Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lysol ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
743
Lysol. Se Antiseptiska medel,
Desinfektion, I i, Kresol.
Låglandsboskap. I norra Europas
kustländer finnes av gammalt nötkreatursslag, som
genom sin kroppsbyggnad och mjölkrikedom
starkt avvika från boskapen i det inre landets
högläntare trakter. Deras kroppsbyggnad är
kantig och mindre väl sluten, med anlag för
högbenthet, långt huvud med korta
framåt-riktade horn, lång hals, smalt bröstparti och
sluttande kors. Inom denna 1. urskiljas
åtskilliga olika lokala lantraser, och bland dessa
överensstämma åtskilliga, från den bretagnska
i väster till Ost- och Västpreussens 1. i öster
genom sin i regel svart-vit-brokiga färg. Jämte
de svartbrokiga förekomma även grå- eller
rödbrokiga djur, men då den svarta färgen vid
förärvningen dominerar över grått och rött,
hava dessa alltmer undanträngts genom
användning av de mer ansedda svartbrokiga
djuren till förädling. Av dessa lantraser har
sedan gammalt den holländska, i de
fruktbara marsktrakterna och särskilt i
Friesland och Nordholland, varit ansedd som
framstående i mjölkrikedom eller kroppsbyggnad.
Jämte den i dessa landsdelar hemmahörande
s. k. frisiska boskapen har även
Groniner-slaget varit mest berömt men har mera anlag
för fettbildning.
Den holländska boskapen har sedan långt
tillbaka i stor utsträckning utförts till andra
länder för renavel eller den inhemska
boskapens förbättring. I Sverige omtalas redan under
Gustav Vasas tid holländsk boskap, och av
Karl IX vid Strömsholm uppställd boskap av
denna ras har antagits ingå i den herrgårds
-ras, som varit berömd under namn av
Strömsholmsras. Den tid efter annan
upprepade införseln av holländska djur liksom
namnen holländare och holländeri för
ladugårdsskötare och besättning av mjölkrik boskap
vittna om det stora anseende, som denna ras
åtnjöt. Ännu under förra delen av
1800-talet var det holländsk och holsteinsk boskap,
som främst infördes till den svenska
kreatursstockens förbättring, och även sedan de
engelska raserna från 1840-talet funnit varma
förespråkare, bibehöll den holländska, särskilt i
Skåne, främsta platsen som mjölkboskap.
Under senare delen av 1800-talet vände sig
införseln alltmer till Ostfriesland, och den
ostfrisiska boskapen har alltmer avgjort blivit
det förhärskande slaget i Skånes låglänta,
bördigare delar, vartill Malmöhus och i mindre
mån Kristianstads läns hushållningssällskap
hava medverkat genom inköp och försäljning
av avelsdjur från nämnda landskap. Tidigare
förekommo jämte svart brokiga även grå- och
rödbrokiga stammar, men fördelen av
enhetlighet i avelsriktning gjorde sig alltmer gällande,
och numera torde endast svartbrokig 1. finnas
i Sverige. Tack vare införseln av utmärkta
avelsdjur och en målmedveten ledning av
aveln hade den skånska låglandsboskapen nått
en så hög ståndpunkt, att då
införselmöjligheterna alltmer försvårades till följd av i
djurens hemland rådande mul- och klövsjuka,
det egna avelsmaterialet ansågs vara
tillräckligt så till mängd som beskaffenhet, så att det
redan på 1890-talet av
nötboskapspremierings-nämnden utstakade målet att bilda en svensk
låglandsras kunde förverkligas. Från år 1907
har så gott som all införsel av avelsdjur av 1.
upphört och anses ej längre önskvärd. Bland
inhemska besättningar av 1. har under senare
tid den å Näsbyholm haft anseende som det
främsta avelscentret för rasen. På grund av
President Bolivar, Näsbyholm.
uppfattningen om det inhemska
avelsmateria-lets tillräcklighet har denna ras icke ansetts
böra deltaga i den tredje och följande
avels-centertävlingen (se Avelscentrum). Till rasens
framgång i Sverige har bidragit den allt
strängare skärpningen av fordringarna på rasrenhet
och mjölkavkastning för premiering och
införande i stambok. Då stambokföring i
förening med premieringen först började (Malmöhus
läns stambok för låglandsboskap, i:a del 1893),
voro fordringarna för inregistrering mindre
stränga, emedan man önskade samla alla
premievärda djur under kontroll, men sedan 1900
ha i Malmöhus län som renrasiga djur fått
inregistreras blott sådana djur, vilkas båda
föräldrar voro införda i länets eller annan
stambok för rasrena låglandsdjur. Från år 1902 har
i Malmöhus och från 1908 i Kristianstads län
för premiering av hondjur fordrats, att de
skola vara fallna efter premierad renrasig
fader. Ytterligare har tillkommit fordran på
avkastning av minst 110 kg. smörfett i
mjölken hos ko och tjurs moder som villkor för
premiering och stambokföring, vilken
fordran sedan stegrats, så att tjurmodern skall
hava lämnat minst 125 kg. smörfett på 1
normalt mjölkningsår och mjölk med minst 3 %
fetthalt. För att tjur, fallen efter moder, som
är införd i stamboks förberedande avdelning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
