Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Matsmältningsorganen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
764
sidan, från mellangärdet och levern fram till
flanken och yttre höftknölen, vilande mot
bukväggens vänstra och nedre del»
Nätmagen 1. huvan, så benämnd av
att dess slemhinna bildar en mängd nätformigt
förenade veck, är nästan rund och ligger i
trakten av skovelbrosket, något till höger om
våmmens främre nedre ände, omedelbart intill
mellangärdet, och står genom en
halvmånfor-mig öppning i förbindelse med våmmen.
Foderstrupen inmynnar i våmmen på gränsen
till nätmagen och fortsättes i dennas övre
vä,gg i form av en nedåt öppen ränna, f
o-derstruprännan, till bladmagen, som
är belägen omedelbart bakom nätmagen,
mellan våmmen och högra bukväggen, ungefär
från 7:de till 10:de revbenet.
Bladmagen eller mångfållan
har en njurlik form med konvexiteten vänd
uppåt och är i sitt inre försedd med en mängd
(hos nöt 207, hos får och get 77) från den
konvexa randen utgående, intill varandra
liggande, bladlika veck av slemhinnan. Deras nedre
fria rand når ej fullt ned till bladmagens
nedre vägg, utan däremellan uppstår en
kanal, som utgör en direkt fortsättning av
fo-derstruprännan och leder in i löpmagen. G
e-nom att bladen äro rörliga och slemhinnan
klädd med en mängd i spetsen förhornade
pa-piller, kan den mellan bladen inpressade,
redan i förväg tämligen finfördelade
fodermassan ytterligare sönderrivas, innan den
övergår till löpmagen.
Löpmagen ligger bakom och något
nedanför bladmagen, omedelbart på undre
bukväggen och sträcker sig ungefär från 6:te
revbensmellanrummet till sista revbenet. Den
bildar en bakåt mot tunntarmen avsmalnande
något böjd säck. Dess slemhinna bildar djupa
längsgående veck och är rikt försedd med
mag-saftkörtlar, vilka saknas i förmagarna.
Löpmagen är hos den nyfödda kalven störst av
magarna och förblir så, så länge födan
huvudsakligen är mjölk, men vid övergången till
fast foder utvecklas förmagarna så, att
löpmagen blir den näst minsta av magarna och
hos det fullvuxna djuret blott omkring 1/B
av våmmen.
Tarmarna äro upphängda i bukhålan
genom tarmkäxet eller tarmkröset,
d. v. s. den del av bukhinnan, som från
ryggen övergår på tarmarna. De indelas i
tunn-och grovtarmar och bestå liksom foderstrupen
och magen av 2 muskellager, ett yttre
längsgående och ett inre ringformigt, utvändigt
beklädda av bukhinnan och invändigt av en
slemhinna.
Tunntarmen, som hos hästen är
omkring 22 m. lång, ligger till största delen
hopslingrad i vänstra flanken. Dess slemhinna
är liksom sammetsiuden av tätt sittande
smala, trådlika papiller, tarmludd eller
tarmtrådar (villi). Varje sådan tarmtråd in-
nehåller en av en kapillärslinga omgiven
hålighet, som utgör början till
chyluskärlens-finaste förgreningar, och deras uppgift är att
uppsuga de i tarmen lösta näringsämnena,
som genom chyluskärlen sedan överföras till
blodet. (Se Lymfkärl.) Tunntarmens
slemhinna är också rikt försedd med körtlar, de
Brunnerska och LieberkÜhnska,
som avsöndra tarmsaft, och i tarmens främre
del inmynna dessutom leverns och
bukspotts-körtelns utförselgångar.
Bukspottkörteln (pankreas) är en rödgrå, gaffelformigt
delad körtel i övre delen av bukhålan något
framför njurarna och utmynnar med 2
utförsgångar, den ena gemensamt med gallgången,
10—12 cm. bakom magen.
Grovtarmarna utgöras av blind-,
tjock- och ändtarmen samt skilja sig från
tunntarmen icke blott genom sin betydande
grovlek, utan även genom att det yttre
muskellagret bildar längsgående band, som äro
kortare än tarmen, som de därför liksom
hoprynka på längden, samt genom att
slemhinnan saknar tarmludd, varemot den liksom
tunntarmen är försedd med körtlar.
Blindtarmen, som hos hästen
uppnår betydande storlek, upptager med sin övre,
något utvidgade del större delen av högra
flanken och sträcker sig därifrån utefter högra
bukväggen snett framåt och nedåt, nående
med sin avsmalnande spets fram till
skovelbrosket. I tarmens övre del något till vänster
inmynnar tunntarmen, och nedanför, något
till höger därom, befinner sig öppningen till
tjocktarmen.
Tj ocktarmen har hos hästen en längd
av omkring 3 1/2 m. och går från blindtarmens
övre del utefter högra bukväggen fram till
mellangärdet, böjer sig där tvärt över
bukhålan och fortsätter sedan på vänster sida
tillbaka till flanken (sålunda bildande
tjocktarmens undre läge), där den böjer sig åter tvärt
om framåt och går tillbaka samma väg
ovanpå det undre läget till höger sida, där den
övergår i ändtarmen.
Hos idisslarna ligga tarmarna till största
delen på höger sida om våmmen, förenade
genom tarmkäxet till en rund skiva, i vars
undre fria rand tunntarmarna, av omkring 40
m. längd, ligga hopslingrade. Blindtarmen
är endast omkring 0.5 m. lång, nästan
cylindrisk och belägen uppe vid ryggen i
tarmskivans övre rand med den blinda änden
riktad bakåt. Framåt fortsättes blindtarmen
direkt i tjocktarmen, som bildar en del
koncentriska slingor i tarmskivans mitt, och
övergår sedan i den bakåt löpande ändtarmen.
Genom att det yttre muskellagret icke är
upplöst i längsgående band utan bildar ett
sammanhängande lager äro idisslarnas
grovtarmar liksom tunntarmarna på ytan släta.
Hos svinen har blindtarmen endast omkring
21 cm. längd och ligger tjocktarmen spiral-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
