fortsättas i
samma blecka 4—5 år. Den k., som stelnar å
bleckans yta, avskrapas emellanåt.
Å gran, där kådflödet ej upphör, då k.
stelnar på bleckans yta, avkatas blott barken,
vilken enligt modernaste metod, medan han
ännu sitter löst, avflås i 2—3 cm. breda,
lodräta remsor från 2 m. höjd ned till 1/2 m. ovan
marken. Bleckorna göras på 12—15 cm.
avstånd, men ej på stammens sydsida, där k.
snart förbrännes av solen. Kådan insamlas
genom skrapning varje höst; kantkatning
förekommer ej.
Till kådtäkt väljas växtliga, fullkroniga träd
i ej för täta bestånd, i varmt läge, vilka inom
närmaste 1 o-årsperiod skola avverkas.
Kåd-täktens menliga inverkan på träden är
obetydlig, om de blott avverkas i tid, så att röta ej
hinner angripa virket. Tillväxten nedsättes
genom kådflödet, dock ej avsevärt. Att
ytveden vid såret blir starkt kåddränkt och
därför blir mindre lämplig till sågtimmer,
betyder intet, då bleckorna alltid falla i stockens
grovända och sålunda bortfaller vid
kant-ningen. M. J. Dft.
Kådlåpa kallas i barrträdesvirke
förekommande, sprickformade håligheter innehållande
kåda. De uppstå i vårveden och sträcka sig
endast inom samma årsring. De nedsätta det
sågade virkets värde och kunna förekomma i
sådan mängd, att de göra virket olämpligt
till sågning. Vid snickeri plägar ej virke
behäftat med kådlåpor godkännas i delar, som
äro synliga utifrån eller skola målas, emedan
kådan slår genom färgen, så att fläckar
uppstå.
Kål, Brassica, örter av de korsblommigas
familj, Cruciferœ, utmärkta av långa
skidor, innehållande en rad klotrunda, oljerika
frön.
Åkerkål, Br. campestris L., en högvuxen,
vanligen i-årig, gulblommig ört med blågröna,
hjärtlikt stjälkomfattande, glatta, helbräddade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
