Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J^/lr&H-
IC65
skogssvinet samt lantrassvin i höglänta
trakter av Tyskland och Polen.
Det långörade europeiska
lantsvinet, större än föreg., med långt
huvud och långa, framåthängande öron, tunn,
grov borst, vitt eller fläckigt, med medelhöga
ben. Hit höra lantraserna företrädesvis i
norra Europas lågland, ss. sydsvenska och
danska lantsvinet, det nordtyska marsksvinet,
det normandiska lantsvinet, liksom Englands
forna lånt svin.
De förädlade engelska raserna
hava uppkommit genom korsning av de
inhemska långörade raserna med
neapolitanska, portugisiska och kinesiska svin, vilka
tillfört korsningsavkomman snabbvuxenhet
och stark fettbildningsförmåga. De olika
lokala raserna hava på detta sätt givit upphov
till åtskilliga olika förädlade raser, ss. Essex,
Berkshire, Cumberland, Yorkshire m. fl.
Numera delas de förädlade engelska raserna
vanligen i vita och annorlunda färgade samt
av vardera stora, medelstora och små. Av
dessa har den stora vita, förr mest
betecknad som stor Yorkshire-ras
(särskild som egen ras sedan 1851), vunnit stort
anseende och vidsträckt användning för
korsning med andra raser. Den har stort huvud
med bred panna, bågböjd ansiktslinje,
tämligen långt tryne och breda, framåtriktade
öron, lång, jämnbred, djup bål, rak rygg, föga
sluttande kors, djupa, köttiga skinkor, korta,
starka ben, mjuk, rosenröd hud, stundom med
blåaktiga fläckar, men uteslutande vita hår.
^M^^^yW^^^W^J^": "T*
rw?
Gält av stora, vita engelska rasen.
Rasen är mindre fruktsam. Bland övriga raser
hava deri lilla vita (Yorkshire-) rasen med
mopshuvud, den medelstora svarta
Berkshire-rasen (se Berkshiresvin), den gulröda,
tätborstiga T a m w o r t h- och den i Nordamerikas
Förenta stater uppkomna, storvuxna, svarta
vitfläckiga P o 1 a n d-chinarasen prövats även
i Sverige men finnas ej numera här.
Även i Sverige liksom i Danmark och
Tyskland har lantrasen förädlats genom korsning,
huvudsakligen med stor, vit engelsk (York-
Sugga av förädlad lantras.
shireras), varigenom bättre kroppsbyggnad och
större snabbvuxenhet vunnits, på samma gång
lantrasen lämnat den förädlade
korsningsavkomman sin större fruktsamhet. Det sålunda
förädlade lantsvinet i Sverige och
Danmark är stort, långt, med jämn* bredd,
brett kors och ganska väl utbildade skinkor,
men stundom något flata sidor. Huvudet är
långsträckt med något bågböjd ansiktslinje,
spetsigt tryne och stora hängande öron.
Svinavel. Svinet blir tidigt könsmoget.
Könsdriften vaknar redan. vid 3—4 månaders
ålder, och svin av förädlad ras kunna i regel
börja användas till avel vid 8—10 månaders
ålder men användas sällan därtill mer än
2—3 år. Ofta bliva de redan tidigt odugliga
till avel på grund av fetma. Goda galtar böra
dock bibehållas så länge de äro avelsdugliga,
vilket vid förståndig skötsel kan vara till
6—7 års ålder. Därför bör avelsdjurens hull
hållas nere genom daglig rörelse i det fria och ej
för mycket fettgivande foder. Fruktsamheten
är i regel svagare hos de till stark
fettansätt-ning förädlade än hos lantraserna. En god
sugga bör från andra kullen lämna 10—12
grisar i varje kull. Galten (ornen) kan vid
väl fördelad tjänstgöring samt förståndig
fod-ring och motion räcka för ända till 50 suggor
men bör aldrig få betäcka mer än 2 suggor
på samma dag.
Suggan går dräktig i omkring 114 dygn (3
månader, 3 veckor 3 dagar). Då grisarna be->
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
