Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lomme ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
734
helst lämnas i fred vid sina häckplatser. På
vattnet äro de mycket hårdskjutna.
T. H—1.
Lomme, lommeört, Capselia bursa
pastoris Med., en i-årig, lågvuxen, korsblommig
ört (fam. Cruciferce), utmärkt av trekantiga
platta skidor, är ett ytterst vanligt ogräs i
trädgårdar, men mindre i åker. Dess frömognad
är tidig och fröspridning riklig. Bekämpas
genom rensning.
Longera, låta en häst löpa lina. Se
Motio-nering.
Lonicera* Se Caprifolium, Try.
Lophodermium. Se Skytte, 2 a.
Lophyrus. Se Tallstekel.
Loppa. Se Ohyra, 4.
Lösta, gemensamt namn på gräs tillhörande
bl. a. släktena Brachypodium (spärrlosta)
och Bromus. Endast det senare släktet har
någon ekonomisk betydelse. Det utmärkes av
flerblommiga småax i vippa eller klase, det
yttre blomfjället (inneragn) 5—flernervigt, i
spetsen urnupet och vanligen borstbärande.
Råglosta, B. secalinus L., i vissa orter
kallad svingel, lyx a, faxe, gasse
m. m., är ett högvuxet glatt, rent grönt gräs med
stora småax samt det yttre blomfjället utan eller
med mycket kort borst, i kanten taggigt och
omböjt kring det inre. Växer som ogräs i
höstråg, med vilken den har liktidig utveckling,
och var förr så vanlig och nådde så riklig
utveckling, då rågen gick dåligt till, att råg
troddes förvandlas till 1. under ogynnsamma
förhållanden. Numera är den genom utsädets
rensning och bättre trädning av åkern
försvunnen från välskötta jordbruk. Frukterna hava
ungefär samma storlek som rågkorn och äro
därför svåra att avlägsna ur rågen.
Åkeriost a 1. reniost a, B. arvensis
L., är liksom föregående 2-årig och högvuxen
men är luden, har en violettgrön vippa av
långsmala småax och långt borst. Frukten
(»fröt») är smal. Den kan på hösten efter
insådden bilda en bladtuva, men följande vår
skjuta alla skotten blombärande strån och
rotbladen avvissna, varför den bildar ett
magert slåttergräs, som icke passar i
betesvallar. Efter full blomning erhålles i regel
ingen återväxt, men en tidig slåtter kan
framkalla en svag andra skörd. Då den lämnar
stor skördemängd, är den dock av värde,
särskilt i i-åriga vallar, men bör för fleråriga vallar
ingå i fröblandningen till blott så stor mängd,
att övriga växter kunna fylla de tomrum den
lämnar. Den går väl till i hela landet och
passar på torr och mager jord tillsammans med
getklöver och användes även på annan jord
i blandning med klöver och timotej, men där
klöver går väl till, avrådes från större
inblandning, emedan den lätt sätter tillbaka klövern.
Utsädet, som väger omkring 2 g. per 1,000
korn, beräknas efter enbär sådd till omkring
30 kg. per ha., men i blandning med baljväxter
till 1—2 års vall användes 10—15 och i
fleråriga vallar blott 2—4 kg. per ha. Fröskörd
1,200—1,500 kg. per ha. Som foder är
åker-losta rätt bra, om den skördas tidigt, men blir,
senare skördad, torr och föga begärlig.
Luddlosta, B. mollis L., som är
lågvuxen, luden, med längre borst än föregående,
växer allmänt vild på torr mark; den är torr
och förtjänar ej att odlas.
Svingellosta, B. inermis L., är
tämligen högvuxen, har krypande rotstock, långa,
borstlösa småax i en upprat vippa. Den
förekommer sällsynt vild i Sverige och förtjänar
på grund av sin förmåga att föröka sig genom
rotskott och därpå beroende varaktighet att
odlas, där jorden behöver bindas och är för
mager för att giva lönande skördar av ahdra
gräs. övervintrar väl ännu i övre Norrland.
Utsäde vid enbär sådd omkring 50 kg. per ha.,
»fröts» vikt 3.5 g. per 1,000 korn. Den lämnar
ett torrt och föga begärligt foder.
Lota. Se Lake.
Lotus. Se Gigel.
Lubricator, automatisk smörjningsapparat.
Se Smörj anordning.
Lucern, s m ä r e, släktet Medicago, av
baljväxternas familj, Legimunosœ, utmärkes
av 1-pariga blad med uddblad, blomklasar i
bladvecken samt halvmån- till snäckformigt
vridna baljor med frön liknande rödklövers,
från vilka de skiljas genom en tydligt utböjd
rotspets. De hithörande arterna äro för
kreaturen smakliga foderväxter med hög halt av
äggviteämnen (vanligen 12—16 %) samt hög
smältbarhet. Flertalet arter äro mycket
djup-rotade och varaktiga, med stor
motståndskraft mot torka samt därför mycket
värdefulla, särskilt i torra betesmarker.
Blå 1., M. sativa L., utmärkt av högblå
blommor och snäcklikt vridna balj or samt gula,
njurformigt böjda frön med 1,000-kornvikt
Blålucern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
