- Project Runeberg -  Lantmannens uppslagsbok /
1089

(1923) [MARC] Author: Herman Juhlin-Dannfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Säckhållare ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

T.

IO89

Tabanus. Se Broms.

Tænia. Se Binnikemask.

Tagetes. Se Sammetsblomster.

Taggsvamp, Hydnum, utmärkes av
tagglika utväxter, från vilka sporerna avsöndras,
på hattens undersida. Jämte en del sega,
läderartade arter finnas några ätliga arter
m. 1. m. allmänt i våra skogar. F 3 ä 11 i g t.,
H. imbricatum L., ovan brunfjällig, och den
mindre allmänna slät t., H. lævigatum Sw.,
lik föregående men med slät översida, samt
blek t., H. repandum L., och dess
rödgula form, rufescens, de båda senare blekt
rödgula, med sprött kött, förtjäna användas
som matsvampar.

Tak (yttertak). Detta utgör en viktig
del av byggnaden och har till uppgift att
skydda densamma mot nederbörd och
temperaturväxlingar samt även i viss mån mot yttre
eldfara. Taken hava fall mot sidorna, för att
vattnet skall kunna avrinna. Taklutningen,
som kan vara större eller mindre, är beroende av
taktäckningsmaterialet och byggnadens
ändamål. Takfallen måste alltid ordnas så, att
vattnet får fritt avlopp och att snösamlingar
å taket så mycket som möjligt hindras. Med
hänsyn till takens yttre huvudformer hava
de olika benämningar såsom: pulpettak,
som endast har ett fall, sadel- eller g
a-v e 11 a k, som har två olika fall, ett å varje
sida, mansardtak (brutet tak), som har två
fall åt varje sida, vilka med varandra bilda
utåt-gående vinkel, samt v a 1 m t a k, som har fall
mot fyra sidor.

T a k 1 a g kallas den bärande stommen, varpå
huvudfordringarna äro: stadga såväl mot det
lodräta trycket av taktäckning och snö som mot
vindtryck från sidan och för övrigt sådan
konstruktion, att de uppbärande väggarna icke få
för starkt sidotryck. Taklaget består i huvudsak
av takstolar, som göras av lätt, elastiskt virke,
vanligen gran, och uppställas på bestämda
avstånd från varandra, 0.9—1.5 m. efter
takresningens styrka och täckningsmaterialets tyngd.
Taktäckningen kan läggas antingen direkt å
sparrarna eller också å särskilda mindre åsar,
som uppbäras, på små hus blott av
gavelröste-na, på större även av kraftigare takstolar,
vilka kunna ställas med 3—4 m. mellanrum.
Den översta åsen kallas rygg- eller
kropp-å s. Takstolarnas form kan växla, beroende
på byggnadens ändamål etc. Dock bestå
takstolarna vanligen av två mot varandra lutande
sparrar, upptill hopfogade med varandra och
nedtill med golvbjälkarna samt direkt eller
indirekt med bjälklaget. Fig. å följ. sida visa tre
olika konstruktioner för takstolar. Vid små

69—213320. Lantmannens uppslagsbok.

spännvidder kunna de båda taksparrarna vara
förenade blott genom bjälklaget, men vanligen
sammanbindas de något under nocken av en
hanbjälke (fig. 1, 2), stundom av 2 korsade
sådana (fig. 3), och infällas med sin nedre ände
i en vågrät tass, som vilar på ett remstycke
på väggen och på ett på bjälklaget. Sparren
undestödes även av en sned sträva, högben
eller takstolsben, som stöder på det
inre remstycket. Härigenom kommer takets
tyngd att verka lodrätt och ej skjutande utåt
på väggarna. Dimensioner å takstolar måste
helt bestämmas med hänsyn till takstolens
konstruktion, huvudsakligast den fria
bärvidden. Dimensioner, som ofta användas, äro
5" x 5" och 6" x 6". Dock användes i
allmänhet för grovt virke för takstolar, och
sammansättningarna göras ej sällan oriktigt. Så
förekommer t. ex. ofta, att taksparren och
hanbjälken infällas halvt i halvt, och dessutom
borras ett hål för träpinnen. En sådan
sammansättning försvagar virket till hälften. I
allmänhet försvaga infällningar i samma mån
som infällningen göres. Med nuvarande
virkes-priser måste man i största möjliga utsträckning
spara på materialet och använda tidsenliga
sammansättningar. Infällningar i virket skola
företagas så sparsamt som möjligt, vanligen
blott till 1 cm. djup. Numera användes i
större utsträckning skruvbultar i stället för
träpinnar. Lämpligt takfall är vid täckning med

taktegel 1 : 1—1 : 1 1/2

skiffer 1:1 */2—1 : 2 1/2

spån minst 1 : 2

plåt » 1:6

halm » 1:1

papp »

1 : 3—1 : 5

1 är lodräta höjden från nock till takfot.
Förhållandet 1 : 1 x/2 betecknar sålunda, att
takresningens bredd från takfoten till mitt under
nocken är 1 1/2 gånger höjden.

Innertak. Se Bjälklag, Panel.

Taktäckningsmaterial
förekommer i en mångfald olika slag och utgör
byggnadens egentliga skydd uppifrån mot
nederbörd. Taktäckningen kan vara av eldsäkert
eller icke eldsäkert material.
Brandförsäkringsavgiften för byggnader med eldsäkert
täckningsmaterial är i regel lägre än för
byggnader med icke eldsäkert sådant. Till
eldsäkert taktäckningsmaterial räknas i
allmänhet takplattor av konstgjord eller naturlig
sten, metallplåt och asfaltpapp. Till icke
eldsäkra material höra: bräder, spån, näver, strå
och torv. Taktäckningsmaterialen hava olika
tyngd, till vilket måste hänsyn tagas vid be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:15:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lantuppsl/1099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free