Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rede ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
928
Renfanebagge, Galleruca (Adimonia)
ta-naceti L., är en helsvart, 8—10 mm. lång
skalbagge med nästan äggformig, bakåt bredare
kropp och fint rynkigt punkterade täckvingar.
Larven är ävenledes, åtminstone ovan, svart
samt försedd med längsrader av borstbärande
små vårtor. Lever på en mängd olika växter,
mest ogräs, men gör ibland på eftersommaren
skador på potatis, rovor, klöver m. m. På
hösten läggas ägg (andra generationen) på
stjälkar och blad i små, oregelbundna högar,
varvid de gula äggen övertäckas av ett tjockt,
svart, stelnande slem. Bekämpas med
arsenikgifter. Fig. å föreg. sida. A. T—n.
Renfluga, Cephenomyia trompe L., 14—■
15 mm. lång, med tät, pälslik hårbeklädnad,
som i övervägande grad är svart. Panna
mässingsgul, mellankropp framtill och på
sidorna, bakkropp vid basen, spetsen och på
buken m. 1. m. gul. Utbredning lika med renens.
Larverna leva, ofta i stort antal, i näshålan
och svalget på renen, varvid m. 1. m.
svårartad inflammation av slemhinnan uppkommer.
Larven når en längd av över 30 mm., lämnar
värddjuret som fullvuxen och förpuppas på
marken. A. T—n.
Rengöring bör utföras så, att alla
förorenade ämnen avlägsnas och tillika
mikroorganismer, som förorsaka förskämning, jäsning
och sjukdomar, dödas. För avlägsnande av
fasta föroreningar användas först ämnen, som
upplösa dessa och de ämnen (företrädesvis
fett), som binda och fästa smutsen. Valet
av dylikt lösningsmedel bör därför avpassas
efter arten av det, som skall lösas, men även
med hänsyn till att de ej skada de föremål, som
skola rengöras. Flertalet av dessa lösningsmedel
äro svagt desinficerande, men där syftet
särskilt är förgörande av sjukdomsalstrande
bakterier, användas även särskilda starka
desinfektionsmedel. Slutligen böra de upplösande
och desinficerande ämnena i allmänhet noga
bortsköljas.
Som rengöringsmedel användas:
Vatten, helst mjukt, emedan kalk i
vattnet minskar lösligheten för fett och ökar
åtgången av såpa eller tvål, då sådan användes.
Hårt vatten göres mjukt genom kokning och
tillsats av soda. Varmt vatten verkar
kraftigare upplösande än kallt; kokhett vatten
eller ånga verkar dessutom desinficerande.
A s k 1 u t verkar genom sitt innehåll av
kaliumkarbonat (pottaska) upplösande på fett;
användes förr allmänt vid klädtvätt, men är
numera mestadels ersatt av tvättpulver och
soda. Helst användes lut av björkaska; alaska
undvikes på grund av sin halt av rost.
Soda (kolsyrat natron) verkar som
asklut och användes för r. av förtenta och
kopparkärl; stark sodalösning upplöser målarfärg
och gör trä löst och mörkt.
Tvål och såpa äro mildare lutaktiga
ämnen och användas huvudsakligen för kläd tvätt.
Natronlut, natriumhydrat, är ett
frätande, lutaktigt ämne. Det användes i
mejerierna för rengöring av pastorer, emedan det
upplöser både fett och äggviteämnen, som
fastnat på metallytan. Då det fräter på
förtenningen, bör det dock användas med
försiktighet och blott där rengöring med soda ej
är tillräckligt verksam.
Kalk, släckt, är bästa rengöringsmedel
för trä, som därigenom blir hårt och vitt.
Det verkar även rätt starkt desinficerande.
Användes för tvättning av redskap och kärl
av trä i mejerier samt vid rengöring i
krea-tursstallar.
Fettfläckar borttvättas med
fotogen, bensin, kolsvavla m. fl. fettlösande
ämnen*
Rostfläckar avlägsnas genom
be-strykning med fuktigt bläckpulver (surt
oxal-syrat kalium).
Metallytor rengöras från rost, ärg
och annan anlöpning genom skurning med
slammad krita och sur mjölk. Koppar
blankas med saltsyra. Järn och zink frätas starkt
av syror, och deras skurning med syror bör
därför vara mycket kortvarig. Jfr
Desinfektion. Aluminium skuras med utspädd
salpetersyra men ej med saltsyra eller lutaktiga
ämnen, som lösa metallen.
Renhet. Se Frökontroll, Utsäde.
Rensning och sortering av säd och frö.
Sedan kärnan vid tröskningen lösgjorts ur
axen, baljorna eller andra fröhus, skall den
skiljas från halm, agnar, boss och ogräsfrö.
Detta skedde i äldre tid mest för hand.
Säden kastades med skovel, varvid
blandningen uppdelade sig efter tyngden, så att
de lättaste delarna, agnar, boss och
halmstump, hejdades av luftens motstånd och föllo
närmast arbetaren, under det att det tyngre,
kärnan och ogräsfrö, föll längre bort, ju tyngre
det var i förhållande till storleken.
Härigenom erhölls redan en lindrig sortering, i det
att de väl matade kärnorna föllo längre bort
än mindre väl matad säd och slösäd.
Därjämte användes även sållning på
handsåll, dels grövre r i s s e 1, pä vilka halmstump,
tistelknopp och annan grövre förorening
skildes från de smärre delarna, säd eller frö, agnar
och boss, före kastningen, dels finare såll, på
vilka säd och gagnfrö efter kastningen skildes
från inblandade ogräsfrön och sönderslagna
kärnor samt även en sortering efter grovleken
kunde göras.
Numera utföras r. o. s. huvudsakligen med
maskiner; handsåll förekomma dock vid
rensning och sortering av smärre partier frö. De
maskiner, som användas för r. o. s., uppdela
i allmänhet sädes- eller frövaran, liksom då
arbetet utföres för hand, efter tyngden eller
efter storleken, stundom efter bådadera, och
i vissa redskap efter kärnans form. Arbetet
sker vanligen i följande avdelningar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
