Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pappersved ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
889
bliva ett besvärligt ogräs. Rötterna förvaras
som andra rotfrukter under vintern.
(G. L—d.) H. J. Dft.
Pepsin. Se Enzym, Matsmältning.
Peptid. Se Äggviteartade ämnen.
Pep t on. Se Äggviteartade ämnen.
Percheron-häst, en tung, kallblodig fransk
hästras, benämnd efter grevskapet Le Perche,
väster om Paris. Han är en grov arbets- och
omnibushäst, men av ädlare typ än
Ardenner-hästen. Rasen infördes till Sverige på
1840—50-talen och vann ej så liten användning som
förädlingsmaterial, särskilt i Närke och
Västergötland. Ehuru resultatet härav ansågs vara
gott, fortsattes ej denna avel.
Perdix. Se Rapphöns. Vaktel.
Perenn, flerårig. Perenna blomsterörter, som
kunna uthärda vintern i det fria, hava på
senare tider börjat att i allt större utsträckning
användas på blomsterrabatter, delvis av det
skäl, att de kunna kvarstå år efter år. De
äro billigare, kosta mindre arbete och gå säkrare
till än i-åriga blomväxter. Se Blomsterodling.
Peridermium, blåsrost. Se Rostsvampar,
Törskat e.
Perilla, ett till de läppblommigas familj,
Labiatœ, hörande örtsläkte, hemmahörande
i Asien, odlas på rabatter som bladväxter.
Vackrast och mest använd är P. nanhinensis
Dec, med bruna—brunvioletta,
metallglänsande, ofta brokiga blad. Plantor uppdragas
av frö i bänk och utplanteras på försommaren
på kalljord. G. L—d.
Periodhygge, beteckning för i vissa perioder
indelad avverkning.
Peritonit. Se Bukhinneinflammation.
Peronospora. Se Bladmögel, Lökmögel.
Peroxidas. Se Enzym 4.
Perrisia. Se Gallmygga.
Persilja, Petroselinum sativitm Hof fm., av
de flockblomstrigas familj, Umbelliferœ,
utmärkt genom glänsande, 3-dubbelt pardelade
blad, allmänna och enskilda svepen (jfr
Vildpersilja) under de sammansatta flockarna,
gröngula blommor samt rundade delfrukter med
låga åsar. Hela växten har svag kryddlukt.
P. är inhemsk i s. Europa och har sedan gamla
tiden odlats som kökskryddväxt. Den odlas i
2 huvud varieteter:
a. Rotpersilja, vilkens rot användes
likasom palsternackor; även bladen användas;
odlas mindre allmänt.
b. Bladpersilja, odlas i flere sorter,
dels med släta, dels med krusiga blad.
P. bör, för att lämna rik och frodig skörd,
odlas på näringsrik, helst förra året gödslad jord.
Sås vanligen på våren men för tidig skörd även på
hösten, helst i rader med 20 cm. avstånd.
Rotpersilja övervintrar uppåt landet ej säkert utan
täckning och vinterförvaras i stuka eller källare.
Till fröskörd utplanteras rötter på våren.
Blad-p. är något vintersäkrare men bibehåller ej
bladen väl annat än under betäckning, t. ex.
med bänkfönster. Odlas numera i stor skala
i hus för vinterbehov. Den lämnar frö andra
sommaren. Fröet bibehåller grobarheten rätt
väl i 2—3 år. (G. L—d.) H. J. Dft.
Petroleum. Se Bergolja, Insektdödande
medel: fotogenemulsion.
Petromyzon. Se Nejonögon.
Petroselinum. Se Persilja.
Petunia ett till nattskattornas familj,
Sola-naceœ, hörande växtsläkte, utmärkt av
helbräddade blad, klibbig behåring och stora,
trattlika ensamma blommor i bladvecken. Av detta
släkte, som härstammar från Amerika, odlas
en hybridform, P. hybrida Hört, med
praktfulla enkla eller dubbla blommor, vilkas färg
växlar från vitt till mörkt violett. Plantor
uppdragas i bänk och utplanteras på
försommaren. G. L—d.
Phædon. Se Senapsbagge.
Phalaris. Se Rörflen.
Phaseolus. Se Böna.
Phasianus. Se Fasan.
Philadelphus. Se Schersmin.
Phleum. Se Timotej.
Phlox, amerikanskt växtsläkte av fam.
Polemoniaceœ, utmärkes av helbräddade,
motsatta blad samt blommor med tallriksformigt
utbrett bräm och smal pip, samlade i stjälkens
topp. För sina vackra blommor odlas flera
arter, mest följande: hös t flo x,
höstsyren, P. hybrida Hört, vartill höra under
odling uppkomna hybrider, som även gå under
namnen P. perennis, decussata och paniculata,
äro mångåriga, mycket härdiga, på eftersommar
och höst blommande sorter med stora blommor
i från vitt till rött och violett växlande färg.
Förökas lätt genom sticklingar pä försommaren
eller genom delning på eftersommaren. P.
divaricata L. är också en flerårig men lågvuxen,
blåblommig art, som blommar rikt på varen.
P. verna Sw. är en likaledes låg, vårblommande
art med röda blommor. Sommarflo x,
P. Drummondi Hook., är en i-årig art, som
odlas i en mängd låga eller medelhöga sorter
i växlande färgtoner från vitt till rött och
violett. De båda senare arterna sås i bänk.
G. L—d.
Phragmites. Se Bladvass.
Phyllobius. Se Lövvivlar.
Phyllopertha. Se Ollonborre.
Phyllotreta. Se Jordloppor.
Phytophtora. Se Bladmögel, Potatissjuka.
Pica. Se Kråkfåglar.
Picea. Se Barrträd, Gran.
Picus. Se Hackspett.
Pieris. Se Kålfjärilar.
Pik. Se Fiskeredskap, V.
Pil, vide, sälg, Salix, ett ytterst
artrikt släkte av träd och buskar, hörande till
pilfamiljen, Salicineæ, och utmärkt av nakna,
enköniga blommor med hela skärmfjäll,
samlade i han- och honhängen på olika stånd. Deras
små, fjunbärande frön förlora snart sin gro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
