Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Könsdrift ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69S
nen för att framkalla en livlig
bakterieverksamhet i jorden, bör även ny gödsel användas;
av samma skäl som vid åkerbruket (se
Kreatursgödsel) bör denna ej vare sig, ss. ofta sker,
ligga utbredd på jorden över vintern eller
nedmyllas färsk, utan efter omsorgsfull
lagring spridas halvbrunnen och genast nedmyllas.
Vattning med gödselvatten under
sommartorkan är synnerligen ägnad att framkalla en
hos grönsaks- och rotväxter önskvärd frodig
utveckling.
Även konstgödsel har på senare tid börjat
användas och kan likasom på åker och äng
öka skördarna, och om än ökningen ej kan bliva
så stor på den starkt uppgödslade
trädgårdsjorden, så kan dock trädgårdsalstrens högre
värde göra konst gödslingen lika eller mer
lönande. Ofta förbises, att olika växter böra
gödslas olika, och brukas en och samma, i
förhållande till blandningsdelarnas pris mycket
dyr blandning. I större k. är det därför mer
ekonomiskt att köpa de enkla gödselmedlen
var för sig och använda blott kvävegödsel
och möjligen även kalisalt eller koksalt, vilka
framkalla frodig utveckling, för bladväxter
och fosforsyregödsling för till fröskörd odlade
växter. En allsidig konstgödsling behöves ej
på en så näringsrik jord, som en ofta
kreaturs-gödslad trädgårdsjord.
Bearbetning, sådd och
plantering ske företrädesvis på våren och böra
då utföras så, att vårmusten så fullständigt som
möjligt bevaras, helst utan djup bearbetning av
den höstgrävda eller -plöjda jorden (se
Bearbetning av jorden). Sådden bör alltid ske i rader,
för att underlätta gallring och ogräsrensning.
I smärre trädgårdar sås eller planteras vanligen
på sängar med mellanliggande gångar, med
sådan bredd på sängarna (1.2 m.), att man
från de 30 cm. breda gångarna når att rensa
hela bredden. Plantraderna på sängen växla
efter växtsortens storlek, vanligen mellan 4—6.
Vid större odlingar bearbetas jorden ofta med
körredskap (plog, hästhacka, årder) och sås
med små såningsmaskiner, ex. Planet j:ors,
vilken även kan dragas för hand (se
Såningsmaskins För att erhålla tidig skörd eller för
att senvuxna sorter skola bliva färdiga på den
korta sommaren, odlas vissa sorter i bänk eller
uppdragas plantor i sådan för utplantering
på fritt land (se Drivbänk). Om odling av
särskilda sorter se artiklar under dessas namn.
Skörd och avsättning. Skörden
måste i allmänhet ske noga vid den tid, då
växten är färdig vare sig för förbrukning eller
för vinterförvaring. Endast någon dags för
tidig eller för sen skörd kan betydligt nedsätta
varans värde. Trädgårdsalstrens sortering
efter kvalitet är hos oss i motsats till i
utlandet mycket försummad, men bör omsorgsfullt
genomföras för att erhålla högsta möjliga
inkomst, särdeles som de mindre begärliga
kvaliteterna kunna användas till hemmaför-
brukning. Likaså bör omsorg ägnas åt varans
prydliga anordning och inpackning.
Förvaring. Sådana köksväxter, som ej
skadas av vinterkölden, lämnas så vitt möjligt
kvar på växtplatsen, tills de skola användas,
varvid de genom täckning kunna skyddas för
alltför sträng köld och markens tjälning
hindras (seKål: Bladkål, brysselkål; Jordärtskocka).
Andra, ss. huvudkål, rotfrukter m. fl., kunna
förvaras ute i täckta högar eller stukor på
samma sätt som åkerrotfrukter (se Stuka) eller
i källare. I senare fallet nedläggas rotsaker
vanligen i torr sand eller i något fuktig för
sådana sorter, som eljes vissna och skrumpna
(ex. pepparrot). Under vinterför väringen bör
värmegraden hållas så nära över o° som möjligt;
en hög värmegrad är oftast lika skadlig som
frysning. (G, L—d). H. J. Dft.
Könsdrift, Se Brunst.
Könsorganen hava till uppgift att alstra
könscellerna, vilka skola giva upphov till den
nya individen, att möjliggöra
sammanträffandet mellan de hanliga och honliga
könscellerna samt hysa och nära fostret under dess
utveckling i moderindividen. Om växternas
k. se Befruktning.
Djurens hanliga k. utgöras av de
hanliga könskörtlarna (testiklarna),
hanlemmen, sädesblåsorna, prostatakörteln, den
hanliga uterus och de Cowperska körtlarna.
Testiklarna, som ligga inneslutna i
pungsäcken, äro tubulära körtlar (se
Körtel), utvändigt bestående av en fast
bindvävshinna, som genom talrika inskjutande
balkar avdela testikeln i flere från varandra
ofullständigt skilda rum. Dessa fyllas av den
egentliga körtelsubstansen, som utgöres av
fina, hopslingrade rör, sädes kanalerna,
invändigt klädda med de egendomliga celler,
vilka alstra den hanliga säden eller
sperman. Sädeskanalerna övergå inuti testikeln
till ett nätformigt kanalsystem, från vilket
vid testikelns övre rand utgår 14—18
slingrande utförsgångar, som slutligen inmynna i
en gemensam utförsgång, sädesledaren,
och tillsammans bilda den s. k.
bitesti-k e 1 n. Ytterst omgives testikeln av ett
dubbelt blad av bukhinnan, som även innesluter
sädesledaren jämte testikelns blodkärl och
nerver, tillsammans med dessa bildande
sädessträngen, medels vilken
testiklarna äro upphängda i pungsäcken.
Sädesledarna gå sedan genom den s, k.
inguinalkana-len in i bukhålan över urinblåsan och inmynna
med var sin öppning i urinrörets övre vägg,
strax bakom blåshalsen. Strax före
inmyn-nandet förena sig sädesledarna med de s. k.
sädesblåsorna, 2 blåsformiga körtlar,
som avsöndra en segt slemmig vätska, och
mellan dessa märkes en mindre,
blindsäckfor-mig utbuktning, den hanliga uterus,
som betraktas som en rudimentär motsvarighet
till hondjurens livmoder. Ovanpå och omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
