Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Styrdamm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io57
fat) och så lättlöslig i markvätskan, att den
har samma gödslingsvärde som den
vattenlösliga, under det att större halt av
järn-och aluminiumfosfat, som förekommer i
lågprocentiska fosfat, kan binda fosforsyran i
svårlösliga föreningar. Därför användes ej
gärna råfosfat med mer än 3 proc. järnoxid
och lerjord till superfosfatberedning. Då
svavelsyra ofta är arsenikhaltig, finnes arsenik
aven som förorening i s., men aldrig i sådan
mängd, att den skadar växtligheten.
Genom att behandla råfosfat med så mycket
svavelsyra, att all kalken bindes av denna,
kan fosforsyran överföras till fri form. Denna
fria fosforsyra, utpressad i vätskeform, kan
användas i stället för svavelsyra för upplösning
av råfosfat. Därvid erhålles mycket
högpro-centiskt s. k. dubbelsuperfosfat,
vanligen med över 40 proc. vattenlöslig
fosforsyra, men dess pris ställer sig så högt, att det
fått mycket liten användning. S. ingår i en del
blandade konstgödselslag, ss.
ammoniaksuper-fosfat, mossgödning, rotfruktsgödning och
plantagen. (Se Blandgödsel.)
Superfosfatets vattenlösliga fosforsyra
upptages lätt av växterna, varför det verkar
hastigare och fullständigare än andra fosfat. Det
bör därför, vid lika prisläge, föredragas på
jord, där fosforsyrans upplösning går trögt,
ss. på styv lera och mullfattig sandjord, samt
för sådana växter, som behöva upptaga
näringen fort, ss. höstsäd, korn och rotfrukter.
På surt reagerande jord, ss. mossjord, passar
s., som själv är surt, mindre väl, utan där bör
det billigare thomasfosfatet hellre användas;
likaså på järnrik men kalkfattig jord, där
superfosfatets men ej thomasfosfatets
fosforsyra lätt övergår till svårlösligt järnfosfat.
S.-mängden bör avpassas efter den närmast
följande grödans behov och ej givas i förråd
för senare grödor, ty då den vattenlösliga
fosforsyran snart i jorden övergår till samma
löslighetsgrad som fosforsyran i t. ex.
thomasfosfat, bör detta billigare fosfat hellre användas
som förrådsgödsling.
Då, superfosfatets fosforsyra är lättlöslig,
behöver det icke tillföras jorden förr än kort
före sådden, men bör utströs jämnt och väl
inblandas i jorden, för att gödslingen skall
bliva jämn, ty fosforsyran har mycket ringa
förmåga att sprida sig med markvätskan i
jorden.
Superfosfatgips, eller fosfat gips,
erhålles som avfall vid beredning av
dubbelsuperfosfat. Den består av gips jämte någon
liten halt av fosforsyra. Den har tidigare
ivrigt förordats som inströmedel i kreatursgödsel
för att binda där utvecklad ammoniak, men
då denna verkan huvudsakligen beror på
gipsen, som är mycket billigare, har s. icke funnit
någon vidare efterfrågan.
Surfoder. Saftiga födoämnen, såväl för
människor (ex. surkål) som för djur, bevaras
6y—213320. Lantmannens uppslagsbok.
mot förruttnelse genom att i friskt tillstånd
sammanpackas, så att luften utestänges. I
den fuktiga massan uppstå snart jäsningar,
varvid bildas sura ämnen, och när denna
syr-ning nått en viss grad och den i massan
instängda luften därvid förtärts, avstanna
jäsningarna eller bliva mycket svaga, så att det
bildade surfodret bibehåller sig dugligt till
foder, så länge lufttillträdet är hindrat. Om
åter surfodret blir tillgängligt för luften,
inträder hastigt mögling och förruttnelse.
Det vanligaste surfodret beredes genom
nedläggning av betmassa från sockerfabrikerna.
Massan, vanligen försatt med omkring 0.3 %
koksalt, nedlägges färsk antingen i murade
behållare eller vanligast i jordgravar, 1—1.5
m. djupa, och övertäckes närmast med ett
lager halm och däröver med jord, som genom
halmlagret hindras att förorena massan.
Jordtäcket skall sammanpressa fodret och
utestänga luften för att göra jäsningen svagare
och förlusten av fodervärde mindre, varför
det noga tillklappas, då sprickor däri visa sig.
Jäsningen, som visar sig genom
självupphettning, medför sönderdelning av en del av de
organiska ämnena, vilken blir större, ju
starkare lufttillträdet och ju kraftigare
jäsningen blir. Den härigenom förorsakade
förlusten kan i täta behållare hållas inom
tämligen måttliga gränser och minskas vid hastig
och tät sammanpackning, varigenom
värme-graden bör hindras stiga över 35 °, men blir i
jordgravar större och torde under en vinter i
allmänhet uppgå till minst 1/i av
torrämne-mängden. (Se danska Fors0gslaboratoriets
65;te Beretning.) Förlusten drabbar
huvudsakligen kolhydraten, som delvis återfinnas
i form av i näringsvärde underhaltiga
organiska syror. Även äggviteämnena sönderdelas,
men i mindre grad, och övergå därvid till stor
del till amider, och då dessa inräknas i
råpro-teinet, blir halten därav större i förhållande
till de kvävefria ämnena än i den friska
massan. Som medeltal för betmassas
sammanställning och fodervärde angiver Nils Hansson:
ärsk % lagrad %
Torrämne .... 9.0 10
Aska...... 0.5 0.6
Smältbar äggvita . 0.4 0.5
Amider..... O.i 0.2
Kvävefria extr.ämn. 4.9 5.2
Växttråd..... 0.5 0.6
100 kg. motsv. f.enh. 7—9 9—12
Till 1 f.enh. . . . 10—14 8—II
Tillsammans med betmassan inlägges ofta
rotfruktsblast. ■ På samma sätt kan enbär
blast, sammanstampade rotfrukter, kokt
potatis m. m. bevaras, och härigenom finnes en
utväg att till dugligt foder rädda även av
insekter och svampar angripna eller frusna
rotfrukter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
