Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mjölkmil ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
790
mera värmeledande, varigenom mjölkens
avkylning befordrades. Från 1850-talet blev
först genom P. U. Gussander förtent bleckplåt
införd som material för mjölk- och mejerikärl,
och genom den schwarzska ismetodens
kylarecylindrar blevo bleckkärlen snart förhärskande
i mejerierna.
M. av detta material hava den förtjänsten,
att de äro lätta att rengöra och kunna göras
starka utan att bliva alltför tunga, varjämte
plåten som god värmeledare underlättar
uppvärmning och avkylning av kärlens innehåll.
De hava ock blivit alltmer fulländade,
transportflaskorna särskilt genom tillverkning av
helpressad stålplåt i ett stycke, varigenom de
för stötar och temperaturväxlingar ömtåliga
fogarna undgås. De moderna kärlen äro även
förbättrade i det avseendet, att vinklarna
avrundas, varigenom rengöringen i hög grad
underlättas. De ännu kvarstående olägenheterna
vid m. av förtent stålplåt, att de rosta, där
förtenningen skadas, samt att de med handtagen
och de beslag, som behövas för deras
förstärkning, bliva tunga, har man på senaste tid med
framgång undanröjt genom att göra flaskorna
av aluminium, som är mycket lätt och ej
angripes av mjölken. Dessa bliva emellertid
dyra och hava ännu icke vunnit någon
spridning. För mjölkkärls vidmakthållande och
för att ej mjölk och mejeriprodukter må få
metallsmak (se Mjölk: Mjölkfel) bör noggrant
tillses, att förtenningen väl underhålles.
Mjölkmil. På den grund att 1 mil förr
ansågs som det största avstånd, från vilket mjölk
lämpligen kunde forslas till förbrukning, blev
även sedan bättre samfärdsmedel betydligt
ökats, m. ett vanligt uttryck för vidden av en
orts mjölktillförselområde.
Mjölkmjöl. Se Torrmjölk.
Mjölkning bör utföras så, att juvret blir
fullständigt urmjölkat och mjölken erhålles så
ren som möjligt. Fullständig ur mjölkning
medför: a. största mängd mjölk i målet; b.
fet mjölk, i det att fetthalten ökas under
mjölk-ningens fortgång; c. förlängning av
mjölknings-perioden; genom ofullständig urmjölkning
påskyndas däremot avsiningen; d. att
mjölkproduktionen upparbetas, under det att
slarvig urmjölkning lätt framkallar sjukdomar,
som minska mjölkavsöndringsförmågan.
För att urmjölkningen skall bliva
fullständig fordras, att mjölkningen utföres så, att
kon finner behag däri och »släpper mjölken»
(se Mjölkavsöndring). Därför bör kon
behandlas vänligt, juvret strykas samt mot
mjölk-ningens slut valkas och mjölkningen ske med
full hand. Härvid sammantryckes först
inloppet till spenkanalen mellan tummen och
pekfingret, och därefter utpressas spenkanalens
innehåll av mjölk med de övriga fingrarna.
Stripmj ölkning (dragning av spenen
mellan tummen och pekfingret) är olämplig,
emedan den vållar kon obehag, särdeles om
spenhuden är sprucken, sårig eller vårtig, samt
emedan den lätt förorsakar bristningar i
spenens blodkärl och vanligen har till följd, att
kon blir hårdmjölkad, Mjölkningen bör, medan
den pågår, ske intensivt, så att största möjliga
mjölkmängd fås på kortaste tid. För
kontrollens skull och för att få den mycket feta mjölk,
som nedströmmar vid mjölkningens
avslutande, brukas eftermj ölkning,
vanligen av ladugårdsförmannen eller annan person
än den, som förut mjölkat kon. För denna
eftermj ölkning har en av dansken Hegelund
utarbetad och en av hans landsman Söndergaard
förenklad metod förordats, men då dennas olika
metodiska grepp äro besvärliga och svåra att
inlära, har metoden icke vunnit någon
allmännare tillämpning; dess grundsats om mild
mjölkning med valkning av juvret
(motsvarande kalvens stötar under diandet) under
eftermj ölkningen bör dock så mycket som möjligt
iakttagas.
Ren mjölkning, så mycket som
möj-ligt fri från såväl smuts som bakterier (se
Mjölkbakterier), bör eftersträvas genom:
a. renlighet och luftning i ladugården, det
senare emedan mjölken lätt upptager luktande
gaser; fodring med stråfoder och mockning böra
ej förekomma under eller kort före
mjölkningen;
b. korna böra vara väl ryktade och juvret,
buken och högra bakdelens sida avtorkas med
en torr duk vid mjölkningens början för att
avlägsna löst sittande smuts, hår m. m.; kons
svans bindes gärna för att hindra viftning;
c. mjölkkärlen böra vara väl rengjorda;
endast väl förtenta, rostfria metallkärl böra
användas och dessa ej brukas till annat än
mjölkkärl (se d. o.);
d. den mjölkande bör hava ren, vit
tvättdräkt och (kvinnor) huvudduk samt rena
händer, som tvättas före varje kos mjölkning,
vilken bör ske med torra händer;
e. emedan sjukdomssmitta ytterst lätt
sprides med mjölk, bör med yttersta noggrannhet
vakas över att ingen, som kommer i beröring
med smittsamt sjuka personer eller djur, får
tjänstgöra vid m. eller mjölks skötsel.
Om kor äro hårdmj ölkade eller svåra
att mjölka på grund av sår på spenarna, kan
man underlätta mjölkens avtappande genom
att insticka ett mjölkrör i spenkanalen; för att
ej med detta införa smittalstrande bakterier i
juvret bör röret desinficeras genom kokning
i vatten; mjölkrör bör för övrigt ej användas
annat än efter anvisning av veterinär.
Mjölkningsarbetet är ganska ansträngande,
särdeles för den ovane. Även en van
mjöl-kerska hinner vanligen ej mjölka mer än 12—14
kor, som lämna tillsammans 100 1.
Mjölkningen sker i regel från höger sida och
så, att fram och bakspene korsvis samtidigt
urmjölkas. De första tagen böra vara mera
sakta för att få kon att släppa till mjölken men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
