Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Könsdrift ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
696
sädesblåsorna och urinblåsans hals ligger
prostatakörteln och strax bakom
denna de två Cowperska körtlarna,
vilka liksom den förra med flera utförsgångar
mynna i urinröret och avsöndra en vätska,
som blandas med säden. Såväl sädesblåsorna
som den bakre delen av sädesledarna, prostata
och de Cowperika körtlarna innehålla i sina
väggar ett starkt muskellager, som bidrager
att med kraft utpressa såväl säden som de
från nämnda biorgan avsöndrade vätskorna.
Hanlemmen (penis), genom vilken
säden överföres till de honliga könsorganen, är
fäst vid bakre bäckenranden och utgöres av
två sväll- (cavernösa) kroppar,
framtill omgivna av en tredje, ollonet.
Svällkropparna bestå av ett fast bindvävslager,
varifrån utgår en mängd av muskler
genomdragna bindvävsbalkar, så att vävnaden
därigenom får en svampartad struktur, och genom
att de sålunda uppkomna maskorna eller
håligheterna fyllas av blod, åstadkom mes den
för kopulationen nödiga ansvällningen och
styvheten (erektion). På undre sidan av
hanlemmen mellan de båda svällkropparna löper
urinröret, som utmynnar i spetsen på ollonet
och tjänar som utförsgång för både säden och
urinen. Hanlemmen inneslutes i ett hudveck,
förhuden eller skåpet.
Säden (sperman) innehåller s. k.
sädeskroppar (spermatozoer), som bestå av en
främre, tjockare del, »huvudet», en smalare
hals och ett därifrån utgående, trådformigt
bihang, »svansen», genom vars rörelser
sädeskropparna kunna fritt simma kring i
sädesvätskan. Sädeskropparna äro det befruktande
elementet, och genom avlägsnande av
testik-larna, från vilka de avsöndras, berövar man
djuret fortplantningsförmågan.
De honliga könsorganen utgöras
av de honliga könskörtlarna eller äggstockarna
(ovarier), livmodern (uterus), skidan (vagina)
och blygden (vulva).
Äggstockarna äro två bönformiga
kroppar, belägna i bukhålan i ländtrakten,
strax framför bäckeningången. De bestå av
en kärlrik bindväv, inneslutande en mängd
större och mindre håligheter, kallade
äggblåsor eller Graafska folliklar,
invändigt beklädda med epitelceller, av vilka
äggen bildas. Varje follikel innesluter vanligen
blott ett ägg, och när detta är moget, närmar
sig follikeln äggstockens periferi, bildande på
dess yta en blåsformig upphöjning, som
slutligen brister, varvid ägget utkommer och
upptages av den intill liggande äggledaren.
Denna är ett smalt, slingrande rör, som börjar
med en vid, av trådlika fransar omgiven
trattformig mynning, modertrumpeten, och
med sin andra ände inmynnar i livmodern.
Livmodern, som tjänstgör som
behållare för fostret under dess utveckling, utgöres
hos däggdjuren av en bakre del, kroppen,
och två därifrån utgående grenar,
livmoderhornen. Bakåt avsmalnar kroppen till
livmoderhalsen, bildande en tämligen
trång kanal, vars inre öppning mot livmodern
kallas den inre livmodermunnen
och som bakåt tappformigt skjuter in i
skidan, där den öppnar sig genom den yttre
livmodermunnen. Väggarna i
livmodern utgöras huvudsakligen av två starka
muskellager, ett yttre längsgående och ett
inre av ringformigt gående muskeltrådar, och
beklädas på insidan av en tjock i längsgående
veck liggande slemhinna. Ytterst beklädes
livmodern av bukhinnan, som därifrån övergår
till bäckenhålans väggar, bildande de två starka
band, breda livmoderbanden,
genom vilka livmodern är upphängd i
bäckenhålan. Livmoderns form är något olika hos olika
husdjur. Hos stoet uppnår livmoder kroppen
en längd av omkring 13 cm. och hornen äro
halvcirkelformigt böjda uppåt. Hos idisslarna
är kroppen mindre, hos kon knappt mer än
2—3 cm. lång med hornen böjda nedåt,
bildande 3/4 spiral, ungefär som ett gumshorn.
Hos suggan ligga de långa livmoderhornen
tunntarmlikt hopslingrade. Den icke dräktiga
livmodern ligger nästan helt och hållet i
bäckenhålan, men i dräktigt tillstånd till största
delen i bukhålan. I livmoderns slemhinna
sitter en mängd greniga, rörformiga körtlar,
uteruskörtlarna, som avsöndra den
s. k. uterusmjölken, och under
dräktigheten bildas dessutom talrika
blindsäcks-formiga fördjupningar (folliklar), i vilka
motsvarande utskott från den yttre fosterhinnan
växa in, bildande moderkakan
(pla-centa), varigenom fostret fästes i livmodern
och även erhåller sin näring. Hos häst och
svin äro dessa folliklar likformigt spridda i
slemhinnan, hos idisslarna samlade till
svampliknande livmoderkottar
(kotyledo-ner), samt hos köttätande bildande en
gör-delformig placenta runt om varje foster (se
Foster).
Skidan utgöres av en kanal i bakre delen
av bäckenhålan mellan ändtarmen och
urinblåsan, står genom den yttre livmodermunnen
i förbindelse med livmoderhalsen och avslutas
bakåjt med könsöppningen. Skidan utgöres
liksopii livmodern huvudsakligen av ett
längsgående och ett ringformigt muskellager, på
insidan beklätt av en slemhinna och utvändigt
med bindväv. I undre väggen inmynnar
urinröret, och omedelbart framför dettas mynning
bildar slemhinnan ett veck (valvet). Den där
bakom liggande, något vidare delen av skidan
benämnes förgården, som bakåt avslutas
med b 1 y g d e n, omgiven av de av huden
beklädda blygdläpparna. I den av
dessa bildade nedre vinkeln ligger
kittla-r e n (clitoris), motsvarande hanlemmen hos
handjuren och likasom denna bestående av
sväll vävnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
