Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rotfrukter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
942
visat sig tillfredsställande, sedan på
sockerhalt, varpå de i allo bästa uttagas för
stammens bibehållande och ytterligare förbättring.
Fröodlingen bör ske blott på lätt jord, som
är i hög växtkraft, men första året, då
frörötterna frambringas, bör jorden icke få stark
kvävegödsling, utan helst ingen eller blott
mindre mängd kreatursgödsel på hösten samt
högst 200 kg. chilesalpeter under vår och
sommar. Däremot gives stark gödsling med
superfosfat och, där så behöves, kalisalt. Andra
året, då blomning och frösättning skall ske,
gives stark gödsling med kväve åt frörötterna.
Då fröavkastningen under sådana
förhållanden ej behöver bliva mindre på smärre än på
stora frörötter, så utväljas mindre rötter till
fröodling, och dessa odlas därför med mindre
utrymme pr planta. De till fröodling avsedda
rötterna skötas och förvaras över vintern ss.
vanliga rötter och utplanteras på våren.
Bruks-eller handelsfrö, vilket odlas utan urval av
rötterna, odlas. numera för ytterligare
besparing av utrymme och arbete till större delen
på s. k. sticklingsrötter. Sådden sker då först
i augusti och med ej större radavstånd, än som
behöves för hackningens utförande. Rötterna
böra tack vare jordens goda beredning och
rikliga gödsling utvecklas kraftigt men nå
på hösten tjockleken blott av ett finger eller
ett hönsägg. På hösten lämnas plantorna
orörda i jorden, om sorten tål vinterkölden,
eljest upptagas de och förvaras i stack.
Sticklingodling användes dock ej vid odling av
stamfrö, vilket bör tagas efter noga utvalda rötter,
utan blott för skörd av bruksfrö. Utsättningen
av frörötter, som förvarats över vintern, sker
för hand i räta rader, helst i kors, så att man
kan köra med hästhacka mellan dem i två
riktningar. Skörden av fröstjälkarna måste, för
att undvika förlust genom spillning, noga
avpassas efter mognaden och utföras med stor
försiktighet. De avskurna fröstjälkarna få
stå hopsatta på fältet att eftermogna och
torka, men vanligen behöves ytterligare
torkning av det tröskade fröet av betor och
morötter i torkapparat.
Skötsel av r. kräver mycket arbete
men kan till största delen utföras av kvinnor
och barn och utlämnas därför oftast på ackord,
av sockerbetor, där odlingen har större
omfattning, vanligen så, att gallring, rensning
och upptagning lämnas mot betalning i ett
för allt.
Om arbetsmängd vid rotfrukters skötsel
och skörd se Arbetsmängd.
Sockerbetors skötsel och skörd utlämnas
vanligen på ackord i Skåne efter visst pris
pr. tunnland, varvid 36 % plägar betalas för
skötseln och 64 % för skörden, en proportion
som är oriktig,, om ej skörden blir synnerligen
svår, men som motiveras av nödvändigheten
att hava säkerhet för att hela ackordet, även
skörden, fullföljes.
Fodervärde. Rotfrukters vattenhalt
växlar efter arten och sorten, från lägst
omkring 75 % hos sockerbetor och högst omkring
93 % hos vita rovor, men är även olika hos
olika stammar av samma sort, varför det är
av vikt att skaffa frö av torrämnerik stam,
samt är större hos stora än hos smärre rötter
vid samma mognad. Torrämnets
sammansättning är ganska lika hos olika slag av
foderrotfrukter. Huvudmassan är kvävefria
extraktämnen, som pläga utgöra 65—85 %
av torrämnet, och utgöres hos sockerbetor till
omkring 3/.t, hos morötter och foderbetor till
mer än hälften och hos kålrötter och rovor
omkring 1/1Q av socker. Proteinhalten uppgår
till 5—11 % av torrämnet och omkring 1 %
av rotvikten och utgöres till 1/2—2/3 av
ami-der. Även växttråd och askhalten är låg,
omkring 1 % av rot vikten.
Rotfrukters proc. medelsammansättning.
Sockerbetor . . Fodersockerbetor Eckendorffer » Barres » Morötter .... Kålrötter ... |Rovor.....
Torrämne
Aska
Smältbara
8
C/q
il a> B p*
>■■
C/q Cfq <!
> öl
E3 *
<
p: &
po Cu
25
II 12
13 12
9
0.7 I.o I.o I.o I.o
0.9
0.8
o-5
0.5 0.4 0.4 0.5 0.5 0.4
0.7 0.7 0.6 0.6 0.4 0.5 0.5
O.I O.I O.I O.I O.I O.I O.I
2O.3
IO.o
!:?
5.4
o-5 0.7 0.7 0.7 0.7 0.8 0.7
25.2
13-5
IO.3
II.5 I2.I II.3
8.0
Alla r. hava hög smältbarhet, och då
torrämnets sammansättning är mycket likartat,
står fodervärdet i nära förhållande till proc.
torrämne, och för såväl nötkreatur som svin
och hästar har 1.1 kg. rotfruktstorrämne
visat sig motsvara 1 foderenhet. • R. äro ett
synnerligen begärligt och hälsosamt foder för
alla husdjursslag, och mängderna i utfodringen
begränsas huvudsakligen av behovet att
genom andra fodermedel giva foderransonen
ett tillräckligt närings- och isynnerhet
äggviteinnehåll. Sålunda kunna gödd jur av
nötboskap förtära ända till 50—65 kg., gödfår
om 50—60 kg. 1. v. 5—6 kg. foderbetor pr.
dag; i mjölkkors utfodring äro rotfrukter
särskilt av värde som mjölkdrivande, men
kornas större behov av äggvita gör det
nödvändigt att inskränka rotfruktsgivan, för att
djuret skall kunna upptaga det behövliga
tillskottet av äggvitevikt foder; mjölkkor på
500 kg. lev. v. få intill 35—45 kg.
foderrotfrukter. För svinen måste rotfruktsgivan
inskränkas på grund av deras mindre rymliga
mage och tarmar, så att de av okokta
rotfrukter ej böra få mer än motsvarande 1/5—1/6 av
foderransonens näringsvärde, eller 5—6 kg.
ioo kg. = f enh. I
Växttråd
g I Extr.
rg ämnen I
1 Fett
Amid.
1 Äggv.
Aska j
Torrämne |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
