Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mjölkmil ... - Mjölkprovare - Mjölkprovning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mjölkavkastning eller, om maskinerna hållas
väl rena, en hygieniskt underhaltig mjölk.
Tvärtom är vid uppträdande epidemier, t. ex.
nervfeber, risken att, mjölken blir
smittspridare avsevärt mindre än vid handmjölkning.
Genom mjölkningsmaskiner kan en man ersätta
5—6 mjölkare, vilket gör lantmannen mindre
beroende av en alltid dyrlejd och
svåranskaffbar mjölkningspersonal. Maskinmj ölkning är
numera införd vid en mängd gårdar,
huvudsakligen sådana, där erforderlig kraft bekvämt
kan erhållas från elektrisk ledning. Vanligen
utföres för säkerhets skull eftermj ölkning för
hand. Ivar Lindström.
Mjölkprovare kallas enkla apparater för
provning av mjölks godhet, särskilt dess
fetthalt och eg. vikt. Dylika apparater användes
förr rätt mycket men hava numera på grund av
sin otillförlitlighet kommit ur bruk och ersatts
av noggrann fettbestämning genom kemisk
analys eller butyrometer (se d. o. och
Fettbestämning). De vanligast använda
mjölk-provarna voro:
1. Kremometer, gräddmätare,
gräddglas, en graderad glascylinder, vari
ett mjölkprov får stå till gräddsättning,
varefter den avsatta gräddens mängd direkt
avläses i procent av mjölken. Som gräddlagrets
täthet i hög grad kan växla efter mjölkens olika
simmighet och värmegraden, giver den så
bestämda gräddhalten ingen säker upplysning
om fetthalten.
2. Apparater för bestämmande av mjölkens
genomskinlighet. En sådan var Fesers
laktoskop, som utgöres av ett grovt glasrör,
i vars nedre del finns en kropp av vitt glas,
försedd med svarta trärstreck. En bestämd
mängd mjölk hälles i apparaten, varvid de
nämnda strecken bliva osynliga till följd av
mjölkens ogenomskinlighet. Därefter
tillsättes vatten, tills mjölken blir så utspädd, att
strecken lysa igenom. Genom å apparaten
anbragt gradering avläses direkt dels mängden
tillsatt vatten, dels mjölkens ursprungliga
fetthalt. Emedan mjölkens ogenomskinlighet
beror ej blott av fetthalten utan även av det
kolloidalt lösta kaseinet, lämnade denna
apparat ej säkra resultat i avseende på fetthalten.
Än mindre var det fallet med en del andra
laktoskop, mjölkspeglar och
pioskop grundade på fettets egenskap att göra
mjölken ogenomskinlig.
3. Sänkvågar, areometrar,
användas att bestämma mjölkens egentliga vikt,
genom vilken man förr trodde sig kunna
avgöra mjölkens fetthalt och om förfalskning
förelåg. Mest brukades Quévennes
laktodensimeter, som var en areometer, vars
spindel var graderad från 14 i toppen till 42
nederst, motsvarande eg. v. 1.014 till 1.042.
Dessa grader voro beräknade efter en
värmegrad av 15°, och genom korrektionstabeller
kunde vid andra temperaturer iakttagen eg.
vikt rättas. Soxhlets mjölkareometer är
konstruerad på samma sätt men har färre grader.
Mjölkprovning, Mjölks värde och
användbarhet för olika ändamål kan blott
ofullständigt bedömas efter dess utseende och smak och
har därför underkastats en allt strängare
kontroll. Tidigare gick denna vanligen ut på
bestämning av mjölkens gräddhalt med hjälp
av enkla mjölkprovare (se d. o..). Denna
bedömning var mycket osäker och har numera
ersatts genom direkt bestämning av mjölkens
fetthalt genom kemisk analys eller med hjälp
av butyrometer (se d. o. och Fettbestämning).
Dylik kontroll över fetthalten är nu införd
såväl vid mejerier, där mjölken betalas efter
fetthalt, som mångenstädes vid handeln med mjölk
för direkt förbrukning. Över övriga
beståndsdelar av mjölken hålles i regel ingen kontroll,
då den jämföreselvis ringa växlingen i detta
avseende icke har någon praktisk betydelse.
Däremot är sådan över mjölkens halt av
bakterier och av dessa framkallade förändringar
införd dels vid mejerier, särskilt för
ostberedning, dels av kommunala myndigheter för
övervakande av ej blott fetthalten utan även
mjölkens hygieniska beskaffenhet.
Utom fettbestämning samt iakttagelse av
mjölkens smak och lukt användas följande
undersökningsmetoder:
A. Mjölkhygieniska undersökningar:
1. Smutshalten, som inverkar ej blott
på mjölkens aptitlighet utan även genom de
med gödseldelar och annan smuts följande
bakterier på mjölkens hållbarhet, bedömes
vanligen genom filtrering av en viss mängd
mjölk genom ett litet bomullsfilter. Även
användes sedimenteringsprovet, varvid, sedan
mjölken fått stå i 2 timmar i ett glaskärl,tillses,
om någon bottensats bildats. Har så ej skett,
kan mjölken anses hava tillfredsställande
renhet.
2. Mjölkens surhetsgrad
bestämmes för att bedöma friskheten och
lämpligheten för framställning av vissa ostslag,
likasom för att kontrollera gräddens syrning
före kärningen. Den sker på följande sätt:
a. Genom provning med lackmus
undersökes, om reaktionen är tydligt
sur eller möjligen alkalisk, vilket senare tyder
på att mjölken härrör från kor, som lida av
juversjukdom, eller är utspädd med vatten.
b. Kokprov: Om mjölken koagulerar
vid kokning, är den starkt sur (innehåller
minst 0.26 % mjölksyra, motsvarande 12 cm3
fjärdedelsnormal natronlut på 100 cm3 mjölk).
c. Alkoholprov: Om lika delar mjölk
och omkring 60%-ig alkohol blandas i ett
provrör och skakas, visa vita flockar på glaset, att
mjölken är starkt sur, under det att fullt frisk
mjölk lämnar glaset klart.
d. Titrering av mjölkens surhetsgrad
brukas vid ystning samt t. ex. för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
