Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svinskötseln ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1070
Antalet svin i landets olika delar växlar
starkt, såsom följande avrundade tal för år
1919 visa:
Svinavelns förbättring blev
först i England föremål för omsorg. Redan på
1700-talet började man där planmässigt
förädla de inhemska lantraserna. Förädlingen
skedde dels genom förbättrad utfodring och
urval av avelsdjur, dels och framför allt
genom korsning med djur av svarta neapolitanska
och vita kinesiska svin, som tillförde
snabbvuxenhet och stark gödningsförmåga.
Även till Sverige infördes väl i förra delen
av 1800-talet enstaka djur av kinesisk ras,
men då man här vid denna tid började ägna
intresse åt svinrasens förbättring, til]grep man
framför allt de nu redan förädlade engelska
raserna. På 1860-talet började
hushållningssällskapen anskaffa och sprida dylikt
avels-material, huvudsakligen av den stora vita
Yorkshire- och Cumberland-, den vid denna
tid stora, svartfläckiga Berkshire- och den
lilla svarta Essex-rasen. Från denna tid fick
svinskötseln ett starkt uppsving genom
mejeriskötselns framsteg, vilkens avfall utgjorde
ett utmärkt svinfoder, och med den starka
koncentrationen av mejerirörelsen, som
separatorns införande medförde, blev det vanligt att
i samband med mejerierna hålla stora
svinbesättningar för detta avfalls tillgodogörande.
Denna sammanhopning av djur i osunda
svinhus och med en ensidig utfodring framkallade
emellertid svåra utbrott av smittsamma
sjukdomar (rödsjuka, svinsjuka, svinpest)
samt benmjukhet, varför man snart åter
började återgå till att förlägga svinskötseln till
de enskilda lantgårdarna, dit skummjölk och
vassla efter pastörisering återgår.
Under denna tid omlades svinskötseln
också så till vida, att man övergick från
gödning av stora »späcksvin» på 125—150 kg. lev.
v., vilka dels avsatts inom landet, dels utförts
till Tyskland, till avsättning av yngre, lättare
gödda svin på 80—100 kg., först kallade
sengsvin (av sengen = sveda), numera
slakterisvin, vilken förändring närmast
föranleddes av övergången från den tyska
till den engelska marknaden, vilken senare
fordrade dessa smärre fläsk. Svinskötseln
efter denna linje befordrades ock från senare
delen av 1880-talet genom anläggningen av
exportslakterier. (Se Andelsslakteri.)
Till en början riktades svinstammens
förädling huvudsakligen på förbättring av
djurens snabbvuxenhet, och efter försök med
jämte ovannämnda raser även med
Tamworth-rasen övergick man från 1890-talet till att så
gott som uteslutande använda den stora
Yorkshire- eller »stora, vita engelska» rasen. Då
denna visade sig mindre fruktsam och
suggorna mindre goda mödrar och de dessutom hade
anlag att ansätta väl mycket späck, övergick
man efter danskt mönster att för
frambringande av slakterisvin para suggor av den
fruktsammare och köttigare lantrasen med galtar
av den engelska rasen, av vilka båda raser
renavel drives och korsning användes blott för
produktion av bruksdjur. Avelsstationer av
vardera rasen inrättades, vartill djur av
lant-ras delvis hämtats från Danmark
(företrädesvis från Jylland, som sedan gammalt hade
ett stort slag). Dylika svinavelsstationer (se
d. o.) liksom bildande av svinavelsf ören ingar
(se d. o.) samt premiering och stambokföring
understödjas med allmänna medel.
Svinskötselns ekonomiska
betydelse för lanthushållningen har alltid
framför allt varit att tillvarataga och till ett
värdefullt födoämne förvandla allehanda
avfall och andra ämnen, som eljest äro svåra
att tillgodogöra, i äldre tid ollonen och
köksavfallet (till »hushållsgrisen») samt i senare tid
mejeriavfall och potatis i de trakter, där denna
odling idkas till större mängd över husbehov
(Småland, Kristianstads län). Där dessa
fodermedel kunna utgöra den större delen av
fodret, finnas de största förutsättningarna för
en lönande svinavel och svingödning, under det
att densamma lätt blir förlustbringande, där
den skall grundas på säd och andra dyrbarare
fodermedel. Svinskötseln är därför mycket
ojämnt fördelad i riket, mest omfattande i
mejeri- och potatisområden och avtagande
norrut, såsom ovan meddelade siffror visat.
I än högre grad än beträffande övriga
husdjur avtager antalet svin med egendomarnas
tilltagande storlek, beroende delvis därpå, att
flertalet svin underhållas med köksavfall, vars
mängd beror mer av personernas antal än av
ägoområdets storlek, dels därpå att
potatisodlingen är mer omfattande vid små än vid större
gårdar och de förra mer övervägande i trakter
med lätt jord, passande för potatisodling, än
på lerslätterna, där större gårdar finnas i större
antal. År 1919 var antalet svin pr 100 ha.
åker vid gårdar:
Område st. Lf ’ o-, I.OOO
ha. åker .’ ,
inb.
Kristianstads län . . 86,OOo| 34 | 359
Malmöhus » . . I07,OOOl 30 222
Blekinge » . \ 19,300! 30 130
Smal., Öland • • • 100,300 23 163
Halland, Boh. . . . 56.200 22 IOO
Östergötland .... 44,6oo IJ l±J
Västergötl., Dal. . . 89,000 16 165
I Gotland...... 12.400 15 221 |
Mälarprovins. . . 116,700 J4 86
Kopparb., Gävlb. län 31,900 14 61
Värmland.....| 24,900 12 93
Västernorrl., Jämtl, län 18,400 17 4"
I Västerb., Norrbotten . I IO?000| 7 | 27 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
