Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sockerberedning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1028
sicum L. Som prydnadsbladväxter odlas
åtskilliga arter, ss. 5. atropurpureum Hört.,
laciniatum Ait., marginatum L. m. fl.
Solbrand. Se Barkbrand.
Solidago. Se Guldris.
Sollave. Se Fröklängning.
Solros, Helianthus, ett korgblomstrigt
(fam. Compositœ) släkte, med tungformiga,
könlösa kantblommor och 2-könade,
rörformiga diskblommor i flata blomkorgar.
Frukterna äro plattade. Av detta släkte, som
härstammar från Amerika, äro den vanliga
solrosen och jordärtskockan (se d. o.) viktiga
odlade gagnväxter, och jämte den förra odlas
några arter som prydnadsväxter.
Vanlig s., H. annuus L., som redan före
Amerikas upptäckt där odlades och år 1569
överfördes till Europa, är en 1—2 m. hög ört
med hjärtformiga blad och stora (intill 0.3
m. diam.) blomhuvuden. Odlas i stort
framför allt i s. Ryssland för de oljerika frönas
skull, vilka innehålla 15—30 % fet olja, som
utvinnes genom pressning, varefter
återstoden bildar ett värdefullt kraftfoder. (Se
Olje-kakor.) Försök att odla växten i Sverige för
oljevinning hava icke lett till lovande resultat.
I Förenta Staterna har s. på senare tid fått
en rätt stor användning för beredning av
pressfoder, vartill den genom sin stora skördemassa
och sitt näringsinnehåll är närmast jämförligt
med majs, men s. har ännu lägre proteinhalt.
Till pressfoder skördas s., då fröna nått
mjölk-mognad. Fodret skäres till hackelse före
inläggningen.
Som prydnadsväxter odlas vanlig s. i flera
former för sina stora, länge varande
blomkorgars skull. Fröplantor uppdragas i kruka och
utplanteras vid sommarens början. Fordrar
riklig näring och fuktighet. En allmänt odlad
rabatt-blomma är den i-åriga, meterhöga,
spädare H. cucumeri†olius L., av vilken också
utplanteras under glas uppdragna plantor,
och den mångåriga H. multiflorus L. och
rigidus Desf., som starkt utbreda sig genom
utlöpare, med vilka de liksom genom väva de
rabatter, vara de odlas.
Solsicka. Se Prästkrage.
Solstyng. Se Hjärnans sjukdomar.
Solveol, en som antiseptiskt medel
använd vattenlösning av kresoler. Se
Antiseptiska medel.
Solöga. Se Smörblomma.
Sommargyllen, annat namn för vinterkrasse.
Se Krasse.
Sommarsjuka. Se Blodstallning.
Sommarstallfodring. De olägenheter, den
förr vanliga under hela sommaren oavbrutna
betningen plägar medföra, nämligen att djuren
vid otillräcklig fodertillgång magra och
mjölkmängden nedgår, samt att gödseln går
förlorad för åkern, hade till följd, att man vid över-
gången till större intensitet i såväl åkerbruk
som kreatursskötsel rätt allmänt började fodra
nötkreaturen på stall under hela eller större
delen av sommaren. Härigenom vinnes, jämte
en jämnare utfodring och avkastning och ökad
gödselmängd för åkern, även att fodret kan
fullständigare tillgodogöras än vid betning,
då en del därav lätt nedtrampas eller ratas
av djuren. Vissa växter, ss. lucern, tåla också
avslagning bättre än betning. Djuren äro
också i ladugården bättre än på betet skyddade
såväl för solhetta som för kallt och ruskigt
väder.
Mot den allt allmännare
sommarstallfod-ringen har på senaste tid en reaktion inträtt
på den grund, att den berövar djuren den som
motvikt mot instängningen under den långa
vintern väl behövliga vistelsen och rörelsen i
det fria under sommaren. Därtill kommer, att
fodrets skörd, hemkörning och utfodring,
djurens vård, ladugårdens renhållning m. m.
medför arbete, som inbesparas, då djuren gå
på bete. Slutligen har även insikten om
önskvärdheten av att de bättre betesmarkerna
gödslas gjort, att den gödsel, som faller på
betesmarken och där sprides, ej anses förlorad. S.
har därför numera i allmänhet inskränkts till
de högst mjölkande korna, under det att övriga
djur så mycket som möjligt få gå på bete.
Sonchus. Se Mjölktistel.
Sopor från hushållet och städer utgöras
till stor del av ämnen, som innehålla
växtnäring och mullbildande ämnen, och som
därför bör tillvaratagas för att användas till
jordens gödsling. Så sker ock numera rätt
allmänt med städernas s. och bör även ske vid
varje lantgård. Allt till gödsel odugligt, ss.
glas och porslinsbitar, bleckburkar och andra
metalldelar, bör omsorgsfullt frånsorteras,
synnerligen som de inblandade i åkern kunna
göra skada, t. ex. genom att sönderskära
hästars och folks fötter eller följa med fodret
vid dettas skörd och utfodring. Liksom annat
avfall, som innehåller växtnäring i icke för
växterna upptagbart skick, böra s. genom
kompostering beredas till en jämn och väl
sönderdelad gödselmassa. (Se Kompostgödsel.)
Sopgödsel, sådan den försäljes från Stockholms
stads renhållningsverk, har vid undersökningar
befunnits innehålla: vatten omkring 50 %,
kväve 0.5, fosforsyra o. 1—0.3, kali 0.3—0.8
och kalk 1.3—3 proc. Med ett näringsinnehåll,
som kan tävla med kreatursgödsels, är
sop-gödsel antagligen oftast långsammare verkande.
Sorbus. Se Oxel, Rönn.
Sorex. Se Näbbmus.
Sorghum, mor hirs. Se Hirs.
Sorkar. Microtus (Arvicola) äro om
råttor påminnande gnagare, vilka hava ett
trubb-nosigt huvud, små ögon och i fällen m. 1. m.
dolda ytter öron samt jämförelsevis kort svans.
Den största är vattensorken, M.
terrestris L. (amphibius L.), som också plägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
