Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tegläggning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1096
fullt djup, varefter man kör tillbaka i tömning
för att från samma håll uppköra den
kvarstående balken, som sålunda lägges åt samma
håll som sista tiltan.
Vattenfåror. De sålunda uppkörda
slutfårorna skola tjäna som vattenfåror för
ytvattnets avledning, varför de och de
vänd-tegfåror, vari de utmynna, liksom avlopp från
dessa upprensas före vinterns inbrott. Vid en
följande bearbetning för en vårgröda, som icke
kräver vattenfåror, igenplöjas slutfårorna eller
utjämnas genom sladdning och harvning.
För särskilda fall förekommer uppläggning
och plöjning av tegar på annat sätt, än nu
nämnts. Således plöjes i tegar av dubbel eller
fyrdubbel bredd, partegar och
dubbla partegar, då man vill lägga jorden i
plan yta, ss. t. ex. vid tvärplöjning (se Plöjning).
För att härvid undgå de långa tomkörningarna
vid de breda tegarnas ändar brukas att först
sammanplöja kring tegryggarna till halva
tegbredden och sedan plöja de återstående
mellanrummen med isärfällning.
Isärklyvning av breda tegar sker på det sätt, att man
i st. f. uppläggning av varannan rygg fäller de
2 första tutorna intill kanten på slutfåran, så
att en fåra kvarstår. Om balkplöjning,
se d. o.
Telegoni. Se Avel.
Telemarksras. Se Norsk nötboskap.
Temperatur. Se Klimat.
Tenebrio. Se Mjölbagge.
Tenn, kemiskt tecken Sn, är en vit
metall, med eg. vikt 7.29, smältpunkt 232°,
kokpunkt 2,270°. T. angripes föga av luft, vatten
och organiska syror, varför det används till
förtenning, d. v. s. att som ett tunt
överdrag skydda föremål av andra metaller.
Salpetersyra och saltsyra lösa däremot t.,
varför dessa syror ej få användas vid
rengöring av förtenta saker. Se Rengöring.
Tepla. Se Vårtor.
Terpentin, allmän beteckning för
företrädesvis av barrträd avsöndrad kåda (se d. o.).
T., som finnes av olika slag allt efter sin
härkomst från olika växter, utgör en blandning
(balsam) av harts och flyktig olja. Vanlig
t. uppdelas genom destillation med
vattenånga i terpentinolja och harts
(bryggeriharts, kolofonium).
Terpentinoljan är en tunnflytande, i vatten föga, i
alkohol lätt löslig, vattenklar vätska, som
utgöres av en blandning av terpener,
kolväten av formeln nC10H16. Oljans eg. v. är
0.86, kokp. 155—162. Den används för
beredning av fernissor, plåster och salvor samt
som hudretande medel (terpentinduk) och
invärtes som ånga eller emulsion mot
bröstsjukdomar. Jfr. Harts.
Testikel. Se Könsorgan.
Tetragonia. Se Spenat.
Tetranychus. Se Kvalster 1.
Texasfeber. Se Blodstallning 1.
Textur, osts, betecknar förekomsten eller
frånvaron i ost av håligheter samt dessas
storlek, form och fördelning. Prof. Rosengren
skiljer mellan helosttextur, då osten
har regelbundet ovala och glesa pipor,
smul-osttextur, med talrika, små pipor, och
tät t., då pipor saknas. Se Ost: Ostsorter
och Ostmassans upptagning och formning.
Thlaspi. Se Skärvfrö.
Thomasfosfat. Vid järns framställning ur
apatithaltig malm (se Råfosfat) ingår
fosforsyran förening med järnet, som därigenom
blir mer lättsmält men skört. Vid
stålberedning genom dylikt järns färskning
(förbränning av dess kol- och kiselhalt m. m.) enligt
den av engelsmännen Gilchrist och Thomas
förändrade s. k. basiska Bessemermetoden
övergår fosforn i den kalkrika slaggen i form
av ett kalkfösfat. Slaggen kallas efter den ena
av uppfinnarna Thomasslagg. Dess fosfat
är ganska lättlöslig även i svagt sura vätskor,
särdeles om till slaggen satts kiselsyra. Det
anses vara ett fyrbasiskt kalkfosfat
(tetra-kalciumfosfat) Ca4P209 eller möjligen
kalk-saltet av kisel-fosforsyra i växlande
förhållanden mellan bas och syra, men huvudsakligen
motsvarande formeln Ca4P209 .CaSi03.
Slaggen innehåller 43—49 proc. kalk, 15—23
järnoxidul och järnoxid, 14—20 fosforsyra
och 7—10.5 proc. kiselsyra jämte mindre
mängder magnesium, aluminium och
mangan-föreningar, metalliskt järn m. m. Den males
på kulkvarnar och siktas till ett stoftfint mjöl,
vars finhet starkt inverkar på lösligheten.
Vanligen fordras, att minst 75 proc. av
slaggmjölet skall gå genom sikt av A. Kahls
tillverkning N:o 100 med 0.16 mm. hål. Då det
visat sig, att Thomasslaggens fosforsyra även
vid samma finhetsgrad löses och tillgodogöres
av växterna mycket olika fullständigt, har
man sökt finna ett lösningsmedel, genom vilket
fosforsyrans tillgodogörbarhet och värde
kunde bestämmas. Vanligen användes härtill
2 proc. citronsyra enligt visst behandlingssätt,
och den »citronsyrelösliga» fosforsyrehalten
användes som norm för T:s betalning eller
värdering. I Sverige är vanligt att garantera
viss, vanligen 14 proc, halt av citronsyrelöslig
fosforsyra. Det engelska slaggmjölet
innehåller oftast blott 11—12 proc.
I Sverige tillverkas t. vid 2 järnverk,
Domnarvet och Bångbro, till en årlig mängd av
inemot 20,000 ton, vartill kommer en vanligen
något större mängd importerad vara.
Liksom andra, i rent vatten olösliga fosfats
gödselverkan beror denna hos Thomasfosfatet
på jordens reaktion. På sur mossjord är den
ofta lika god som superfosfatets men på
neutralt eller basiskt reagerande jord betydligt
mindre. Det giver i allmänhet bättre resultat
på lätt jord, där förmultningen är livligare och
kolsyrehalten större, än på styv jord. Det
verkar långsammare än superfosfat, varför det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
