Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mjölksocker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
799
rensning ske, så att de fina plantorna ej lida
av beskuggning. Sedan gallras de till ett
avstånd av efter sortens storlek 5—12 cm.
Skördemängden av stora sorter kan i s. Sverige
uppgå till 50, i mellersta Sverige till 25—30
ton per har och blastmängden till 25—50 %
av rotskörden. M. angripes föga av insekter,
men skadas stundom mycket av bladlöss och
larven av morotflugan (se d. o.).
Av svampsjukdomar märkas rotfiltsjuka och
rotfruktsröta (se d. o.).
Vinterförvaring sker som av andra
rotfrukter, men då morötter äro mycket
begärliga för råttor, bör man vaka över att de
värdefulla trädgårdsrötterna fredas för dessa.
Rötterna väga omkring 60 kg. per hi.
Fröodling avm. bedrives i Skåne på
såväl stora som sticklingsplantor. I förra fallet,
som alltid förekommer för odling av stamfrö,
gallras plantorna helst till 5 cm. avstånd,
så att blott halvstora rötter erhållas till
övervintring och utsättning följande vår. Till
sticklingsplantor insås fröet, 7—9 kg. per ha.,
i korn eller havre, tvärs över sädens
sånings-rader, med 40—50 cm. avstånd mellan
rotfruktsraderna. Efter sädesskörden hackas
jorden mellan raderna. Vid vinterns slut
gives en övergödsling med chilesalpeter eller
gödselvatten. Som m. korsbefruktas, tillses,
att ej flera sorter fröodlas i varandras närhet,
och alla vilda m.-plant or avlägsnas noga.
Fröet mognar ojämnt, och flockarna skördas
därför helst, i den mån de mogna. Fröet är
svårtorkat, varför flockarna helst uppläggas
till torkning under tak och det tröskade fröet
eftertorkas vid värme. Fröets taggar böra ej
avrivas förr än kort före användningen, emedan
det bäst bibehåller sin grobarhet i sitt naturliga
skick. Fröskörden växlar mellan 500 och 1,000
kg. per ha. Orivet frö väger omkring 1.5, rivet
i—1.3 g. per 1,000 st. Gott frö bör hava en
grobarhet av minst 80 %. Det bibehåller
grobarheten 3—4 år.
Fodervärde. Morot hör till följd av sin
jämförelsevis höga torrämnehalt, 11—15 %,
till de värdefullare rotfrukterna (se d. o.). Den
jämförelsevis dyrbara odlingen och lägre
skördemängden göra dock, att den vanligen
användes blott i mindre mängd och
huvudsakligen till hästar, såväl vuxna som unghästar,
för vilkas matsmältning de anses synnerligen
fördelaktiga. För nötkreatur passa morötter
mindre väl, så till vida som den höga
sockerhalten mindre fullständigt tillgodogöres av dessa
djur (se Matsmältning). För fjäderfä äro kokta
morötter ett högt värderat foder, särdeles till
gödning. Blasten är näringsrikare än annan
rotfruktsblast — 10 kg. motsvara 1 foderenhet,
med hög äggvitehalt, 3.4 % —, motsv. 150 g.
äggvita per foderenhet, och då den tillika är
mycket smaklig och hälsosam och ej giver
någon osmak åt mjölken, är det ett förträffligt
och högt värderat foder. H. J. Dft.
Odling i trädgård. För tidig skörd
om våren utsås fröet sent om hösten på en
varmt belägen plats med sandblandad jord.
För huvudskörden på kalljord sker sådden
tidigt om våren i 4 rader på sängen. Vid odling
i stort utsås fröet i rader på 30 ems. avstånd
mellan raderna. Vid odling i drivbänk utsås
fröet redan i jan.—mars och plantorna
underhållas i en temperatur av 12—150 C. För
vinterbehovet odlas huvudsakligast St.
Valerie och för tidig bänk
Pariskarotter och Guérande. Vid höstsådd
ävensom för sommarbehovet användas
Londo-n e r t o r g och Nantes. G. L—d.
Morotflugan, Psila yoscb Fbr., är en
mycket liten, svart fluga, som på
försommaren och dessutom ett par gånger under
sommarens lopp lägger ägg på morötter,
stundom även på dill, persilja, palsternacka m. fl.
Larverna nedtränga i jorden och angripa
först rotens spets. Blasten gulnar, och
morötterna få besk smak. Angripna rötter böra
snarast upptagas och på ett eller annat sätt
oskadliggöras. I viss mån skyddas plantorna,
om dessa vid groningen och sedermera vid
gallringen besprutas med fotogenemulsion.
Se Insektdödande medel. A. T—n.
Morus. Se Mullbär.
Moränjord. Under istiden hopades under
den mot lägre områden skridande inlandsisen
ett täcke av block, stenar, sand och fint
stenmjöl, som uppstått genom skridisens nötning
mot berggrunden. Dessa massor, som betecknas
som morän, bilda det stenblandade jordtäcke,
som närmast vilar på berggrunden, och utgöra
jordmånen på högre liggande mark, under det
att de på lägre områden till största delen täckas
av ur vatten avsatt lera och sand samt av
torv- och mulljord. —- Inom urbergets område
består denna m. av en hårt packad, grusig,
stenig och ofta blocktäckt jord, som kallas
krosstensgrus, pinnmo eller j ä
t-t e r j ord, och vilken i allmänhet till följd
av sin steniga och blockfyllda beskaffenhet
till större delen ligger som oodlad skogsmark.
Oavsett detta hinder för dess odling är denna
jord till följd av sin halt av fint bergmjöl en
jämförelsevis fruktbar jord, vars bördighet dock
växlar med berggrundens innehåll av
växtnäring., Se Berggrund.
Där åter berggrunden utgöres av lätt
söndermalda kalkstenar och lerskiffrar, har
bildats en lerartad och kalkrik moränlera
eller moränmärgel, vilken utgör en
synnerligen fruktbar jordmån. Denna har
sin största utbredning i sydvästra Skåne men
finnes även i alla landets övriga kalkområden.
Mosaiksjuka. Sjukdomar med detta namn
angripa tobak, tomater, betor, potatis m. fl.
växter. De torde emellertid icke vara identiska,
ty man har icke lyckats att godtyckligt
överföra angrepp från en värd växtart till en annan.
Dock har det lyckats en forskare att överföra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
