Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Muskler ... - Mynta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8i8
lindras genom salmiaksprit, ammoniak,
glycerin m. m. A. T—n.
Åtskilliga myggarters larver ha stor
betydelse som fiskföda, så i synnerhet de röda
larverna av släktet Chironomus, som finnas i
sjöars bottenslam.
Mykorrhiza. Härmed betecknas en
svampvävnad, som växer i intim förening med
vissa växters rötter. Den omkläder
rotspetsarna, som sakna rothår, och intränger i somliga
fall, men ej alltid, i en zon av rotens
barkvävnad samt utskjuter i den omgivande jorden
svamptrådar, som synas ersätta de felande
rottrådarna. M.-bildningar förekomma i jord,
som är rik på i sönderdelning stadda
växtämnen, s. k. råhumus (se Humus), och upplösa
dess för de högre växternas rötter
oanvändbara organiska föreningar, under det att
värdplantan i sin ordning antages hämta
näring av parasitens beredda närings vätska.
M. är iakttagen hos många växter och anses
vara av stor betydelse för åtskilliga
skogsträd (björk, bok, poppel, tall och gran).
Mylla betecknar rätteligen mullrik jord (se
Mulljord) men användes ofta, mindre egentligt,
som beteckning för lös jord i allmänhet.
Myllning, i. M. av utsäde. I den fria
naturen blir det mesta fröet liggande på ytan
och går till följd därav till stor del förlorat.
Vid jordbruket, där sådant vore ett oförsvarligt
slöseri, myllas eller nedbringas utsädet i regel
i jorden, vilket bör ske så, att förutsättningarna
för dess groning bliva så väl som möjligt
uppfyllda. Myllningsdjupet bör vara så stort, att
fröet får och kvarhåller för groningen tillräcklig
fuktighet, men ej djupare, än att det får
tillgång på luft-syre och att dess upplagrade
näringsförråd räcker, tills groddplantan nått
upp i ljuset och kan börja assimilera de ur
jorden och luften upptagna näringsämnena.
Myllningsdjupet kan också hava betydelse
för plantans rotfäste i jorden. Myllningsdjupet
bör därför avpassas efter jordens beskaffenhet
och vara grundare i en styv och
vattenkvar-hållande än i en lätt och uttorkande jord; det
kan vara grundare på hösten, då fuktigt väder
kan påräknas, än på våren, då jorden vanligen
starkt uttorkar. Framför allt bör
myllningsdjupet rätta sig efter fröets storlek: i regel bör
det myllas grundare, ju smärre det är, ty ju
mindre frö, desto mindre fuktighet behövs för
dess groning, och desto mindre är dess förråd
av växtnäring och förmåga att växa upp
genom ett täckande jordlager. En vanlig regel
angiver det lämpliga myllningsdjupet till
5 ggr fröets största genomskärning. Vallfrö
myllas ofta alls ej eller blott genom en vältning,
men erfarenheten visar, att en ordentlig
myllning giver en jämnare och tätare uppkomst,
i synnerhet då sådden sker på varen, då ytjorden
merendels uttorkar starkt, och samtidigt med
skyddssäden, under det att på ytan liggande
frö har större utsikt att gro, när det täckes av
sädesbrodd, som skyddar ytan för uttorkning.
Svagt myllat utsäde är även utsatt för att
bortplockas av fåglar och andra djur.
En för djup myllning medför fara för att
fröet ej gror av brist på för groningen behövligt
luftsyre och för att groddplantan ej når upp
till ytan, i synnerhet om denna blivit hård och
hopslammad. Den gör ock, att plantorna bliva
svaga, stamdelen mellan fröet och markytan
tunn och svag och lätt förstörd av insekter
eller svampar (rotbrand), plantans
näringsupptagande ur luften fördröjes och utvecklingen
försenas. En ojämnt djup myllning giver
därför även en ojämnt utvecklad och mognande
gröda. Fordom blev utsädets m. till följd
av saknaden av lämpliga redskap mycket
ofullkomlig, varför ock betydligt större
utsädesmängder erfordrades. Då utsädet såddes på
öppen plogfåra och myllades medelst sladdning
eller med harv eller myllharv (se Harv), kom
större delen därav för djupt. Då åter på
slät-harvad åker bredsått utsäde myllades med harv
eller skumplog, kom en del för djupt, en del
blev liggande på ytan. Numera får utsädet
en synnerligen jämn och lagom m., då utsädet
med radsåningsmaskin nedlägges i genom
billarnas lämpliga inställning lagom djupa
så-fåror. Stort utsäde, ss. åkerhönor och potatis,
kan sättas i öppen plogfåra och myllas med
följande plogtilta. Även smått frö, ss. vallfrö,
myllas numera helst, och endast det frö, som
insås i skyddssädesbrodd, måste bliva i saknad
av m. (se Vall).
2. Kreatursgödsel myllas i regel
genom plöjning, helst med brant plog, som
omblandar gödseln med jorden, och så att denna
fullständigt täcker gödseln. Kalk och
konstgödsel myllas genom grund plöjning med
efterföljande grundlig harvning eller ock vid
spridning på nyplöjd jord genom blott harvning.
Mynta, Mentha, till de läppblomstrigas
familj, Labiatœ, hörande mångåriga, starkt
doftande örter, med krypande rotstock, täta
kransar av små, trattlikt klocklika, 5-delade
blommor i de parvis motsatta bladens veck eller
i ax.
Åker- 1. h ä s t m y n t a, M. arvensis L.,
en 20—30 cm. hög ört, med skaftade och
violetta blommor i nästan klotrunda blad
veckskransar, växer allmänt på fuktig gräsmark.
Den meddelar höet en stark doft, som gör det
mindre begärligt för kreaturen, och anses; då
den förekommer i stor mängd i fodret, kunna
göra, att mjölken löpnar dåligt.
Krusmynt a, M. crispa L., har oskaftade
blad och rödvioletta blommor, samlade i täta
toppställda ax. Växer vild i mellersta Europa
och odlas som medicinalväxt. Odlas på något
skuggig plats. Förökas på hösten genom
delning av plantorna. Växtens övre, blommande
delar skördas med vidsittande blad och torkas
på skuggig plats. 5 kg. färsk vara lämna 1 kg.
torr,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
