Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Southdownfår ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1034
styrelsen att tillhandahålla långivare inlagrad
spannmål som pant. Riksbanken har lämnat å
i lagerhusen lagrad stråsäd av klasserna A och
B mot lagrings- och försäkringsbevis lån på
högst 3 månader mot ränta motsvarande
diskonto på 3-månaders växlar. För belåning
äro vissa värden av riksbanken fastställda
för de särskilda sorterna och klasserna.
Spannmålsvivlar, Calandra,
långsträckta, cylindriska med lång snabel försedda
skalbaggar, vilka jämte sina fotlösa, vita
larver träffas i spannmål av olika slag. De
utvecklas inuti kornen. Den enfärgat mörkt
rödbruna, omkring 4 mm. långa
kornvi-v e 1 n, C. granaria L., är allmännast. Liksom
den mycket liknande risviveln införes den
ofta till Sverige med spannmålslaster,
övervintrar hos oss lätt, åtminstone i Sydsverige, och
har därför mångenstädes blivit ett plågoris i
magasin eller andra byggnader, där spannmål
förvaras. Ju tätare väggar och golv
förvarings-lokalerna ha, ju oftare spannmålen skyfflas
eller luftas, desto mindre trivas djuren. I
besvärliga fall kan desinfektion med
kol-svavla tillgripas, varvid med denna giftiga,
eldfarliga vätska genomdränkt bomull
förvarad i perforerade bleckaskar nedläggas i
säden. Torde dock endast kunna användas
i mindre och täta rum och under förutsättning
att dessa ej gränsa till bebodda lägenheter,
ladugårdar eller ställar. A. T—n.
Spannmålsvåg. Se Spannmålshandel: Vikt.
Spanska höns, vitkindade, äro en sedan
långt tillbaka i vårt land hållen hönsras. De
likna i huvudsak den svarta minorka-rasen (se
Minorkahöns) men hava mindre kam och vita
kinder. De äro liksom minorka rätt flitiga
vär-pare med stora, rent vita ägg, men äro mindre
härdiga, vilket framträder i att uppfödningen
lyckas mindre väl. Äro hos oss mindre vanliga
Jfr Andalusiska höns, Minorkahöns.
Spanskflugsalva, Se Avledande medel.
Sparassis. Se Blomkålssvamp.
Sparbank. Se Bankräkning, I 5.
Sparkassa. Se Bankräkning, I 4,
Jordbrukskassa.
Sparre. Se Virke.
Sparris, Asparagus, ett till liljeväxternas
familj, Liliaceœ, hörande örtsläkte, utmärkt
av bladliknande smågrenar (de egentliga bladen
äro vid dessas bas sittande små fjäll), 6-taliga
blommor och bärfrukt. Den som köksväxt
allmänt odlade sparrisen, A. o††icinalis L.,
växer vild vid havsstränder, i Sverige dock
sällsynt. Olika odlade sorter finnas, utmärkta
av bl. a. olika färg på toppen av de köttiga
skotten, vilka användas som läckerhet. Hos
oss föredrages s. med bleka, i toppen
violett-färgade skott; i sydliga länder odlas däremot
mest gröntoppig s.
Odlingen sker huvudsakligen å
kalljord, stundom även med drivning på vintern
i sängar, som överbyggas och uppvärmas ge-
nom mellan sängarna löpande rökkanaler
från murade ugnar. Efter drivning behöva
sängarna vila i 3 år. För en lyckad s.-odling
fordras en rikt gödslad sandjord. Där den
naturliga jordmånen är av annan art, brukas
att upplägga sängar av tillförd sjösand. Sedan
jorden under en sommar noga befriats från
ogräs, täckes den på hösten med riklig
kreatursgödsel, som nedmyllas. Påföljande vår
planteras i förväg uppdragna, 1—2 års plantor
i fåror på 1.5 m. avstånd med 15—30 cm.
avstånd mellan plantorna, varvid rötterna noga
utbredas och plantorna täckas 5 cm. tjockt
med jord. Jorden måste hållas fuktig, vilket
befordras genom ett tunt gödseltäcke. Allt
efter som de uppkomna stjälkarna växa, kupas
jorden upp mot dem, så att den på hösten
bildar en list. Skötseln fortsätter på samma sätt,
varvid gödseln varje år bör nedgrävas i
gångarna mellan listerna. På dessa fylles på vintern
fin sjösand, då så behöves, så att över
plantorna alltid finnes ett sandlager av
tillräckligt djup, för att långa bleka skott må
erhållas.
Skörden bör kunna börjas tredje våren
efter planteringen och aldrig fortsättas så
länge, att plantorna mattas. De svagare
skotten kvarlämnas, och skärningen upphör vid
midsommar, varefter de utväxande skotten
under sommaren få fortväxa för att samla
näring och avskäras på hösten. Varje vår
omgrävas och krattas listerna, men försiktigt,
så ej rötterna skadas, och ständigt hålles väl
rent för ogräs. Vid sådan skötsel kunna
s.-sängar hålla sig givande i en mansålder.
(G. L—d.) H. J. Dft.
Sparrisärt, Tetragonolobus purpureusMœnch.,
en från Sydeuropa härstammande baljväxt,
fam. Legurninosœ, utmärkt av mörkröda
blommor och baljor, som genom vingkanter hava
4-kantig form. Odlas, ehuru hos oss mer sällan,
som köksträdgårdsväxt. De omogna baljorna
ätas som sparris, de spritade fröna som
vanliga ärter. Odlas som lågvuxna ärter och
bönor.
Sparv. Se Fink.
Spatt, en av de vanligaste och på hästens
värde mest inverkande sjukdomarna,’ består
i en kronisk, torr inflammation i de s. k.
glidbenen i hasen, företrädesvis mellan båt-,
pyramid-, sken- och inre griffelbenet (se Has,
Skelett). Inflammationen utgår antingen
direkt från dessa ben eller från utom leden
liggande delar, ss. senor och ledband, och sprides
därifrån till småbenen i leden. Genom
benavsättning på hasens insida och mellan
småbenen uppstår oftast en bensvulst på hasens
inre kontur vid övergången i skenbenet, s. k.
spattknöl, ett av de mest i ögonen
fallande tecknen på s. Inflammationen kan dock
även hålla sig endast till själva ledytorna,
utan att visa sig genom ytliga bennybildningar,
s. k. dold spatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
