- Project Runeberg -  Lantmannens uppslagsbok /
751

(1923) [MARC] Author: Herman Juhlin-Dannfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lövvedborre ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

75i

eller amerikanska mahognin lämnas av
Swie-tenia mahagoni i Västindien och Peru, men
även andra tropiska L, ss. eucalyptusarter,
lämna en ved som går under namnet
ma-hogni. H. Hn.

Lövvedborre. Se Barkborrar.

Lövvivlar, Phyllobius, äro skalbaggar med
långsträckt, kullrig kropp och kort, noslikt
utdraget huvud. De flesta arterna äro klädda
med små stoftfina, metallglänsande, gulgröna
eller kopparröda fjäll, som lätt avnötas. De
vanligaste arterna äro den gröna
fläck-horniga lövviveln, Ph. maculicomis
Germ., samt den bronsfärgade
äppellöv-v i v e 1 n, Ph. pyri L. Dessutom förekommer
den avlånga 1., Ph. oblongus IL., som är
svart med gulbruna vingar, stundom i stor
mängd i södra Sverige. Som fullbildade
angripa alla blad och unga skott på lövträd, ofta
på fruktträd, och kunna ibland på grund av
sin mängd bliva till stor skada, ej minst i
plantskolor. Bekämpas vanligen genom
insamling med lämpliga redskap. A. T—n.

Mad, sank gräsbevuxen mark. Jfr Kärr.

Magasinsbyggnad. I äldre tider
uppfördes ofta särskilda bodar eller härbren till
förvaring av husgeråd, kläder m. m. samt förråd
av spannmål och andra livsförnödenheter.
För att vara skyddade för råttor voro de ofta
byggda på stolpar och hade från byggnaden
fristående trappa. Från en senare tid äro de
s. k. kornskruvar (se d. o.), vilka förekommo
företrädesvis vid bruksgårdar. Numera äro
båda dessa slag av byggnader övergivna som
förvaringsrum för spannmål och fodervaror
m. m., och där man ej, ss. är vanligt vid
smärre gårdar, upplägger dessa förråd på loftet,
vanligen i boningshus eller redskapslider,
uppför man för spannmålens förvaring
inrättade magasin.

Ett sådant bör inrättas så, att säden kan
förvaras torrt och luftigt samt skyddad för
råttor. Det bör därför ligga på torr mark,
fritt (överskådligt från bostadsbyggnaderna)
på hög stenfot med luft gluggar eller på
stolpar, som man, för att hindra råttor att tränga
upp, omgiver upptill med en nedböjd
plåtkrans. För att utestänga råttorna göres
yttertrappan fristående förbunden med
byggnaden med en uppfällbar bräda, som hindrar
dörrens tillstängning, så länge den är
nedfälld. För samma ändamål göres stundom
understa botten av betong på järnbalkar,
och golven böra alltid vara utan trossbottnar,

Löväng. Härmed betecknas mark, glest
bevuxen med ädla lövträd (lind, lönn, rönn,
apel m. fl.) och buskar (ss. hassel, try, olvon,
hagtorn m. fl.) samt en rik markväxtlighet
av örter och gräs. Lövängar äro från
skönhetssynpunkt mycket tilltalande, men från
ekonomisk föga givande. Trädbeståndet är för
glest att lämna en tillfredsställande
avkastning, och gräsväxten för mycket bèskuggad för
att vare sig genom bete eller slåtter tävla med
den skördeavkastning, som kan vinnas från
denna i regel mycket fruktbara jord efter
odling. Därför uthuggas vanligen de till
snickarvirke värdefulla träden, och antingen betas
marken vanligen så hårt, att den blir en mager
hagmark, eller odlas den. Genom en röjning,
som lämnar kvar grupper av träd och buskar,
samt genom gödsling och skonsam betning
(se Betesmark) kunna dylika marker med föga
minskat skönhets värde förvandlas till givande
beten. Jfr. Skogstyp.

som lätt bliva tillhåll för råttor. Som
spannmål är en tung vara, bör byggnadens
konstruktion vara stark, men att, som förr ofta förekom,
använda murade eller timmerväggar är
onödigt, utan lämpligare för både den lägre
kostnadens och luftighetens skull är att uppföra
m. av stolp virke med utvändig brädpanel.
Men virket bör vara tillräckligt grovt,
bjälklaget tillräckligt bärigt och stolparna
genomgående till hela byggnadens höjd.

Den invändiga inredningen bör vara enkel;
säden bör ej vila mot ytterpanelen utan mot
på stolpväggarnas insida spikad, hyvlad
in-nerpanel, som dock ej bör nå högre än
sädes-bingarna, för att ej erbjuda råttorna gömslen.
Avbalkningarna mellan sädesbingarna böra
vara lätta och flyttbara. Mellan bottnarna
böra finnas raka, breda trappor med låga (15
cm. höga) trappsteg och för sädens transport
uppåt bekväma hissanordningar och för dess
nedsläppande trummor mellan de olika
bottnarna. I nyare magasin, där elektrisk kraft
finnes tillgänglig, användas även med denna
drivna transportband, särdeles för att föra
säden från med magasinet sammanbyggd
trösk-loge. För ventileringen böra finnas gluggar, som
med trådnät utestänga fåglar och med
skjutluckor kunna utestänga fuktig luft. Höjden
mellan bottnarna behöver ej vara större än
att en lång karl med säck på ryggen kan gå
rak, d. v. s. 2.3—2.5 m.

M.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:49:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lantuppsl/0761.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free