Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sockerberedning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1025
drat (se d. o.) De flesta i naturen
förekommande sockerarterna äro hexoser, d. v. s. ha
6 kolatomer eller ett flertal av detta tal, och
kunna i senare fallet lätt sönderfalla till enkla
hexoser under upptagande av vatten
(hydrolys). De viktigaste äro:
i. Druvsocker, glykos, C6H 12Oe,
den i naturen allmännaste sockerarten, är
lösligt i vatten, kristalliserar i korniga massor,
är mindre sött än rörsocker, från vilket det
även avviker däri, att det är direkt jäsbart
och verkar starkt reducerande på vissa salter,
t. ex. den som reagens på druvsocker använda
Fehlings lösning (vinsyrat kopparoxidkali).
Det i naturen förekommande druvsockret
vrider polarisationsplanet till höger, varav dess
benämning d e x t r o s. Det är den form,
vari kolhydrat först bildas i växten och vari
kolhydraten transporteras i dennas
cellvävnader. Det finnes därför i varje levande
växt-cell. I större mängd förekommer det i söta
frukter och i blommornas nektar, varur det
övergår i honung. Vid djurens matsmältning
övergå övriga kolhydrat till druvsocker, vilket
lätt upptages i kroppen och användes i denna
till förbränning för bildande av kraft och
värme, under det att tillfälligt överskott därav
övergår till reservnäring (fett, glykogen).
(Se Matsmältning.) I djurkroppens vätskor
finnes det därför blott i obetydlig mängd.
Fabriksmässigt beredes druvsocker,
glykos, av stärkelse genom inverkan av syror.
2. Fruktsocker, fru k t os,
lävu-1 o s, C6H1206, vänster vridande, lätt lösligt,
svårkristalliserbart, starkt sött socker, som
åtföljer druvsockret i växtcellerna, finnes i
större mängd i söta fruktsafter samt i honung.
Är direkt jäsbart till alkohol.
3. Rörsocker, sackaros, en
di-sackarid (dubbel sockerart) av glykos och
fruktos, C^H^On, finnes huvudsakligen som
upplagsnäring i vissa växters rötter (beta,
morot, kålrot) eller stamdelar (sockerrör,
sockerhirs, sockerlönn), varur det
fabriksmässigt beredes. Höger vridande, starkt sött,
lätt lösligt i vatten, varur det lätt kristalliserar.
Kristallerna smälta vid upphettning till 1600
och bilda vid högre värmegrad’under
avgivande av vatten en formlös, brunaktig massa,
karamell. Kan ej direkt undergå alkoholjäsning
men sönderdelas lätt under upptagande av
vatten (hydrolyseras) till de enkla jäsbara
sockerarter, druv- och fruktsocker, av vilka
det är sammansatt. Den vid denna
»inver-tering» uppkommande blandningen av dessa
båda sockerarter kallas invertsocker.
4. Maltsocker, maltos,
disacka-rid av 2 molekyler glykos, C12H22On)
uppkommer, när stärkelse i groende frön eller andra
växtdelar under inverkan av enzym (diastas)
upplöses. Likt druvsocker, men mindre sött.
Icke direkt jäsbart. Se Alkoholjäsning,
Mält-ning.
65—213320. Lantmannens uppslagsbok.
5. Mjölksocker, laktos,
en.disac-karid, C^H^Ou, utgörande en
sammanslutning av 2 molekyler galaktos, bildar i vatten
lätt lösliga, svagt söta kristaller.
Är en beståndsdel i mjölk och utgör
huvudmassan av mesost. Undergår mycket lätt
mjölksyre jäsning, varvid under inverkan av
mjölksyrebakterier bildas mjölksyra. Se
Mjölksyrejäsning.
Alla sockerarter äro ytterst lätt och
fullständigt smältbara. Deras näringsvärde är
något lägre än stärkelses, se tabell sid. 847.
Foder med större mängd socker verkar
lösande på avföringen. I största mängd
innehålles socker i melass, som vid normal
vattenhalt innehåller 50 proc, huvudsakligen
rörsocker, i mindre mängd raffinos. Sockersnitsel
har genom den däri upptagna melassen en
sockerhalt av omkring 30 och normalt
melassfoder omkring 25 proc. Av skördeprodukterna
är det endast rotfrukterna, som innehålla
någon avsevärd mängd socker, nämligen
sockerbetor 14—18, fodersockerbetor 7—11, övriga
foderbetor fullt utvecklade 6—9 och morötter
6—7 procent.
Sockerberedning skedde redan långt
tillbaka i tiden i Indien av det där inhemska
sockerröret, vars saft är rik på rörsocker.
Senare spreds sockerrörets odling och
sockerberedningen av araberna till de av dem
erövrade länderna. Sedan européerna under
korstågen lärt känna sockret, blev det snart
en viktig vara i handelsutbytet mellan
orienten och Europa. Snart efter Amerikas
upptäckande överfördes sockerröret dit, och dess
odling vann tack vare ett gynnsamt klimat
och billigt slavarbete en mycket stor
utbredning i den nya världens heta delar. Från dessa
länder försågs sedan Europa med råsocker, .som
renades i europeiska raffinaderier. I Sverige
anlades den första dylika fabriken år 1647.
Sockerrör odlas numera i alla varma länder,
i största utsträckning i Västindien och
Centralamerika samt Brittiska Indien. I
Nordamerika hade infödingarna redan före
européernas ankomst berett socker av
sockerlönnens saft, en beredning, som, om än i mindre
skala, fortgått i de trakter, där sockerröret ej
kunde odlas.
I Europa har s. grundats på vitbetan. År
1747 iakttog den tyske apotekaren S.
Marggraf, att denna rotfrukt var söt, och gjorde
lyckade försök att ur densamma framställa
socker. Denna upptäckt kom till praktisk
användning, då Napoleon I:s
kontinentalsystem stängde tillförseln av kolonialsocker,
och den första tidens- svaga utbyte har sedan
förbättrats, i den mån betorna förädlats till
högre sockerhalt — nu i medeltal över 16 %
— och tekniken utvecklats till fullständigare
utvinnande av sockerhalten.
Sockerberedningen av betor har småningom vuxit, så att
den till huvudsaklig del fyller Europas socker-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
