Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mjölbagge ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
779
näring. Men siktmjölet blir fattigare på
äggvita, salter och vitaminer (se d. o.) än hel säd
eller sammalet m. och bör därför ej utgöra en
alltför stor del av födan.
Stundom frånskilj es grodden särskilt dels
för utvinnande av fett, varpå den är rik, dels
till kreatursfoder. Detta sker företrädesvis med
majs men skedde under världskriget även med
vete, varigenom erhålles ett
vetegrodd-k 1 i, som innehåller omkring 28 % protein,
10 % fett, 42 % kvävefria extraktämnen, 2.5
% växttråd och 5 % aska och således har högre
fodervärde än vetekli.
Mainingen bör föregås av en noggrann
rensning för avlägsnande av alla främmande delar,
däri inräknat vid sädeskornen häftande smuts,
svampsporer m. m. Denna sker vid
industrikvarnarna genom fläktning och sållning på en
aspirator, som är försedd med en
magnet-apparat för järndelars avlägsnande, samt
triering, varigenom ogräsfrö frånskilj es. Även
förekommer tvättning av spannmålen,
varigenom rengöringen blir än fullständigare och
dessutom mycket torrt och sprött vete får en
för mainingen lämpligare fuktighet. Före
mainingen får säden passera en spets- 1.
skalmaskin, som avlägsnar kornens spets med därå
sittande hår, som mer än andra delar av kärnan
äro förorenade av svampsporer och smuts,
samt grodden och en del av skalet. Detta s. k.
spetskli, som fullständigt frånskilj es på
borstmaskin, har ringa fodervärde men
tillblandas i allmänhet till kliet.
Vid malning av siktmjöl eftersträvar man
att få å ena sidan klidelarna och å den andra
kärnans stärkelserika inre så fullständigt som
möjligt skilda från varandra. I detta syfte
utföras malning och siktning vid moderna
kvarnar i flera efter varandra följande
omgångar, så att för varje gång endast det yttersta
av de stycken, vari kärnan först sönderbräckts,
avskalas och f rånsiktas, varigenom finaste
mjöl erhålles av de sist återstående innersta
delarna av kärnan.
Vetes utmalning, d. v. s. hur mycket
av sädeskärnan medtages i siktmjölet, växlar
vid olika kvarnar och efter spannmålens
beskaffenhet. Utländskt, »starkt» eller hårt
vete kan utmalas högre än den inhemska mjuka
varan. I allmänhet males vid stor kvarnarna
3 kvaliteter vetemjöl: kärnmjöl med 30—40,
bagerimjöl med 60—70 och flormjöl med 70—
77 % utmalning; omkring 15—18 % kli uttages,
och återstoden blir eftermj öl, som dels
säljes till foder, dels inblandas i rågmjöl.
Rågen sammales till stor del, särskilt för
bakning av hårt och annat »grovt» bröd;
siktmjöl utmales vanligen till 65—67 %,
varjämte erhålles omkring 30 % kli.
Korn utmales vanligen till 80 % mjöl och
omkring 15 % kli.
Vid mainingen uppstår genom dämning och
avdunstning en svinn, som växlar efter sädens
fuktighetshalt men vanligen uppgår till
omkring 3 %.
Mjölbagge, m j ö 1 b i 11, Tenebrio molitor L.,
en omkring 15 mm. lång, långsträckt oval,
mörkbrun skalbagge med fint räfflade
täckvingar, Larven, m j ö 1 m a s k, som blir 30
mm. lång, hårdhudad, starkt glänsande gul,
förekommer stundom massvis i mjöl, kli o. dyl.
Avlägsnas lätt genom siktning samt rengöring
av förrådsrummen. Larverna användas som
fågelföda. A. T—n.
Mjöldaggssvampar, Erysiphei, utgöra en stor
grupp av parasitsvampar, som karakteriseras
bland annat därav, att de på angripna
växtdelar, huvudsakligen blad och unga skott,
bilda ett mögelliknande eller mjölartat
överdrag, som utgöres av svamptrådar (mycelium),
som utbreda sig över växtdelens yta och endast
med korta vårtlika utskott intränga i huden.
M. äro till skillnad från andra parasitsvampar
hudparasiter. Från vissa grenar av
svampvävnaden avskiljas konidier, som bidraga att
giva ett mjöligt utseende åt de angripna
delarna, varav namnet mjöldagg.
Efter någon tid uppträda små bruna eller
mörka punkter i det vita överdraget; dessa äro
s. k. sporhus (perithecier), som innesluta
sporsäckar, i vilka sporer bildas. Sporsäckarna äro
svampens övervintringsorgan, men hos vissa
m. fortlever även själva myceliet över vintern.
Flera m. kunna orsaka stor skada. Mest
omtalade äro krusbärs-, ros- och vinmjöldagg
(se. d o.). Men även flera andra odlade växter
kunna angripas av m., ss. sädesslag och flera
vilda gräs av sädesmjöldagg, Erysiphe
graminis Lév., samt ärter, vicker, klöver,
lucern, rovor, kålrötter och andra kålväxter
m. fl. andra växter, tillhörande olika familjer,
av vanlig mjöldagg, E.’ communis
Wallr. Vete och korn angripas av
sädesmjöldagg i synnerhet i fuktiga lägen, korn
huvudsakligen vid sen sådd. Även baljväxter skadas
i synnerhet vid sen sådd. Alsikeklöver är ofta
mycket svårt angripen av vanlig mjöldagg, under
det att rödklöver mera sällan blir skadad.
E. H—g.
Mjöldryga, m j ö 1 ö k a, kallas de svarta eller
mörkvioletta långsträckta, hårda kroppar av
20—30 mm. längd och 3—4 mm. tjocklek, vilka
ej sällan förekomma hos råg och korn ävensom
hos flera vilda gräs, ss. ängssvingel, knylhavre,
hundäxing, rajgräs m. fl., ehuru de hos de
senare äro av smärre dimensioner. Vid
sädesslagens och gräsens mognad faller en del av
mjöldrygorna till marken, under det att en
stor del vid sädesskörden medföljer in i ladorna.
M. är ett utvecklingsstadium av en svamp,
Claviceps purpurea Tul., och ligger i vila under
vintern men vaknar till liv på våren, då från
densamma utväxa små, omkring 20 mm. långa
svampar, som bestå av ett smalt skaft med en
gulröd 2 mm. lång kula i toppen. Inuti dessa
kulor utvecklas i mikroskopiskt små sporsäckar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
