- Project Runeberg -  Lantmannens uppslagsbok /
918

(1923) [MARC] Author: Herman Juhlin-Dannfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psila ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

9i8

p. i klosterträdgårdarna under medeltiden. P.
är mer värmefordrande än äppleträdet, och
dess odling lämnar därför ädlare frukter i
varmare trakter, ss. i södra Europa,
Frankrike, Belgien och i synnerhet Förenta staternas
varmare delar (Kalifornien). I Sverige odlas
p. mest och i de finaste sorterna inom södra
Sveriges kusttrakter (i:a fruktodlingszonen,
se Fruktodling), men i mindre utsträckning
och med mindre framgång, ju nordligare och
högre orten är belägen, och föga norr om
Vänern och Dalälven. För värmens skull odlas
päron ofta på spaljé mot åt söder vettande
murar eller väggar. Som p. hava djupgående
rot, böra de planteras på djup jord, vilken bör
vara näringsrik och snarare något styv och
fuktig än tvärt om. Som fuktigt läge försenar
mognaden, har dock torrare jord företräde på
nordliga platser. P. kunna på grund av sitt
upprätta växtsätt planteras tätare än
äppleträdet eller med minst 8 m. mellan stamträd
och 4 m. mellan dvärgträd. Många
päronsorter äro självsterila (se Fruktbarhet), varför
flera sorter böra odlas i blandning.

P. odlas företrädesvis som stamträd,
förädlade på päronvildstam, vissa sorter även på
kvitten. Om deras odling, förädling och vård
se Fruktodling.

I Sverige mera allmänt odlade sorter:

i. Sommarfrukt. a. Lämpliga i
Mälardalen:

Augustipäron. Under detta namn
odlas åtskilliga tidiga sorter, bl. dessa det gamla,
numera föga planterade
larsmässpäro-n e t. Frukten är liten, kort, kägelformig,
gröngul. Smak god, sötsyrlig. Härdigt och bördigt.

Gråpäron, grällor, beurré gris.
Frukt medelstor, kägelformig, grön med
gråbrunt rost över drag. Smak fin. Trädet
kraftigt. Mognar i september, föga hållbart.

Hovstapäron. Frukt väl medelstor,
gul med gröna prickar, kött grovt men saftigt.
Hållbart någon vecka. Trädet bär tidigt och
rikt.

Sommarbergamott. Frukt liten,
plattrund, grön, gulnande. Mognar mycket
tidigt men blir hastigt mjölig. Trädet är
storvuxet och starkt. Odlas numera ej så
allmänt som förr.

b. Lämpliga företrädesvis i södra Sverige:

Amanlis, beurré d’ Amanlis.
Fransk sort. Frukt medelstor, rundat
kägelformig, gröngul, något rostfärgad och svagt
brunflammig på solsidan. Mognar i sept.—
okt. Ej synnerligt hållbart. Trädet starkt
och bördigt.

Clapps favorit. Amerikansk sort med
stora, kägelformiga, något knöliga
(bonchré-tienform), gula frukter med karminröda
flammor på solsidan. Fin sort, mognar i
september, föga hållbar.

Göteborgs diamantpäron,
gammal västgötasort, som allmänt odlas på väst-

kusten. Frukt medelstor, gröngul med svagt
brunröda strimmor. Avplockad före
mognaden är den hållbar någon vecka, blir eljes
ofta mjölig.

Williamspäron, engelsk sort, med
stora, ljust vaxgula frukter, rödaktiga på
solsidan, kött fint, vitt. Bästa sort för
kompott-beredning. Mognar i sept., föga hållbar.
Träd medelstarkt, bördigt.

2. Höst frukt. a. Lämpliga i
Mälardalen :

Bonchrétien. Under detta namn
(»bun-katiner») odlas i Stockholmstrakten något
olika sorter, utmärkta av stora, knöligt
kägelformiga, gulnande frukter med gröna
prickar och brunröd flammighet på solsidan.
Köttet är grovt. Skördas före mognaden
till inkokning. Planteras numera föga.

Esperens herrepäron, en äldre
belgisk sort, med medelstora, rundat
kägelformiga, gröna, mycket fina frukter, som dock
i varmt rum lätt svartna i skalet. Trädet
något spensligt men bär rikt. En av Sveriges
bästa päronsorter.

Höstbergamott. Frukt liten,
platt-rund, grön, finsmakande. Trädet blir stort
och kraftigt men börjar sent bära.

Moltke päron, en äldre dansk sort,
med stora, ovalt äggrunda, gula frukter med
mycket fint, smältande kött. Kan endast
på varm växtplats odlas i Mälardalen.

b. Lämpliga företrädesvis i södra Sverige:

Bonne Louise d’ Avranches,
gammal fransk sort, med medelstora,
gröngula, å solsidan rödbruna, mycket
finsmakande frukter. Trädet icke starkt, bär mycket
tidigt. Eftersökt handelsfrukt.

Nouveau Poiteau, belgisk sort, med
stora, långsträckta, gröna, ej synnerligt fina
frukter. Trädet kraftigt och rikt bärande.
Odlas allmänt i Skåne.

3. Vinterfrukt.

Grännapäron, en i Gränna i stor
utsträckning odlad, men eljest föga odlingsvärd
sort med stora, gula, starkt rödflammiga,
mindre hållbara frukter med sträv smak.

L i e g. e 1 (även kallad amur etter)
importeras i stor mängd från Böhmen. Frukt
medelstor, klumpig, grön med välsmakande
kött. Sen vinterfrukt, som på gynnsam
växtplats kan gå upp till Kolmården.

Alexander Lucas, en
ursprungligen fransk, från Tyskland införd sort med
stora, kägelformiga, gröngula, kanelfärgat
punkterade frukter med vitgult, smältande kött
med vinaktig kryddsmak. Mognar i
november. Mycket hållbar. Uthärdar åtminstone
vid spaljé vintrar ända upp i Mälardalen.

Päronträdet och dess frukter skadas
jämförelsevis litet av parasiter. Bland sådana, som pläga
göra större skada, märkas fruktskorv,
fruktträdmögel samt nedanstående insekter.

(G. L—d.) H. J. Dft.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:49:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lantuppsl/0928.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free