Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Muskler ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
817
2 grenar, som fästa sig vid kotsenebenen, (io) och
tjänar till att giva kotleden stadga, hindra för
stark genomtrampning och bära upp
kroppstyngden, varigenom fotens böj muskler sparas.
2. Bakbenens viktigaste m. äro:
Korsmusklerna (den yttre, stora
och inre), som bekläda höftbenet och bilda
större delen av korsets övre yta (kruppan)
(p’, o"), utgå från höft- och korsbenet och
fästa sig på lårbenets övre ände samt tjäna
till att sträcka lårleden;
lårfascians spännare (o), som
utgår från höftknölen och över knäet övergår i
en bred senhinna (fascia), som omsluter lårets
och skänkens muskler;
skänkens yttre bojar e, som
bildar större delen av lårets yttre och en del av
dess bakre kontur, utgår från korskotorna,
breda bäckenbandet och bärbensknölen samt
fäster sig på knäledens yttersida och
skank-benets kam (q, q’, q’);
skänkens inre böjare (r), bildar
tillsammans med stora bär-lårbens-muskeln
större delen av lårets bakre kontur, och båda
utgå från bärbenet och fästa sig på inre
sidan av lårbenets nedre och skankbenets
övre ände. Dessa m. utgöra tillsammans med
knäets stora sträckmuskel, som
ligger på lårbenets framsida och fäster sig på
knäskålen, bakbenens kraftiga sträckmuskler
för såväl lår- som knäleden.
H a s e n s m. äro främre
skänk-muskeln och tvillingmuskeln.
Den förra (ii), som ligger på skankbenets främre
yta, utgår från lårbenets nedre ände och
skankbenets kam och fäster sig på övre änden av
skenbenet och med en särskild gren,
spattsen an (ii ), på insidan avhasen vid
pyramidbenet och böjer hasleden. Tvillingmuskeln (12),
som ligger på baksidan av skankbenet, utgår
från lårbenets nedre ände och övergår något
ovanför hasspetsen i en stark sena, som
tillsammans med fotens ytliga böjare bildar den s. k.
achillessenan (hälsenan) (12 ) och fäster
sig på hasbenets spets samt bidrager till att
sträcka hasen.
Fotens m.: Fotens sträckare
ligger på skankbenets främre och yttre sida,
delvis utanpå främre skankmuskeln, bildande
skänkens främre, yttre kontur (13). Fotens
(yttre och inre) böjare ligga på
baksidan mellan skankbenet och
tvillingmuskeln (14). Deras senor förhålla sig på samma
sätt som motsvarande muskler på frambenen.
3. R y g gens och halsens m.
utfylla mellanrummet mellan ryggkotornas
torn-och tvärutskott och bekläda halsen. De
viktigaste äro: långa ryggmuskeln
(m’), som utgör huvudmassan av det
köttiga partiet från korset till manken, samt
halsens rem- eller mj ält formade
muskel (n), går från trakten av manken till
^rämre halskotornas tvärutskott och nackbenet
<J2—213320. Lantmannens uppslagsbok.
samt täcker större delen av halsens sidoytor,
halsens och huvudets" stora
sträckmuskel, som ligger på ömse sidor
om nackbandet, till större delen täckt av
föregående, samt slutligen halsens långa
böj muskel, som ligger på halskotornas
undersida och täckes till större delen av bogens
framåtförande muskel.
4. Bukmusklerna, som bilda
bukväggarna, utgöras av den yttre skeva
bukmuskeln, som bildar det yttre
muskellagret och som går från de 4 sista äkta och
samtliga falska revbenen (1) snett
nedåt-bakåt, den inre skeva bukmuskeln,
som utgående från yttre höft knölen korsar
den föregående, den tvärgående
bukmuskeln, som bildar det inre
muskellagret utgående från ländkotornas tvärutskott
(samtliga tre i bukens mittlinje förenande sig
med motsvarande muskel från andra sidan),
samt slutligen raka bukmuskeln, som
i bukens mittlinje sträcker sig från främre
bäckenranden till skovelbrosket och de sista
revbensbrosken. E. N—m.
Musseron, Tricholoma, ett släkte av
hattsvampar med hatt och fot fast förenade,
skivorna skilda från foten genom en runt om
gående urtagning, foten utan ring, fröstoftet vitt.
Hit höra flera arter, flertalet ätliga; de bästa
äro:
Vårmusseron, läcker m. 1.
hovsvamp, T. gambosum Fr., med tjock, vit,
köttig, kullrig hatt, som från vitaktig blir
ljusgul, dess kant i början flockullig. Luktar
nymalet mjöl. Vanligen växa 2—flera
tillsammans, varigenom hattarna bliva
oregelbundna. Växer i alltjämnt vidgade kretsar,
s. k. älvdansa r. Framkommer på
försommaren. En mycket läcker matsvamp.
Blåmusseron, höstmusseron, T.
personatum Fr., är en på hösten i gräsmark
allmänt förekommande god matsvamp, som
till en början är violettblå, senare violett brun.
Lukten påminner om kokt kött.
Mustela. Se Vessla.
Musärt. Se Vicker.
Mutation. Se Variation.
Mycelium. Svampvävnad, svampars
trådlika vegetativa delar.
Mycoderma. Se Jästsvampar.
Myelophilus. Se Barkborrar.
Myggor (se Tvåvingar) utvecklas i sött,
stillastående eller rinnande vatten, t. o. m.
i de allra minsta vattensamlingar. Genom
torrläggning av sådana minskas de. Deras
larver och puppor dödas, om vattenytan
täckes med ett tunt oljelager, t. ex. genom
besprutning av fotogen, 20 g. pr. kvm. Till
skydd mot m. användes utom myggnät
ingnidning med björkolja, perubalsam,
citronsyra, tjärolja, ättika, citronellaolja (som
ingår i preparatet »mosquitin») m. m. Myggbett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
