Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svans ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io6o
halsen böjd i s-form och vingarna till hälften
upplyftade, sångsvanen för halsen rak och ter
sig mindre ståtlig på vattnet. Svanarna leva
av växtämnen och smärre vattendjur. De
bygga av vattenväxter stora bon bland
sävtuvor och vassruggar. Knölsvanen lägger 5—7,
stundom ända till 11 vitgrå eller grågröna,
sångsvanen 6—8 i smutsbrunt stötande ägg. Båda
arternas ägg äro betydligt större än gåsägg.
Knölsvanen har av gammalt häckat i några
skånska insjöar, i Tåkern i östergötland samt
Hjälstaviken av Mälaren, varifrån den på
senare tider spritt sig till angränsande trakter.
Sångsvanen, som häckar ytterst sparsamt i
ödsliga sjöar och träsk i nordöstra Lappland,
uppträder under flyttningstiden i större antal
utmed våra sydligare kuster samt i Tåkern,
Hornborgasjön, Hjälstaviken och en del andra
insjöar.
Jakt å svan är enligt 1912 års jaktstadga
tillåten undertiden 1 sept.—31 dec. Total
fridlysning under vissa år har emellertid stadgats
för Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Malmöhus och
Kristianstads län ävensom vidBoren, Roxen och
Glan, Kungs-Norr bysjön samt Bråviken v. om
Kvarsebo och Häradshammars socknars östra
gräns inom östergötlands län. Slutligen har
under vissa år jakttiden i sjön Tåkern i sistnämnda
län inskränkts till 1 okt.—15 nov. Förr
idkades svanjakt på sina håll ganska ivrigt.
Numera börjar man mer och mer komma till
insikt om, att svanarna hava vida större värde
som levande prydnader i landskapet än som
jaktbart villebråd. Köttet, särskilt av äldre
fåglar, är föga användbart som människo föda.
Tamsvanen hålles som en ståtlig prydnad i
kanaler och dammar, men saknar all
ekonomisk betydelse. T. H—1.
Svans. Se Skelett.
Svansansättning. Se Kors.
Svansrem. Se Seldon.
Svartfläcksjuka. 1. Hos betor framkallas
s. av svampen Cercospora beticola Sacc, som
förorsakar bruna, rödkantade, senare
svartnande fläckar på bladen, i vilka
bladvävnaden förtorkar och ofta slutligen faller bort,
så att hål uppstå. Vid svåra angrepp vissnar
hela bladet. På fläckarna framkomma långa,
smala, flercelliga konidier, som bildas fritt
på mycelgrenar.
2. På ett flertal kålartade växter
förekommer en s., förorsakad av svampen
Sporides-mium exitiosum Kuhn, vilken sannolikt är
konidieform till Leptosphaeria napi Sacc. På
stamdelar, frukter och blad uppkomma
svartbruna fläckar, på vilka svampens konidier
bildas fritt på mycelet; konidierna äro klubblika,
bruna, försedda med talrika tvärväggar. I
de döda bladen bildas sporhus av Leptosphaeria.
— Sjukdomen har betydelse som skadegörare
på skidorna, som missbildas och lämna dåliga
frön. Th. Lfs.
Svarthuvade får, skotsk bergras. Se Får.
Svartkavle. Se Ängskavle.
Svartpricksjuka. Under denna
benämning gå flera olika slag av svampangrepp å
sädesslagen, framkallade av Leptosphaeria-,
MycoSphœrella- och Septoria-avter. Gemensamt
kännetecken för dessa angrepp är uppträdandet
av små mörka prickar i fläckar på de sjuka
delarna, mestadels bladskivor och -slidor.
Leptosphaeria tritici Pass. har uppgivits kunna
förorsaka stark nedsättning i skörden genom
att framkalla brådmognad och skrumpning
av kornen. Det har dock på senare tid antagits,
att den verkliga orsaken varit angrepp av
andra svampar i stråbasen. Septoria graminum
Desm., som kan göra skada på vetebrodden
tidigt på varen, är möjligen endast en
utvecklingsform av Leptosphaeria tritici. Septoria
avenæ Frank uppträder på havre under
högsommaren, men synes icke göra nämnvärd
skada. Th. Lfs.
Svartrötter, Scorzonera hispanica L., en
2—flerårig korgblomstrig ört, fam. Compositœ,
som växer vild i Spanien m. fl. länder. Har
köttig tapprot, upprätt stjälk med långa,
lan-settlika blad och gula blomkorgar, som
framkomma andra växtåret. Fordrar, för att bliva
frodig och välsmakande, en lös bördig jord,
helst gödslad föregående år. Sås på hösten 1.
tidigt på våren i 6 rader på en säng av
vanlig bredd; plantorna gallras till 15 cm. avstånd.
Rötterna bliva brukbara på hösten första året
men kunna stå att tillväxa det 2:a året och
även längre och förbliva dugliga, så länge de
innehålla mjölksaft. De försämras ej genom
att plantan går i frö. Rötterna upptagas
försiktigt, så de ej såras och förlora saft, emedan
de då bliva mindre smakliga. Skördas på
hösten men tåla vinterkölden. Den i södra Sverige
vildväxande 5. humilis L. lär begärligt ätas av
svin, varför den i vissa orter kallas svinrot.
(G. L—d.) H. J. Dft.
Svavel, kem. tecken S., är ett i naturen
alltmänt grundämne, som i fri form
förekommer huvudsakligen i vulkaniska trakter, men
i föreningar finnes i bergarter, i jorden samt
i växt- och djurämnen. Av s.-haltiga
stenarter finnas i Sverige huvudsakligen föreningar
av s. med metaller (sulfider), ss. kopparkis,
blyglans, zinkblände, silverglans, vilka
brytas som malmer, samt svavelkis. I jord
förekommer ofta svart, amorft svaveljärn. Av
saltartade föreningar äro åtskilliga
svavel-syrade salter allmänt kända och använda
(gips, kalium-, natrium- och
magnesiumsulfat i de till konstgödsel använda kalisalterna).
I den organiska naturen ingår s. i en mängd
viktiga föreningar, främst i vissa äggviteartade
ämnen.
I fri form är s. en fast, gul, spröd, lukt- och
smaklös kropp, eg. v. 2, olöslig i vatten men
löslig i kols va via samt mindre lätt i terpentin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
