Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svängel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1079
För att hindra s.-bladet att fastna i skåret
brukar det avtunnas något från tandraden
mot ryggen. Tandningen har olika form;
vanligast användes A-modell med enkel,
symmetrisk tandgång med likbenta tänder med skär
åt båda sidor, men även tänder med 2
(C-modell), 3 (B-modell) eller någon gång 4
(D-modell) spetsar, liksom enkel tandgång med
blott tändernas ena, mot sågens längdriktning
vinkelräta sida skärande. Sågspånens
utförande ur spåret underlättas genom mellanrum
mellan tänderna liksom genom skränkning
eller läggning av varannan tand ömsevis åt
ena eller andra sidan med en vikning av
tandens spets av ungefär hälften av bladets
tjocklek. Skränkningen bör vara större för sågning
av löst, segt trä än för hårt. Tänderna skärpas
genom filning mot den sida, varåt de äro vikta.
För fällning av grövre träd använda sågar
kallas stocksågar. Dessa äro vanligen
avsedda för 2 man och hava då 1.5—1.8 m.
långt (drygt dubbla stubbdiametern) och 10
—15 cm. brett blad, med bågböjd rygg och
tandgång, så att bladet blir bredast på mitten,
där påfrestningen är störst. Härigenom
underlättas också sågningen. För fällning av
timmer har sedan gammalt använts 2-mans
stocksågar med ett handtag i vardera ändan,
vinkelrätt instucket i en pånitad hylsa. I
senare tid hava i-mans stocksågar eller
fogsvansar allt mer börjat användas för
fällning av timmer och för kapning. Dessa
ha handtag blott i ena ändan och avsmalna
mot den andra samt äro något kortare än
2-mans. Med dylika blir arbetsmängden större
för varje man räknat än med 2-manssågar,
men de passa dock ej för fällning av mycket
grovt timmer och grövre ädlare lövträd.
Genom användning av en s. k. s å g k a m r a t,
en spiralfjäder, som med ena änden fästes i
trädet och med den andra hakas i sågens
handtag underlättas arbetet, i det att den spända
fjädern drager sågen tillbaka. Fogsvans
eller stick såg kallas också små
handsågar med styvt, vid handtaget brett blad,
som användas för avsågning av grenar m. m.
Handsågar med ett jämnbrett,
symmetriskt enkeltandat blad, spänt i en träställning
eller båge av elastiskt gren virke (en eller gran)
eller av järnrör, användas för kapning av
smärre virke, vedsågning, snickeri m. m. De
amerikanska bågsågarna med båge av järnrör
och med en excenterspännanordning äro
numera inom skogsbruket snart sagt enarådande
vid avtrumning av timmer och klenare virke.
Sågning av virke utföres i sin mest
primitiva form medelst s. k. kransågning,
men numera huvudsakligen i sågverk
drivna av vatten, ånga eller elektricitet.
Ett dylikt bör vara förlagt så, att gott
utrymme finnes för upplag av såväl timmer
som sågat virke, helst vid järnväg och
samtidigt vid vattendrag, vilket senare underlät-
tar timmertransporten (jfr Flottning) samt
timrets lagring och uppfordring till sågverket.
Timmermagasinet, upplagsplatsen
för sågtimret, bör helst vara anordnat i
vattnet framför såghuset, i form av ett medelst
länsar (se Flottning) avgränsat område, där
timret förvaras och sorteras. Skola större
timmermängder lagras, t. ex. för vintersågning,
sker detta antingen på land is. k.
högvaltor eller i vattnet hopdragna s ä n k v ä
1-t o r (se Välta). Från timmermagasinet
föras stockarna upp till såghuset å en
bågformig timmerspelsbana, helst anordnad
enligt »kerattbanesystem», där stockarna en och
en uppfordras medelst en ändlös, grov kätting,
som på jämna mellanrum är försedd med
skarptandade järn, s. k. medbringare. Ett
större sågverk är uppfört i 2 våningar, av vilka
den undre innesluter transmissioner och
spån-ledningar, den övre arbetsmaskinerna. I en
rationell ångsågsanläggning användes ej annat
bränsle än vid sågning och hyvling
uppkommande spån och klenare avfall, som i
spån-ledningar föras direkt från arbetsmaskinerna
till eldstaden.
Sågningen kan ske medelst klinga eller
i ram. Vid det förstnämnda sättet, som på
grund av billiga anläggnings- och
arbetskostnader användes vid mindre, stundom
flyttbara, s. k. cirkelsågverk,
sönderdelas stocken av en hastigt roterande klinga,
mot vilken stocken upprepade gånger
frammatas, liggande å en å rullar rörlig bänk.
Cirkel klingor användas dessutom vid större
sågverk vid det sågade virkets kantning och
jämnkapning samt vid klyvning av tunnare
virkessortiment. Vid ramsågning föres
stocken, vilande på å räls löpande stockvagnar,
fram mot de i en upp- och nedgående ram
fästade sågbladen, som därvid sönderdela
stocken i såggods, vars antal och tjocklek
bestämmas genom bladens inpassning i ramen,
den s. k. i n p o s t n i n g e n. Vissa
dimensioner, t. ex. 3" x 9", äro särskilt begärliga
(kuranta) och betalas därför högt, medan,
andra, t. ex. 3" x 8", äro föga efterfrågade och
stå lågt i pris. Man bör därför beräkna
in-postningen så, att man ur stocken, efter
såg-godsets kantning (se nedan), om möjligt
erhåller endast kuranta dimensioner, varvid
sågskärens bredd och virkets krympning vid
dess torkning tagas i beräkning.
Ramsågningen kan ske såsom genomskärning
eller fyrskärning. I förra fallet
sönder-skäres stocken av ett stort antal blad i de
önskade tjocklekarna, medan man enligt den
senare metoden först avskär sidobräderna och
därefter i samma eller en- efterföljande ram
uppskär det återstående s. k. blocket i
önskade dimensioner, som därvid direkt
utfalla skarpkantiga. Fyrskärning, som alltid
bör användas för grövre stockar, 12" och
däröver, och stundom användes även för klenare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
