Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mosand ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8oi
föga multnade. Till sitt yttre utmärka sig
dessa mossar oftast genom att ytan är m. 1. m.
kullrig. Genom sin starka förmåga att
uppsuga och kvarhålla vatten kan vitmossan
utbreda sig över den sanka markens gränser
över tillstötande fast mark, som därigenom
försumpas. Vitmossan trives ej i vatten, som
innehåller större mängd av kalk eller andra
mineraliska ämnen; högmossar förekomma
därför huvudsakligen i kalkfattiga trakter, och
deras torv är kalkfattig och reagerar surt.
Dessa båda mosstyper äro ej alltid skilda,
utan dels finnas övergångsformer, dels kunna
kärr- och mosstorvlager omväxla i samma
mosse, likasom även i övrigt växlande lager av
växtlämningar förekomma, beroende på
inträdda förändringar i de yttre förhållandena,
särdeles fuktigheten under mossens utveckling.
I mossar, uppkomna genom igenväxning av
sjöar, är sålunda vanligt, att bottenlagret
utgöres av gyttja (se d. o.). Däröver följer oftast
brun dy (se Dy) eller torvdy med däri
inblandade delar av i djupt vatten levande
vattenväxter, ss. nate, näckrosor m. m. Därefter
kunna följa lager av vass, fräken m. fl. i vatten
växande strandväxter samt därovan torv av
säv, starr, ängsull, vattenklöver och mossor
samt gräs, vittnande om att sjön allt mer
igen-vuxit och täckts av gungfly, och slutligen av en
eller annan i torven växande kärr- eller
mossväxtlighet.
De i mossarna förekommande lagren av
trädstubbar och ris visa, att mossen uttorkat
eller ytan höjt sig så mycket över grundvattnet,
att en verklig skogsväxtlighet kunnat utvecklas,
och då stubbarna och skogstorven, såsom ofta
är fallet, åter överlagras av kärr- eller mosstorv,
är detta ett bevis på en inträffad försumpning,
vare sig nu denna orsakats av vattnets
uppdämning eller av en inträdande fuktig och kall
klimatperiod.
Om mossen bildats icke i ett sjöbäcken utan
på fast mark, ss. i största utsträckning är fallet
med de norrländska myrarna, saknas de ur
sjön avsatta gyttje- och dylagren och lämningar
av sjöväxter. Detsamma är även fallet med de
i Norrland förekommande hängmyrarna,
backmossarna, vilka bildats på
sluttningar, som hållas ständigt fuktiga av
nedsilan-de vatten, men till följd av den fortvarande
fuktigheten saknas här skogstorv och andra
lämningar från torrare perioder. Även inom
dessa torvmarker följa ofta olika slags torvlager
över varandra.
Om de av olika växtarter bildade olika slagen
av torv, se d. o.
Mossar förekomma endast i svalt,
fuktigt klimat och hava en betydande
utbredning i Sverige, där deras sammanlagda yta
(dock på mycket osäkra grunder) uppskattats
till omkring 1/i av nela markytan. Största
procenttalen ha beräknats för rikets 2
nordligaste län (över 16 %), och därnäst följa Kro-
nobergs och Jönköpings län (omkring 14 %),
Gävleborgs, Kopparbergs, Jämtlands (omkring
13 %); minsta omfattning ha dessa bildningar
i Malmöhus (2.5), Blekinge (1.7) och Bohuslän
(0.8 %).
Kärren överväga avgjort i Norrland och på
Gottland samt, om än mindre avgjort, i östra
Svealandslänen, högmossarna däremot i
Småland och västra Sverige från Halland till
Dalarne.
Mossarnas värde för olika ändamål
beror främst av tor vens art och multningsgrad,
men även av mossarnas djup och
torrläggningsmöjlighet samt lagrens renhet från stubbar.
Till odling hava kärren det största värdet, och
detta avtager i samma mån halten av
vitmos-torv stiger och dennas multningsgrad är lägre,
varför egentliga vitmossar endast i brist på
annan odlingsjord böra komma i fråga till
odling och då företrädesvis till äng och
betesmark. Till bränntorv är såväl kärr- som
hög-mosstorv lämplig, föga förmultnad
vitmosse-torv dock blott, om den förekommer
tillsammans med bättre multnad torv, som kan efter
blandning verka sammanhållande på
torv-massan. Med högre multningsgrad får tor ven
högre bränn värde. Å andra sidan nedsättes
lämpligheten för bränntorvberedning genom
hög askhalt. Vid maskintillverkning har
mossens djup och stubbfrihet en stor betydelse
(se Bränntorv). —- Till torvströ är vitmosstorv
lämpligast och bättre, ju mindre multnad den
är.
Mossgödning. Härmed har betecknats en
blandningsgödsel av superfosfat och kalisalt,
som i Sverige sålts i 2 olika sorter:
N:r I förr 10 10 —
> 1 numera 7 13 —
> 2 förr 5 9 —
» 2 numera 7 12 1
Av skäl, som finnas anförda under rubr.
Biandgödsel, är denna konstgödsel icke att
förorda; jordbrukarna hava också allt
allmännare övergått till att använda de oblandade
gödselslagen.
Mossjord. Se Mosse, Mulljord, Torvjord.
Mosskultur. Se Mossodling.
Mosskulturförening. Det allmänna
intresset för odling av mossmarker (se Mossodling)
har i Tyskland och de skandinaviska länderna
föranlett bildandet av föreningar för
främjandet av denna odling. I Danmark har denna
sak omhändertagits av det redan tidigare
bildade Hedsällskapet, men i de övriga nämnda
länderna hava bildats särskilda
mosskulturföreningar. För Sverige skedde detta år 1886,
då på initiativ av Carl von Feilitzen bildades
Föreningen för mosskulturens
främjande i mellersta och södra
Sverige, vilken år 1888 förändrades till
51—213320. Lantmannens uppslagsbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
