Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogsmärke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
990
får förekomma, endast om så kan ske med
tillämpning av uthållig skogshushållning, och
för dylik avverkning i och för nyodling
fordfas besiktning av den tillämnade
odlingsmarken och medgivande av K. B. Å samfälld
husbehovsskog fordras alltid utsyning och
stämpling för avverkning; avverkning och
avyttring skall där ske för gemensam räkning,
med rätt dock för delägare att uttaga den del
av det utsynade virket, som faller på hans
andel.
Även å vissa efter den 29/6 1866 upplåtna,
utom lappmarkerna belägna skattehemman,
vissa till enskilda sålda överloppsmarker samt
å kronohemman och lägenheter, upplåtna med
åborätt, inom de norra länen, får avverkning av
barrträd annat än för husbehov ske allenast
efter utsyning och efter upprättad
avverk-ningsplan. Senaste förordning härom 18/6 !9i9-
Lag om skyddsskogar den 24/7
1903 stadgar, att till skydd mot flygsand och
mot fjällgränsens nedgående Konungen äger
förordna, att annan avverkning än till
husbehov må äga rum endast efter utsyning och i
sådan utsträckning, som är förenlig med
omsorgen om skogens återväxt och framtida
bestånd. Om ytterligare inskränkning i ägarens
förfoganderätt över skogen fordras, har
ägaren rätt att fordra, att kronan inlöser marken,
vilket dock icke gäller mark inom område i
Väster- och Norrbottens lappmarker,
beträffande vilket avvittring icke fastställts före 1/7
1909. (Lag 24/7 1903, ändr. 5/e 1909) Dylika
skyddsskogar finnas avsatta huvudsakligen i
Jämtlands län, mindre områden även i
Ångermanlands och Kopparbergs län.
Lag ang. vård av enskildas
skogar d. 24/7 1903 införde som allmänt
gällande grundsats, att vid avverkning
skogens bibehållande skall tryggas. Denna lag,
som gäller för hela landet utom Gottland, Öland,
N. och V.-botten, fjälltrakter i Jämtland samt
Särna och Idre i Dalarna, där ovan anförda
särskilda skogsskyddslagar gälla, stadgar, att
å skogsmark, tillhörig enskilda, avverkning
för annat än husbehov eller uppodling eller
markens användning till byggnadstomt ej
må så bedrivas eller efter avverkningen med
marken så förfaras, att skogens återväxt
uppenbarligen äventyras. Om sådan van vård ägt
rum, är den, som låtit den komma sig till last,
pliktig att vidtaga för återväxtens
betryggande åtgärder, varvid jordägaren är ansvarig
för a v ver kar es skyldighet i detta avseende.
Efterlevnaden av lagen övervakas av
landstingsområdets skogsvårdsstyrelse och
kommunernas
skogsvårdskommitté-e r (se Skogsvårdsstyrelse).
Skogsvårdsstyrelse äger att hos K. B. påkalla undersökning
samt avgiva, förslag om åtgärder för markens
återförsättande i skogbärande skick. Om
överenskommelse om härför nödiga åtgärders
vidtagande ej kan träffas med den för åter-
växtens betryggande ansvarige eller denne
eftersatt därför avtalade åtgärder, äger
styrelsen åtala vid domstol, som föreskriver
nödiga åtgärder och tid för deras fullgörande,
vid äventyr att de eljest . utföras av
skogsvårdsstyrelsen på den försumliges bekostnad.
Även kan avverkningsförbud på sätt och å så
stor del av ägarens skogsområde, som synes
skäligt, utfärdas av domstolen eller av
överexekutor. (Se Avverkningsförbud.) För bestridande
av skogsvårdsstyrelsernas kostnader upptages
en skogsvårdsavgift av 1.3 procent av
värdet av det avverkade virket, som taxeras
jämlikt lagen om skogsaccis (se d. o.), där detta
värde uppgår till minst 150 kr. K. F. n/10 1912.
För att avvärja den under kristiden
särskilt hotande skogsskövlingen utfärdades den
28/6 1918 en provisorisk
ungskogslag, vilken sedan år för år förnyats (senast
1922). Inom de delar av landet, där lag ang.
vård av enskildas skogar äger tillämpning,
får å fastighet i enskild ägo avverkning
i ungskog ej ske annorledes än
genom för beståndets
utveckling ändamålsenlig gallring, så
framt ej skogsvårdsstyrelsen med hänsyn till
skogens tillstånd medgiver annan
avverkningsform. Har fastighet efter den 14 maj 1918
övergått till annan ägare, som ej står i nära
släktskapsförhållande till föregående ägaren,
får ej heller annan avverkning av skog äga
rum, därest den strider mot
grunderna för god skogsvård eller medför
brist för fastigheten på behövlig skog.
Har avverkningsrätt upplåtits efter den 14
maj 1918, gäller sistnämnda inskränkning
i förfoganderätten, även om fastigheten ej
bytt ägare efter nämnda dag. Enahanda
bestämmelse kan K. B. förordna beträffande
avverkning i kustskogsområdena. Ovan
anförda inskränkningar i rätten till avverkning
gälla ej inägor eller för fastigheten till bete
erforderlig och lämplig hagmark, ej heller
för marks uppodling till trädgård, åker eller
äng eller till byggnadstomt o. dyl.
Skogsvårdsstyrelse äger genom avverkningsförbud
förekomma överträdelse.
Skogsmärke. Se Flottning.
Skogsodling. För bedrivande av
skogsodlingar, som för framtiden skola utveckla sig
väl, kräves ett för skogsodlingsplatsen lämpligt
frö. Detta bör helst ha skördats å en plats
med liknande klimat som skogsodlingsfältet.
Detta gäller i synnerhet tall och ek. Däremot
anser man numera, att gran med fördel kan
förflyttas från ett mildare klimat till ett
barskare. Härigenom erhållas i regel kraftigare
växande granbestånd. Sålunda torde utan
olägenhet kunna användas granfrö från
Mellaneuropa i södra och mellersta delarna av
vårt land och är t. o. m. att rekommendera
för södra Sverige. För att förhindra importen
av utländskt frö, framför allt tallfrö, ha höga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
