Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Näring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MO,
A^vc^ftfl
äggviteämnen, lösta i kroppsvätskorna (c i
r-kulationsäggvita). Fettet, som avsattes
i bindväv (fettvävnad) och i benen, kan bildas
av såväl kolhydrat som fett och även av den
kvävefria återstoden vid äggviteämnenas
sönderdelning. Av näringens fett har vid O.
Kell-ners försök med nötboskap från 47.4 till nära
60 % ansatts som kroppsfett, under det att
stärkelse och smältbar växttråd givit upphov
till omkring 25 och rörsocker omkring 19 % av
sin vikt kroppsfett. Det sistnämnda låga talet
beror väsentligen på sockrets förjäsning i
tarmkanalen, vilken är mer omfattande hos
nötkreatur än hos icke idisslare. Hos svin, som
hava särskilt hög förmåga att bilda fett av
kolhydrat, har vid försök fettbildningen
uppgått ända till 35.5 % av stärkelsens och 28 %
av sockrets mängd i födan. Äggviteämnen
(smältbara) hava vid försök med idisslare
givit en mängd kroppsfett motsvarande 23.5 %
av deras viktsmängd.
överskottet av näringsäggvita över vad
djuret kan använda för kroppstillväxt och
mjölkbildning kan, särskilt hos magra djur,
avsevärt öka kroppens förråd av äggvita.
Blodmängden ökas, och i de äggviterika organen
samlas äggvita, som åter användes vid
knappare tillförsel av föda. En stegrad tillförsel
av näringsäggvita medför dock huvudsakligen
en ökad sönderdelning av denna, vilket röjer
sig genom ökad avsöndring av dess
kvävehaltiga sönderdelningsprodukter i urinen, så att
djuret snart åter når kvävejämvikt, d. v. s
avsöndrar lika mycket kväve, som det mottager
i födan. Den kvävefria delen användes dels vid
andningen, dels till fettbildning, vilken dock
äger rum till följd av rik äggvitenäring
huvudsakligen hos kött- och all ätande djur, under
det att växtätare långt mindre fördraga så
stort äggviteöverskott, att någon avsevärd
fettbildning inträder. Jfr Fodring,
Näringsförhållande.
Otillräcklig näringstillförsel
har till följd, att djuret använder kroppens
beståndsdelar för livsunderhållet och den
pågående produktionen (av foster, mjölk, hår m. m.).
Härvid förbrukas först kroppsfettet och
cirkulationsäggvitan men sedan även i någon mån
organäggvitan, så att djuret allt mer magrar
och minskar i vikt. Om djuret härigenom
drives att leva på bekostnad av nedbruten
kroppsäggvita, medför detta vanligen en hastig
förstöring av kroppen.
Näringens energiomsättning.
Sedan det visats, att näringsämnenas verkan
och värde för livsprocesserna, bortsett från
bildningen av äggviteartade ämnen, står i
förhållande till deras värmevärde eller
energiinnehåll, har det blivit vanligt att beräkna
djurens näringsbehov och näringens omsättning
i värmeenheter eller kalorier. Hätvid betecknas
näringsämnenas hela energiinnehåll som
brutto e n e r g i och den del, som kan komma till
847
godo för alstring av värme, kraft, kroppsmassa
och mjölk, som fysiologiskt
bruksvärde eller netto energi.
De olika näringsämnenas bruttoenergivärden
äro följande i gramkalorier.
Äggviteartade ämnen:
gluten......5-99 äggalbumin . . .5.71
växtfibrin.....$.89 konglutin .... 5-4^
legumin.....5.79 pepton . . . . 5-3&
ostämne (kasein) . . 5-75 lim . . . . . . . 5-15
medeltal 5.71.
Aminoföreningar:
leucin......5-59 asparaginsyra . . 2.32,
alanin......3.50 glykokoll . . . . I.n
asparagin.....2.36
Fett :
i djurvävnaden . . . 9-5° i sädeskärna . . . 8.80
i smör......9-23 x stråfoder o.
i oljekakor . . 9-3°—9-5° rotfrukter .... 8.30
Kolhydrat:
enkla sockerarter . . 3.74 växttråd.....4.20
sammans. » . . 3-96 pentosaner . . . 4-°°
stärkelse.....4.18
medeltal 4.18.
Fodrets bruttoenergi kommer aldrig
fullständigt till godo för kroppens underhåll och i
de bildade produkterna. En stundom betydande
del bortgår alltid med de osmälta delarna som
träck. Ytterligare en del förloras med de under
fodrets smältning genom jäsning uppkomna
tarmgaserna, en förlust, som för idisslarna
beräknats till i medeltal 13.7 % av kolhydratens
värme värde, varigenom kolhydratens,
nettoenergi i dessa djurs utfodring reduceras med
4.18 x I3’7 = 0.57 till 3.61, Hos icke-idissiare
100
är denna förlust mindre, d. v. s. de tillgodogöra,
ss. redan nämnts, de lättsmälta kolhydraten
bättre. Av den i blodet upptagna näringens
energi bortgår en del med de avsöndrade
matsmältningssafterna, vilka till stor del medfölja
träcken. Slutligen förloras även en del av
äggviteämnenas energiinnehåll med de
aminoföreningar, som vid dessa ämnens
sönderfallande bortgå med urinen; denna förlust har
beräknats till 1.29 v.e. per g. äggvita,
varigenom dennas energiinnehåll reduceras till
ungefär samma belopp som kolhydratens. Då
foderäggvitan användes för produktionen utan
föregående sönder klyvning, ss. vid bildning av kött
eller mjölk, bör man däremot räkna den i blodet
upptagna äggvitan till hennes fulla energivärde.
Av näringens nettoenergi åtgår alltid en del
för inre arbete i kroppen, särskilt för
tuggnings-och matsmältningsarbetet. För ett så lättsmält
foder som majs har denna energiförbrukning
visat sig uppgå till minst 22 % av
energiinnehållet, för det mer hårdtuggade och mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
