Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mjölkhushållning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
787
Mjölkhushållning. Se Mejerihantering.
Mjölkhål. Se Juver, Mjölktecken.
Mjölkkastning. Se Kalvningsfeber.
Mjölkkondensering, inkokning av mjölk
under luftförtunning, varigenom mjölken
befrias från större delen av sin vattenhalt och
förvandlas till en tjockflytande massa, har
till ändamål att framställa en hållbar och lätt
transportabel vara. Dylik vara framställdes
först efter en av fransmannen Francois Appert
1796 uppfunnen metod och vann snart
användning för den franska marinens
proviantering. Senare började dylik tillverkning efter
något olika förfaringssätt i olika länder,
företrädesvis i Nordamerikas Förenta stater (från
år 1856), i Schweiz,(år 1867) och i Norge (år
1874). I Sverige har denna industri icke vunnit
insteg (jfr Torrmjölk). Mjölk, som skall
kondenseras, måste vara av bästa beskaffenhet,
nymjölkad, ej syrlig samt komma från fullt
friska kor, minst 45 dagar före och 8 dagar efter
kalvningen. M. sker genom mjölkens
indunstning under vakuum med eller utan tillsats av
socker. — Vid beredning av osockrad vara
uppkokas mjölken för att avskilja albuminer, som
då koagulera, därefter homogeniseras mjölken,
för att grädde ej skall uppstiga, och indunstas
vid omkring 8o° C. till omkring 1/3 av sin rymd,
avkyles och tappas på bleckburkar, som slutas
hermetiskt, varefter innehållet steriliseras
genom upphettning till 110—1200. Burkarna
hållas sedan under längre tid i termostat vid
30—400 för att pröva steriliseringen, varvid
en jäsning visar sig genom att utvecklad gas
utbuktar locket. Vid beredning av sockrad
kondenserad mjölk förvärmes mjölken och
kokas i vakuum under fortgående
tillströmning av mjölk och sockerlag eller tillsättning
av fast rörsocker, 12—16 % av mjölkens mängd.
När indunstningen är lagom, vilket provas
genom bestämning av eg. vikten, tömmes mas- .
san på cylindriska kärl, vari den avkyles till
■f 150 under fortsatt omröring för att hindra
sockrets kristallisering, och tappas därefter på
bleckdosor, som slutas hermetiskt. Kondenserad
mjölk är obegränsat hållbar på sluten burk
och den sockrade även länge hållbar i beröring
med luften, varemot den osockrade fortare
börjar skämmas. Sammansättningen i
avrundade tal uppgives sålunda:
Se Kontrollförening, Mjölk-
Osockrad
Sockrad
Oskum-
Skum-
Oskum- Skum-
Vatten ....
mad
mad
mad mad
. 64.0
69.0
25.0
27.0
Fett.....
IO.o
0.3
IO.o
0.2
Äggvita ....
9.0
12.5
9.0
I2.0
Mjölksocker . .
15.0
15-7
14.0
18.8
Rörsocker . . .
—
40.0
40.0
2.0
2-5
2.0
2.0
Mjölkkontroll.
provning.
Mjölkkors fodring.
Näringsbehovet. Enligt Nils Hanssons i de
skandinaviska länderna allmänt antagna fodernormer
(se Näring) är en mjölkkos näringsbehov i
medeltal:
Underhållsfoder per 100 kg. Produktionsfoder pr kg.
Foderenhet
G.smältb. äggvita
73
65
45
Därjämte behövas avsevärda mängder kalk
och fosforsyra. Varje kg. mjölk innehåller
omkring 2 g. kalk och något mer fosforsyra,
och därjämte behöver en dräktig ko vissa
mängder av dessa ämnen för fostrets
utbildning. Under vanliga förhållanden fylles detta
behov av fodrets innehåll av mineralämnen,
men stundom uppstår brist på dem, som då
bör fyllas genom tillskott av t. ex. foderfosfat
(se d. o.). I ovan angivna medelnorm kunna
vissa jämkningar göras på grund av följande
förhållanden:
a. Djurens storlek. Små djur
behöva mer underhållsfoder, möjligen 4/s kg. per
100 kg. lev. v.
b. Unga kor, som ännu växa, behöva
näring som material för denna tillväxt.
c. Magra kor behöva något ökad mängd
näring; för feta kan foder stat en inskränkas
något.
d. Dräktiga kors näringsbehov bör
beräknas ökat med den näring, som åtgår för
fostret, och därför under dräktighetstidens
senare del ökas med ungefär 10—12 g. äggvita
per 100 kg. 1. v.
e. Mjölkens fetthalt. Ju fetare
mjölk kon lämnar, desto mer näring åtgår till
dess bildning. Till bildning av 1 kg. mjölk
med 3 % fett kan 40 g. äggvita räcka, men
för varje proc. högre fetthalt behöves minst
4 g. mer äggvita; normens 45 g. kan
sålunda räcka till mjölk med gott 4 %
fetthalt.
Med iakttagande härav har 65 g. äggvita
per 100 kg. levande vikt och 45 g. per 1. mjölk
angivits som en medelnorm, som i allmänhet
är fullt tillräcklig, men denna kan nedsättas
till 50 g. per 100 kg. 1. v. och 40 g. per 1. mjölk
för kor i gott hull, med en mindre fet mjölk
och under den tidigare delen av dräktigheten.
Näringsbehovet kan enligt N. Hanssons år
1922 något minskade medelnorm beräknas
sålunda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
