Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skyddsympning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ico3
söndra de ett vitt, bomullsliknande sekret,
som även täcker den ovala, kullriga kroppen.
Om ullössen påminnande arter träffas stundom
i det fria på träd eller gräs. Allmännare äro
representanterna för si. Lecanium m. fl., vilka
stundom massvis sitta orörliga på grenar av
trädartade växter, hassel, krusbärs- och
vinbärsbuskar, fruktträd m. fl. Dessa sköldlöss
förlora tidigt förmågan att fritt röra sig, svälla
småningom och antaga form och storlek som
en kluven liten ärta. Fullvuxna äro de m. 1. m.
bruna. Äggen läggas under kroppen, som efter
hand förtunnas till ett kullrigt skal. Andra
dölja sig och sina ägg under ett särskilt
avsöndrat skal. Mest bekant bland dessa är
kommasköldlusen, Lepidosaphes
(My-tilaspis) ulmi L. (pomorum). Dennas s. k.
sköld antar formen av ett kommatecken och
når en längd av omkr. 3 mm. Förekommer ofta
i sådan mängd på fruktträd, unga lövträd
m. m., att barken nästan fullständigt täckes
av djuren. Sköldlössen utsuga växterna och
bidraga till uppkomsten av barksprickor, i
vilka sjukdomsalstrande mikroorganismer lätt
finna fäste. Bekämpas bäst genom
vinter-besprutningar med svavelkalkvätska, se
In-sektdödande medel. A. T—n.
Skönhetsöga, Calliopsis (Coreopsis), ett
korgblomstrigt örtsläkte, fam. Compositœ, från
Amerika, med grenig stjälk och i grenarnas
toppar gula-bruna blomkorgar. Flere arter, ss.
de alnshöga, ettåriga C. Undoria Nutt med
mörkgula, vid basen purpurfärgade blomblad, C.
cardaminifolia DC. med gula, ofta i brunt
punkterade eller strimmiga blomblad, m. fl.
Plantor uppdragas vanligen i sval bänk av frö
och utplanteras på kalljord vid sommarens
början. G. L—d.
Skördeapparat. Se Skördemaskin.
Skördeberäkning,
skördeuppskattning. Sädes- och potatisskörd har av
gammalt brukat beräknas i korntal, d. v. s. i
förhållande till utsädesmängden. Då detta kan
vara mycket missvisande (se Korntal), angiver
man numera vanligen skörden i vikt på
arealenheten. Av rotfrukter liksom av
grönfoder, vars torrämnes- och vattenhalt mycket
växla, uttryckes uppenbarligen den verkliga
skördemängden rättast genom mängden
torrämne.
På senaste tid har E. Höijer vid statistiska
beräkningar infört en uppskattning i
skördeenheter, närmast motsvarande
foderenheter, och som en skördeenhet räknat 1 kg. råg,
vete, korn, trindsäd, klöver- och gräsfrö, 1.1
kg. blandsäd, 1.2 kg. havre och rotfruktsfrö,
2 kg. tobak, 2.5 kg. hö, 3.5 kg. halm av
baljväxter, 4 kg. av vårstråsäd och 5 av höstsäd,
4 kg. potatis och sockerbetor, 10 kg.
foderrotfrukter och trädgårdsväxter, 12 kg. blast av
sockerbetor och 15 kg. av
foderrotfrukts-blast.
Skördeenhet. Se Skördeberäkning.
Skördemaskin. Tanken att ersätta skäran
och lien vid sädens skörd med en med dragare
förspänd maskin är mycket gammal, men
grundtypen för den nutida skördemaskinen
uttänktes först av skotten Patrick Bell år 1826,
och 25 år senare var den i fullt praktiskt
användbar form tillämpad i 2 tävlande maskiner
av amerikanarna O. Hussey och C. Mc Cormick.
Sedermera har konstruktionen allt mer
fullkomnats, tillverkningen upptagits vid ett
växande antal verkstäder och maskinerna vunnit
allmän användning vid det stora och
medelstora jordbruket. Redan den första av de
nämnda skördemaskinerna var anordnad så,
att den skurna säden fördes till sidan på en
ändlös duk, varifrån den avlades i en sträng.
Hos Husseys maskin föll den skurna säden på
ett vridbart bord, vid vars vickning den samlade
sädeshopen avlades; hos Mc Cormicks maskin
åter var bordet fast och säden avlades i hopar
medels en handräf sa. Senare infördes den av
amerikanaren Johnston uppfunna anordningen
med automatiskt rörliga avläggareräfsor, som
allmänt användas vid de självavläggande
maskinerna. Även de självbindande maskinernas
konstruktion går tillbaka till ungefär samma tid.
Således konstruerade bröderna Marsh 1858 en
maskin, på vilken den skurna säden medelst en
ändlös duk fördes upp till ett bord, där den
bands för hand. År 1873 konstruerades en
självbindaremekanism av S. D. Locke.
Skär apparaten utgöres hos alla
skör-de- såväl som slåtterapparater av en med
fastnitade trapetsformade, 2-eggade knivblad
besatt knivstång, vilken från en genom
utväxling från körhjulaxeln driven vevskiva och
vevstake föres i fram- och återgående rörelse
intill en fingerstån g, vid vilken
skyddsklor eller fingrar äro fastskruvade, som
dels skydda knivarna mot skada av stenar m.m.,
dels bilda de fasta kanter, mot vilka de rörliga
knivarna avklippa säden. Fingrarna äro därför
urtagna med en slits, genom vilken knivarna
röra sig, och undersidan av denna slits bildar
eller är skodd med ett skarpt skär, mot vilket
knivarna skära; knivarna hållas genom t i
11-hållare tätt intill dessa skär. Knivstången
är vid sin inre del, knivhuvudet, ledbart
förenad med vevstaken och glider där mot en
slitskena. För att knivarna skola skära skarpt,
fordras ej blott, att de och fingrarnas skär äro
skarpa, utan även att knivarnas vändpunkter
ligga mitt i fingrarna. Vevstakens slaglängd
är vanligen så avpassad, att knivbladen röra sig
mellan 2 närsittande fingrar, men hos
självbindare och en del självavläggare är vevslaget
så långt, att knivarna röra sig mellan 3 fingrar,
d. v. s. över 2 fingeravstånd. Knivarna hava
vanligen släta kanter och slipas helst på därför
särskilt avsedda apparater. Även förekomma
knivar med räfflad egg, vilka skära skarpare,
en fördel vid skärning av styvhalmig säd, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
