Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omplantering ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
875
tigt laxermedel. Magra eller
överansträngda djur åter böra utfodras kraftigare och
och sparas från arbete. Att låta djuren få
två språng eller låta betäcka dem två gånger
(morgon och afton) samma dag har stundom
visat sig verksamt, ävensom överhoppande av
en eller annan brunstperiod, och hondjur,
som icke bliva dräktiga vid betäckning på
vintern eller våren, bliva det ofta, om
betäckningen sker på sommaren. Ett vanligt fall
är att betäckningen företages för sent, så att
ägget ej längre är mottagligt för befruktning,
Meller att parningen försiggår allt för hastigt
eller sker ofullständigt, så att säd ej avgår,
såsom stundom är fallet med vissa hingstar.
För ston har det visat sig lämpligt för
undgående av omlöpning, att parning företages vid
första tecken till brunst och sedan förnyas på
tredje dagen därefter. E. N—m.
Omplantering brukas i trädgårdsskötseln
och i skogsplantskolor - vid uppdragning av
växter, som senare skola utplanteras på annan
plats, dels för att giva dem bättre utrymme,
dels för att deras rotmassa skall bliva mer
samlad, varigenom flyttningen underlättas
och sker med mindre störning av tillväxten.
Sålunda bruka plantor, som uppkommit efter
tät frösådd, vare sig i bänk eller på fritt land,
u tskolas för att kunna utveckla sig bättre
och kunna ytterligare omskolas. Likaså
bruka smultronplantor och andra örtartade
plantor samt träd- och buskplantor i trädskolor
omskolas. G. L—d.
Omskolning. Se Omplantering.
Omslag, såväl kalla som varma, användas
i allmänhet vid inflammationer.
Kalla o. verka sammandragande på
blodkärlen och minska därigenom blodtilloppet till
den inflammerade delen. De användas därför
lämpligast vid alla akuta inflammationer i
yttre delar (kontusioner, vrickningar,
sensträckningar) och begagnas därtill bäst is,
som anbringas genom särskilt förfärdigade
bandage (av vaxduk eller linneväv) med fickor
på utsidan, vari isen lägges.
Varma eller våtvärmande o.
(Priessnitz o.) befrämja företrädesvis
uppsugningen av inflammatoriska utgjutningar och
minska därigenom spänningen och smärtan,
befordra fördelningen och återställa sålunda
vävnadernas normala beskaffenhet. Vid
anbringandet lägges först en i Burows lösning
eller endast i vatten fuktad och väl urvriden
vaddplatta eller linneduk och därutanpå ett
stycke vaxduk eller vaxtaft, som kvarhålles
med en gasbinda, och ytterst ett stycke filt
eller tjock yllebinda. Noga tillses, att
bandaget sluter tätt till i kanterna; det bör
omläggas 2—3 gånger dagligen. Se Avledande
medel. E. N—m.
Onobrychis. Se Esparsett.
Opium. Se Alkaloiden
Or. Se Kvalster.
Organisk substans. Härmed brukar vid
foderanalysen och i utfodringsläran betecknas
summan av fodrets innehåll av organiska
ämnen, vilken likasom torrsubstansen angiver
fodrets massa, vilkens storlek är av vikt vid
beräkning av foderransoner. Se Foderanalys,
Fodernorm.
Organtvång. Se Slakteri.
Origanum. Se Mejram.
Orleana, ett till smör- och ostfärg ~> använt
gulrött färgämne, som erhålles av fröna av en i
de heta länderna växande buske, Bixa arellanaL,.
Av färgämnet beredes smörfärg genom lösning
i olja, ostfärg genom lösning i alkoholisk
natronlut. Jfr Ostfärg, Smörfärg.
Ormar äro fotlösa kräldjur med rörligt
förenade käkbenshalvor och spetsiga tänder i
käkar och gom; de sakna bröst- och skulderben.
Äro talrika i varmare länder, men i Sverige
finnas endast följande:
Vanlig eller vattensnok, Coluber
{Tropidonotus) natvix L., har huvudet täckt av
större plåtar, med ljusa, vitgrå eller gula,
fläckar i nacken. Kroppsfärgen ovan svart
eller grå, under huvud och hals vit, buk
svartblå med ljusa fläckar vid sidorna! Stundom är
han olivgrå med 4—6 rader svarta fläckar,
helsvart utan nackflackar eller grönaktig. Kring
kroppens mitt kölade fjäll. Har endast giftfria
tänder. Är i södra och mellersta landsdelarna
vanlig, mest på fuktiga ställen, simmar bra
och lever av småfisk, vattenödlor och grodor.
Lägger vita av pergamentliknande skal
omgivna ägg i löv- och gödselhögar, där de kläckas
av vid multningen frigjord värme. Är alldeles
oskadlig.
Slät snok, Coluber (Coronella) aitstriaca
Laur., är lik föreg, men är brun med en mörk
fläck i nacken, fortsatt av ett par band efter
ryggen. Undersidan rödgul eller stålgrå. Har
släta fjäll. Förekommer på torra platser. Föder
levande ungar. Lever av ödlor, möss m. m.
Ofarlig.
Huggorm, Vipera beyns L., har brett,
platt huvud täckt av små fjäll, två rörformiga
gifttänder i överkäken. Kroppsfärgen är Pregel
ovan silvergrå, gråbrun eller rödbrun med ett
mörkt, åt båda sidor tandat band, under
gråblå-svart eller spräcklig. Unga honor
rödbruna, pläga kallas äsping. Kroppens fjäll
kölade. Föder på eftersommaren levande
ungar. H. förekommer i hela landet, mest i
dess södra delar, älskar soliga platser. Lever
av små däggdjur, ödlor, insekter m. m. Fångas
och ätes av igelkottar, svin, ormvråk, korp,
kråka m. fl. Dess bett är mycket giftigt och
häftigt verkande, särdeles för barn. Vid bett
är bäst att genast skära ett snitt vid såret
och söka utpressa blodet därur, innan giftet
hunnit spridas. Om behandling av ormbett,
se Gift.
Kopparorm är en fotlös ödla. Se
Ormslå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
