- Project Runeberg -  Lantmannens uppslagsbok /
814

(1923) [MARC] Author: Herman Juhlin-Dannfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mullbär ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8*4

satt för skakning eller temperaturväxlingar,
såsom å tak och fasader, böra rören anbringas
i två lag i motsatt riktning över varandra
(dubbelrörning) för erhållande av större
styrka. Härpå utföres putsningsarbetet i
enlighet med föregående. Ofta anbringas å fasader
reveteringstegel av omkring 2,5 cm. tjocklek,
vilka fas t spikas å ytterväggen, varpå putsen
anbringas å dem. Då särskilt stabil puts skall
utföras å träytor e. dyl., användes r a b i t
z-p u t s. Murbruket härtill beredes av sand,
kalk, gips, limvatten och nöthår. Putsen
anbringas på galvaniserat järntrådsnät, som
spännes å vägg eller takytor med rund- eller
vinkeljärn. Dylik puts är mycket stark och
därjämte eldsäker. L. N. Gramén.

Toppmurkla.

Murförband. Se Mur.

Murgröna, Hedera Helix L., fam. Araliacece,
en ständigt grön, buskartad växt, som slingrar
efter marken och med sugrötter kan fästa sig
vid och klänga uppför träd, husväggar m. m.
Förekommer vild i Sverige upp till
Södermanland, i synnerhet i kusttrakterna. Det vackra,
mörkt gröna, läderartade bladverket,
bestående av 3—5-hörnade blad på de, blomlösa,
men hjärtformiga på blombärande grenar, gör
m. till en mycket omtyckt beklädnads växt på
väggar. M. tål ej vinterkölden väl annat än i
södra Sverige, och endast där utbildas blom-

bärande grenar; blommorna äro små,
grönaktiga. Förökas lätt genom avläggare.

Murkla. Med detta namn betecknas ett
antal disksvampar, d. v. s. svampar med på
utsidan sittande sporsäckar. De äro ätliga.
De läckraste och mest använda äro:

Stenmurkla, Gyromitra esculenta Fr.,
har en oregelbundet bucklig brun mössa på vit
fot och förekommer i barrskog; den framskjuter
på våren, ofta i stora massor.

Toppmurkla, Morchella esculenta L.,
har en kägelformig, nätlikt gropig mössa på
en vit fot. Växer mest i lövträdslundar,
framkommer på våren.

Hattmurklor, Helvella, likna
sten-oiurklan, men hatten är djupt sadelformigt
2- eller flerkluven men föga bucklig.

Brun hattm., H. inf ula Schaeff., växer
i barrskog och framkommer på hösten.

Murklor förorsaka stundom
förgiftningstecken, då de förtäras tillagade i färskt
tillstånd; detta inträffar ej, om de färska
svamparna förvällas eller torkas.

Mus. Se Råttor och Möss.

Muscari. Se Druvhyacint.

Museicapa. Se Flugsnappare, Fåglar.

Muskarin. Giftigt ämne i en del svampar,
synnerligen flugsvamp. Se Ammoniumbas.

Muskler äro kroppens organ för rörelsen,
som åstadkommes genom att de under
nervernas inverkan sammandraga sig. De äro
av 2 slag: glatta (vegetativa, ovillkorliga) och
tvärstrimmiga (animala, villkorliga).

De glatta musklerna äro oberoende av
viljan och stå endast under det sympatiska
nervsystemets ledning. De förekomma blott
i inre organ och bilda vanligen
sammanhängande hinnor, ss. näringskanalens, könsorganens
och blodkärlens väggar, och utgöras av långa,
spolformiga, med en kärna försedda celler.
Deras sammandragning sker långsamt och
fortplantas vanligen vågformigt utefter de
organ, som muskelhinnan omsluter och
åstadkomma därigenom s. k. peristaltiska
rörelser.

Tvärstrimmiga m. stå (alla med
undantag av hjärtat) under viljans inflytande
genom från det centrala nervsystemet
utgående nerver och äro fästa på skelettet,
utgörande vad vi i dagligt tal kalla kött. De bestå
av långa, trådlika med flera kärnor försedda
celler, sammansatta av omväxlande mörkare
och ljusare substans, så att de under
mikroskopet synas tvärstrimmiga. Dessa
muskelceller eller fibriller omgivas av en tunn,
elastisk hinna och förenas till större knippen,
muskeltrådar, vilka i sin ordning
omslutas och sammanhållas av en
bindvävshinna, och genom förening av en mängd sådana
muskeltrådar bildas en muskel, som ytterst
omslutes av en något fastare hinna (fascia).
Alla dessa bindvävshinnor förena sig vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:49:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lantuppsl/0824.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free