Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pappersved ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
885
nat taktäckningsmaterial, såsom tegel o. dyl.,
brukas en tunnare sort,
underlagstakpapp, vilken föres i marknaden i
likhet med föregående. Luktfri
impregnerad papp användes huvudsakligast
till träväggar och anbringas under panelen
samt till trossning. Den föres i marknaden i
rullar innehållande 15 m. i längd och
vanligen 1,20 m. bredd. Dessutom förekommer
vanlig spännpapp, som användes för
underberedning vid tapetsering av träväggar
samt för pappspända tak. Alla pappslag
förekomma i en del olika tjocklekar. För
takpapp jfr Tak: Taktäckningsmaterial.
L. N. Gramén.
Pappersved (trämasseved,
massa v e d) av gran eller tall är råmaterial för
pappersmassefabrikation. Bägge trädslagen
användas till sulfat- och mekanisk
massa, medan sulfitmassa
framställes endast av gran. Prima p. bör vara i
möjligaste mån fri från blånad och röta, ej
för storkvistig och krokig, samt jämnkapad
i ändarna och vanligen randbar kad. Den
säljes antingen per Im3, i vilket fall den avmätes
i 2,3 eller 4 m. längder, eller per kubikfamn i
6 eller 12 fots längder eller per verklig
kubikfot i vanliga timmerlängder, då kubikmassan
för varje klamp vanligen utrönes genom
mätning av längd och mittdiameter.
Toppdiametern bör ej understiga 3 eng. tum. Grövre
klampar än 7 a 9 tum betalas i regel bättre
som timmer. èf M. J. Dft.
Paradisäpple. Se Dvärgträd, Äpple.
Paraffin, blandning av fasta kolväten,
erhållen genom utkristallisering av den
tjockaste återstoden vid destillation av bergolja.
(Se d. o.) En vit, vaxlik, smak- och luktlös
massa, som smälter vid 450 eller högre gradtal
och vid stelnandet bildar ett för luft och
vatten ogenomträngligt lager. Användes därför
att smälta över sylt och andra konserver för
att utestänga luft samt mögel och bakterier
liksom även för att skydda ost för mögel och
avdunstning. Se Ost.
Parakasein. Se Ost, Äggviteartade ämnen.
Paralysi. Se Lamhet.
Parasit, snyltare, betecknar växt
eller djur, som hämtar sin näring från annan
levande organism, som då betecknas som
värdväxt eller värddjur.
1. Parasiterande växter
utmärkas därav, att de sakna bladgrönt (se d. o.)
och därför ej kunna själva bereda sin näring.
Jämte sådana helparasiter finnas även
halvparasiter, vilka innehålla
bladgrönt och själva assimilera oorganisk näring
men därjämte även hämta näring från andra
växter. Sådana äro misteln, som växer på
en del lövträds stammar, samt några till
skeplingväxterna hörande örter, ss. skepling,
höskallra, rödtoppa och ögontröst (se d. o.).
Helparasiter förekomma i mycket litet fåtal bland
de högre växterna i Sverige, blott den här
sällsynta misteln och snärj arter (se Snärja), utan
huvudsakligen bland svampar och bakterier.
Dessa förorsaka i regel skada på värden
genom att beröva honom näring, framkalla
sjukliga bildningar eller förstöra de angripna
vävnaderna och förorsaka därigenom
sjukdom och död. Flertalet smittsamma
växt-och djursjukdomar förorsakas av dylika
parasitiska svampar eller bakterier. Som
allmänna och bemärkta dylika parasitära
sjukdomar må nämnas, hos växter: rost, sot,
strimsjuka, potatissjuka, klöverröta, mjöldagg,
fruktträdmögel; hos djur: pest, kolera, kvarka,
strålsvampsjuka, smittsam kastning, rödsjuka,
tuberkulos m. fl.
Åtskilliga växtparasiter kunna även leva
som saprofyter (se d. o.), d. v. s. hämta sin
näring även från döda växt- och djurämnen.
Sådana fakultativa parasiter äro
t. ex. fusarier, sot- och sotdaggsvampar
m. fl. Det finnes dock även parasiter, som
gagna värdplantan genom att bereda henne
näring. Hit höra synibiotiskt levande
svampar och bakterier och lavar, som äro
föreningar mellan alger och svampar.
Mykor-r h i z a-bildningarna eller närings beredande
svampvävnader på träds rötter samt framför
allt baljväxtbakteriers symbios med
baljväxter i dessas rotknölar äro ock dylika bolag
mellan parasit och värdplanta.
2. Parasiterande djur. Bland
den stora mängd djurarter, som leva som
parasiter i djur, framkalla åtskilliga verkliga
sjukdomar hos värddjuret; sådana äro
binnikemaskar, leveriglar, som förorsaka igelsjuka,
de protozoer som förorsaka frossa och
sommarsjuka m. fl. (Se d. o.) Andra parasiter göra
skada blott genom att leva på andra djur eller
växter och av safter, som de suga ur dessa,
ss. skabb, fästing, brömslarver, loppor, löss
hos djur samt sköld- och bladlöss m. fl. hos
växter. Vissa parasiter, som angripa
skadeinsekter, bidraga verksamt att inskränka
dessas härjningar. Se Insekter, Tvåvingar,
Steklar. Om de olika slagen av parasiter, deras
sätt att uppträda, de sjukdomar de förorsaka
och medlen att bekämpa dem, se deras namn
samt Desinfektion och Insektdödande medel.
Parasitflugor. Se Tvåvingar.
Paratuberkulos är en sjukdom hos
nötkreatur, förorsakad av en med tuber
kelbacillen närbesläktad bakterie. Sjukdomen, som
är lokaliserad till tarmarna, yttrar sig
företrädesvis i stark avmagring och häftig diarré.
Den är i allmänhet långvarig och kan vara
i flere månader. Sjukdomen är stationär på
de normandiska öarna och har även uppträtt
i vårt land bland därifrån importerade djur
(Jerseyboskap). E. N—m. ■
Pärer stån g. Se Betsel.
Paré si. Se Lamhet.
Parisergrönt. Se Insektdödande medel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
