Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mjölk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
//If^rt-dk
781
M. innehåller även små mängder av g
a-ser, nämligen kolsyra, omkring 6.
volym-proc, samt syre och kväve. Dessa bortgå
till största delen, då m. kokas eller
centrifugeras.
Råmjölk 1. kolostrum, som
avsöndras under dagarna närmast efter
kalv-ningen, har gul färg, är mer tjock och simmig
än normal m., har högre eg. vikt, något frän
och salthaltig smak samt löpnar vid kokning.
Detta beror på skiljaktighet i råmjölkens
sammansättning, i det att den har mindre
vattenhalt samt en del av fettkulorna
samman-klumpade till mullbärslika gyttringar, k o 1
o-strum k roppar, och hög halt av albumin,
som löpnar vid kokning, och av salter, men
lägre halt av kasein och mjölksocker. Råmjölk
innehåller strax efter kalvningen omkring 73 %
vatten, 2.6 kasein, 16.7 albumin och globulin,
3.5 fett, 3 socker och 1.2 % salter. 6 dagar
efter kalvningen har mjölken oftast blivit
normal.
Egentliga vikten i normal
oskummad m. växlar mellan 1.029 till 1.034 och är i
medeltal 1.03x5 vid 150 C. Råmjölks eg. vikt
är högre, upp till 1.07. Växlingen beror på
förhållandet mellan halten av vatten och
mjölkens övriga beståndsdelar. Fettet är
visserligen lättare än vatten, men i den mån
fetthalten stiger, ökas även mängden av den
fettfria torrsubstansen, vars eg. vikt är omkring
1.6, och till följd härav är även oskummad
mjölks eg. vikt högre, ju fetare mjölken är.
Genom borttagande av fett ökas mjölkens
eg. v. ytterligare; skummjölks eg. v. är 1.033
—1.036. Bestämning av mjölks eg. vikt är
således ett, men enbart för sig otillräckligt,
medel att bedöma mjölkens fetthalt (se
Mjölkprovning) .
Mjölkens färg påverkas av fodret.
Friska gröna fodermedel giva m. en gul,
torrfoder och i synnerhet halm samt potatis en
blekare färgton. Vissa starkt färgade
fodermedel giva sin färg åt mjölken; röda morötter
höja således mjölkens gula färg.
Reaktionen: nymjölkad m. är svagt
sur, vilket dock ej framträder vid provning
med lakmus men däremot för fenolftalein,
Surhetsgraden, bestämd med 1/10 normal
natronlut, är i medeltal 16, dock med ganska
stora växlingar. Genom kokning eller
pastörisering nedsättes mjölks surhetsgrad omkr. 1
grad till följd av att kolsyra utdrives. Vid
förvaring ökas den till följd av mjölksyras
bildning. Mjölks surhetsgrad mätes genom
titrering och uttryckes genom det antal cm3,
n
— natronlut, som åtgår för neutralisering av
100 cm3, mjölk (se Mjölkprovning).
Sammansättningen av olika
djurslags m. är i medeltal följande i proc:
Mjölk av
Vatten
Fett
Protein
Socker
Aska
|Ko . . .
87.8
3-4
3-5
4.6
0.7
Get . . .
8^.5
4.8
C.o
4.0
07
Får ...
83.0
5-3
6.3
t
0.8
Sto ...
90.4
1.2
2.0
0.4
Sugga .
82.5
6.4
6.0
4.0
1.1
|Ren . . .
67.7
17.0
II.o
2.8
1.5
Mjölkens sammansättning samt
andra därmed sammanhängande egenskaper
växla på grund av olika förhållanden. Av
mjölkens olika beståndsdelar växlar fetthalten mest,
i m. från enskilda kor från under 2 till över 5%
men sällan under 2.5 eller över 4.5 %. I
jämnbredd med fetthalten växlar även
äggvitehalten, om än i betydligt mindre grad;
socker-och salthalten äro däremot ungefär lika höga
i mager och fet m. Det normala förhållandet
mellan fett, torrämne- och äggvitehalt i
komjölk har av Fleischmann uttryckts i följande
formel:
tbrrämnehalt = 1.2 x fettproc. + 2.665 x
100 eg. v. — 100
––––––––––––Detta förhållande växlar
eg. v.
i medeltal sålunda:
Fett proc.
Torrämne proc.
Äggvita pToc.
2.0
IO.31
2.58
2.5
II.OI
2.76
3-°
II.72
2-93
3-5
12.46
3-n
4.0
13.16
3-*9
1 4-5
13.80
3-46
För varje procent stegrad fetthalt ökas
sålunda äggvitehalten omkring 1j^% inom de
van-.liga fetthalterna, och äggvitehalten är ungefär
l/4 av torrsubstansen. Fet m. är i regel rik på
stora fettkulor, varför ock grädden lätt uppstiger.
Växlingar i mjölkens beskaffenhet kunna
i hög grad bero på: a. Individuella
anlag. Då dessa anlag synas vara ärftliga,
strävar man vid nötkreatursaveln att genom,
urval av avelsdjur höja stammens anlag att
lämna fet mjölk. b. Rasen, ss. följande
medeltal i procent visa:
Låglandsras ...
Ayrshire ....
Rödbrokig, Svensk
Fjällras .....
Jersey.....
88.4
3-*
3.o
0.7
8*7 <■>
•? 2
ö7-3 87.6
3-s
3-7
3-b 3-3
4-7 4-7
0.7 0.7
87.6
3-6
3-3
4.7
0.8
85.1
5-3
4.0
4.8
0.8
Salter
Socker
Ägg- I
vita
Fett
Vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
