Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lökfluga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
748
jord och odlas’ därför helst året efter starkt
gödslade växter. Sås vanligen på våren, då
även sticklökar utsättas, men kan även sås
sent på hösten, varigenom tidigare skörd
vinnes än efter vårsådd. Även förekommer
sådd i juli eller augusti, varefter de späda
lökarna täckas med granris i händelse av
barvinter. Bör radsås med 6 rader på sängen;
fröet myllas mycket grunt (5 mm.), ty djupare
myllning giver till försäljning nästan värdelösa
»halslökar». För att åstadkomma en för fröets
groning önskvärd fuktighet tillklappas jorden
efter sådden och täckes stundom med ett tunt
lager väl multnad gödsel (vanligen från förra
årets drivbänkar). Hålles noga ren från ogräs.
Då lökarna nått önskvärd storlek, nedslås
bladen för att fortare vissna; då så skett,
skördas lökarna och läggas till torkning i vackert
väder på marken samt därefter under tak i
tunt lager. För försäljning putsas löken och
sorteras, så att smålökar frånsorteras till
sticklök samt alla halslökar, som äro mindre
hållbara, borttagas för egen förbrukning.
S t e k 1 ö k (Zittauer och portugisisk) sås
i bänk i mars och utplanteras på försommaren
på mycket gödselkraf tig jord.
Vit syltlök, vanligen holländsk, bör
vara liten och odlas därför på magrare och
torrare jord samt bredsås. Bör förvaras i
mörkt rum, emedan den i beröring med ljuset
lätt blir grön.
Schalottenlök, A. ascalonicum L.,
med långrunda lökar, som bilda talrika
sidoklyftor, blad och stjälk runda, rörformiga
men ej uppblåsta. Odlas i vissa trakter,
huvudsakligen till hemförbrukning. Odling som
av rödlök; den förökas genom sticklökar och
klyftor som sättas på något större avstånd, på
grund av den rikliga bildningen av sidolökar.
Förhindras att blomma genom framkommande
blomstj älkars avskärände.
P u r j o, A. porrum L., en storvuxen art
med enkel, vit lök, platta blad och en stor tät
flock av ljusröda blommor. Förmodas
härstamma från Medelhavstrakterna och odlades
av dess gamla kulturfolk. Sås i södra Sverige
på kalljord, eljest i bänk i mars, varefter
plantorna med avkortade blad och rötter vid
sommarens början utsättas på kalljord på starkt
gödslad, helst lerhaltig jord. För att få löken blekt,
varigenom smaken blir mildare, sättas plantorna
i djupa fåror, som fyllas i den mån plantorna
tillväxa. Sedan fårorna fyllts, kupas de.
Förvaras under vintern jordslagen i gravar, bänk
eller källare.
Gräslök, A. schoenoprasum L., lågvuxen,
tuvig med runda rörformiga blad och täta,
ljusvioletta blomhuvuden. Växer vild vid
havskusten upp till Uppland. Bladen användas
som krydda. Förökas vanligen genom delning
och får sedan kvarstå flera år, men bör
omplanteras vart 3:e—4:e år i väl gödslad jord.
(G. L—d.) H. J. Dft.
Lökfluga, Hylemyia antiqua Meig., är en
grågul, medelstor fluga, som lägger smala
mm.-långa, vita ägg på lök, särskilt röd- och
syltlök. Larverna tränga ned i löken och
förorsaka dennas förruttnelse, varvid bladen
gulna. Under en gynnsam torr sommar
utvecklas ända till 3—4 generationer. Angripna
plantor böra snarast uppgrävas och förstöras.
Djupgrävning av löklanden på hösten
förordas. A. T—n.
Lökmögel, Peronospora Schleideni Unger,,
är en av de vanligaste parasiterna på lök. Den
framkallar gulvita, slutligen brunaktiga fläckar
med violett anstrykning å blad och stjälk.
Angripna delar vissna, så att lökens
utveckling avstannar. Svampen övervintrar genom
s. k. vilsporer i de vissnade växtdelarna.
För att förekomma angrepp av svampen
bör lök odlas i öppet, luftigt läge och
plantorna stå glest. Angripna växtdelar böra
hopsamlas och brännas. Genom att avskära
sättlöken i toppen och beta den under 1 timme
i o, 25 % uspulun (se d. o.) hava goda resultat
erhållits. E. H—g.
Lönn, Acer av familjen Acerineœ, träd
utmärkta av motsatta, handflikiga och
hand-nerviga blad och vingade 2-fröiga delfrukter.
I Sverige finnes spetslönn, A.
platanoides L., ett tämligen storvuxet träd med
utbredda grova grenar, tät krona, tunna, något
glänsande blad, gröngula blommor i kvastlika
vippor nästan på bar kvist samt fruktvin
garna i trubbig vinkel, vildväxande upp till
Dalälven och efter ostkusten till Ångermanland,
i lövängar och lundar på god jord. Planteras
i alléer och parker. N a v e r -1., A.
campestre L., som är mera småvuxen, med kortare,
mera uppåtriktade grenar, sprickig och
kork-artad bark, smärre, mörka 3—5 flikiga blad
på småhåriga skaft samt blommor i smalare,
småhåriga vippor, frukter rödaktiga med
rätvinkligt utspärrade vingar, förekommar
sällsynt i Skåne; planteras föga. S y k o m o r-.l
A. pseudoplatanus L., från Mellan- och
Sydeuropas bergstrakter, utmärkt av stora,
5-fli-kiga, mattgröna, under håriga blad, långa
hängande blomklasar, som blomma efter det
bladen slagit ut, samt frukter med vinkelrätt
hornlikt ställda vingar, odlas i s. och mellersta
Sverige men är mer fordrande på jordmån
och värme än spetslönnen.
I parker planteras en mängd former och
arter, ss. b 1 o d 1 ö n n, A. platanoides
Schwed-leri med blodrött bladverk, de högvuxna
buskarna eller låga träden A. spicatum Lam.
från Nordamerika och den kaliforniska
asklönnen, A. Negundo L.% ett snabbvuxet
träd med parbladiga blad, den senare väl
frostöm för Mälartrakterna.
Ingen lönnart har någon betydelse som
skogsträd, men spetsi. har enligt dansk erfarenhet
stor massatillväxt och utgör på fruktbar jord
en prydnad för lövängar och parker. Till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
